Lögn, förbannad lögn och statistik

 

Varför dröjer opinionsundersökningarna för juli ?

Har de nu äntligen insett att flera av dem inte överensstämmer med verkligheten. Yugov och Sentio har varit de som prickat in valresultaten bäst, de andra släpar efter markant. Ser nu med spänning fram emot kommande undersökningar.

 

Det finns tre sorters lögner. Lögn, förbannad lögn och statistik, skrev Mark Twain. Jag tänker på dessa ord idag när SCB presenterar sin undersökning. Hur mycket är sanning och hur mycket är halvsanning? Går det att överhuvudtaget dra några slutsatser från denna undersökning?

Ett riksomfattande slumpmässigt sannolikhetsurval har gjorts, omfattande 9 033 i riksdagsval röstberättigade personer utan övre åldersgräns. Från och med undersökningen i maj 2015 samlas svar från dessa utvalda personer in genom såväl telefonintervjuer som webbenkäter.

Av dessa slumpmässigt valda personer var 26,7 procent ej har anträffats (inkl. hemligt telefonnummer och saknar telefon), 3,2 procent har varit alltför sjuka för att intervjuas och 16,6 procent har inte alls velat delta i intervjun.

Det totala individbortfallet uppgick alltså till 46,4 procent. Därmed det blev totala antalet svarande bara  4 838. Dessutom förekom det också att personer inte ville besvara vissa frågor.

Jag minns när jag själv för några år sedan  – före valet – var uttagen till samma undersökning. En person från SCB ringde upp mig. Jag svarade att vi har valhemlighet i vårt land och att jag inte ville svara. Personen var envis och sa ordagrant: ”Det gör ingenting om du är politiskt insatt eller ej! Du ska bara ange hur du tror att du kommer att rösta!” Vilken skymf! Bara för att jag hävdar att vi har valhemlighet så dras slutsatsen att jag är politiskt okunnig. Det var kanske just pga att jag är mer politiskt kunnig än medelsvensson som jag svarade som jag gjorde! Jag replikerade med: ”Hör du inte? Jag vill inte svara” och fick svaret ”Du måste! Vi ringer på riksdagens uppdrag.” Jag tryckte bort samtalet. I fortsättningen tryckte jag bort alla samtal från SCB (tror att det var 5-6 st med en månads mellanrum).

Hur säker kan en undersökning bli när bara drygt hälften svarar? Av de som svarar – hur många svarar sanningsenligt? Hur viktig kan en sådan undersökning vara? Våra skattepengar används till att några sitter och ringer runt till människor som inte vill svara! Vem har gett riksdagen mandat till att ge SCB detta uppdrag? Är politikerna så rädda om sin makt att de behöver dessa undersökningar? Vad blir resultatet? Kommer de att servera fler sanningar eller fler lögner i fortsättningen – allt för att få fler väljare? Det kanske hade blivit billigare för oss skattebetalare om partierna hade anlitat en spågumma?

 

 

 

Har de inget eget liv?

Det finns människor som får näring åt sitt eget liv genom att ge sig på andra. Deras självförtroende ökar i samma takt som de plattar till andra. Det är egentligen synd om sådana människor!

Jag har stött på dem så många gånger här i livet. De som säger: ”Ska du verkligen ha den klänningen …?” samtidigt som deras miner och kroppsspråk gör allt för att förlöjliga den andra parten. Sen tillägger de ofta: ”Ja, du gör ju som du vill, men jag skulle aldrig …!” Jag har sett denna scen så många gånger när vi hade butiken. Kvinnan,som tänkte köpa klänningen som hon ville ha och faktiskt passade i, får ett sorgset uttryck i ögonen, sjunker ihop och hänger tillbaka klänningen. ”Väninnan” däremot får en rakare och mer triumferande hållning. Hon har fått ett övertag över den andra kvinnan och gjort denna osäker på sin egen smak.

Skvallerkärringarna – både kvinnliga och manliga – ägnar sitt liv åt att ljuga, hitta på, förlöjliga och sprida dumheter om andra. De väljer ut andra människor som de vet kommer att sprida skvallret vidare. De tisslar och tasslar och avslutar med: ”Men säg inte att jag har sagt det!” Sen sitter de lugnt och triumferar medan andra sprider lögnen vidare. För det finns ju obetänksamma människor som sprider skvallret vidare utan att reflektera på sanningshalten!

Det finns människor som njuter av att göra andra människor illa! De mår bättre när de får skada andra människor – när de får glänsa som de goda och de utsatta blir de onda. Några går så långt att de utsätter andra för mobbing.

Vi ser dessa människor i familjer, vänkretsar, på arbetsplatser och i skolor men också inom politiken och i olika medier. Inom politiken har det blivit allt vanligare med pajkastning och exkluderingar enbart pga åsikter. Men vem har rätt att säga att deras åsikter är bättre än någon annans? Vem har rätt att sätta sig till doms över andra människors åsikter? Naturligtvis ska alla rätta sig efter landets lagar och ingen ska få göra andra människor illa! Men i en demokrati bör alla ha samma rättighet att yttra sig!

Det är också alarmerande att människor blir uteslutna ur facket eller förlorar sitt jobb pga deras politiska tillhörighet. Det händer faktiskt då och då i dagens Sverige! Ett Sverige som vill inkludera alla … som har rätt åsikter!

Det är lika alarmerande att vissa ”hatsajter” – som utger sig för att vara i de godas tjänst – förföljer andra människor och hänger ut dem på nätet. De som skriver på dessa sajter har vigt sitt liv åt detta. De anser att de har rätt att förfölja och hänga ut de som har fel åsikter! De lever antagligen själv ett så taskigt liv att de måste ge sig på andra för att få en gnutta självförtroende!  Vad är det som är så roligt med att ”prata skit” om andra? Varför är det så roligt att göra andra människor illa? Har de en aning om vad andra tisslar och tasslar om dem själv när de vänder ryggen till? Jag mår illa av allt detta förföljande och skvallrande!