Det är en demokratifråga

Ordens innebörd har förändras. Hela tiden vässas argumenten genom att använda starkare ord. Det har blivit en glidning på skalan dålig-värre-värst och bra-bättre-bäst. Plötsligt räcker det inte att tycka om något. Istället måste vi älska det. I samma anda blir vi beskyllda för att hata och hota när vi har en annan åsikt.Landet lagom tycks helt enkelt älska att hata. Det lilla ordet lagom tycks vara borttaget ur vårt språk!

Igår hörde jag någon journalist säga att ”det är en demokratifråga”. Genast började jag fundera på begreppet demokrati. Jag fick en gång lära mig att det ordet betyder folkstyre. När jag googlar hittar jag Riksdagens definition av ordet:

”Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter och om möjligheten att vara med och bestämma. I Sverige finns rättigheterna angivna i grundlagen. Där står det att all offentlig makt utgår från folket och att riksdagen är folkets främsta företrädare.”

Enligt Wikipedia:

”Demokrati är ett statsvetenskapligt begrepp som syftar på några besläktade former av styrelseskick där den politiska makten i (oftast) en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val, oftast av förtroendevalda representanter till dess parlament(representativ demokrati).”

Enligt dessa definitioner bör alltså en demokratifråga handla om politiska makt som utgår från folket. Men ändå använder journalister och andra personer detta ord när de anser att de inte får som de vill. Journalisten som yttrade orden ””det är en demokratifråga” igår syftade på att SVT inte har köpt in rättigheterna till att direktsända från OS! Hur kan det vara en demokratifråga? Hur kan man få politisk makt genom att titta på OS?

Däremot finns det en mängd fenomen som har inträffat de senaste åren och som jag räknar som demokratifrågor.

• Ett sådant var när en svensk politiker protesterade i Riksdagen iklädd en T-shirt där hon påstod att ett demokratiskt parti var rasistiskt.
• Ett annat var när några politiker i Riksdagen säger: ”Du är inte min talman!” åt en demokratiskt vald talman.
• Ett tredje exempel är när vanliga människor som deltar i ”Folkets demonstration” kallas för främlingsfientliga rasister och nazister.
• Ett fjärde exempel är när odemokratiska krafter inte accepterar det alternativa Pridetåget i Stockholm och anser att ett visst parti inte får diskutera frågor om sexuellt likaberättigande.
• Ett femte exempel är när sju riksdagsparti gjorde en politisk kartell – DÖ – för att inte ge det åttonde partiet något inflyttande.
• Ett sjätte exempel är att medierna döljer,  förvanskar och ljuger om fakta i sin nyhetsrapportering för att få svenska folket att ha de ”rätta” tankarna och åsikterna.
• Ett sjunde exempel är den föryngrade och i många fall okunniga Riksdagen och Regeringen tar sig alldeles för stor makt och försöker bestämma över vanliga människors privatliv.

Jag kan fortsätta att rabbla upp saker som kan räknas som demokratifrågor. Men den som påstår att rätten att se direktsändningar från OS i SVT är en demokratifråga har inte förstått innebörden av ordet.Den personen är nog inte lämplig att jobba på public service och tala om för oss andra vad vi ska tycka!

Det är nog dags att vi återerövrar ordet demokrati och dess innebörd. När vi glömmer bort nyanserna i språket och skillnaderna i ords betydelse så visar vi också på stora kunskapsluckor. Är det den svenska skolan som har gett de unga detta torftiga och onyanserade språk? Den som aldrig har lärt sig att komparera bra-bättre-bäst använder ordet älska på ett vanvördigt sätt. Denne har inget ord att ta till när de verkligen älskar. Samma sak gäller ordet hata. Att hata betyder inte att tycka illa om eller att tycka annorlunda. Den som polariserar orden – sätter dem i motsats till varandra – kan ju inte längre uttrycka sina känslor och nyanser i dessa. Men de har ju tagit till sig en mängd nya ord istället som svordomar, fucking, OK, chockerande, attack, hets, sjukt bra, sjukt dåligt, nassesvin, … De har definitivt inte gjort vårt språk vackrare eller mer uttrycksfullt!

Nu finns det krafter som tycker att det inte är så viktigt att lära sig svenska språket längre. Jag tycker tvärtom! Den som vill få en plats i det svenska samhället och få inflytande på detta måste lära sig vårt språk och nyanserna i språket! Det är en demokratifråga!