Svenska språket är svårt

 

 

Språket är den absolut viktigaste faktorn för en lyckad integration! Jag har skrivit om detta många gånger men inser att det behövs upprepas gång på gång.

Den som inte lär sig att uttrycka sig både muntligt och skriftligt på ett språk som förstås av majoriteten, får stora problem med att förstå omvärlden. Den personen får stora problem med att anpassa sig till rådande lagar och normer. Vederbörande kommer att känna sig utanför och kanske känna sig kränkt. Den personen kommer inte heller att finna någon plats i det svenska arbetslivet. Att inte kunna kommunicera med och förstå omvärlden leder inte till integration utan enbart till segregation.

Den absolut största uppgiften för den svenska skolan är att lära invandrarna koderna till att komma in i det svenska samhället – nämligen att behärska svenska språket muntligt och skriftligt samt vilka normer och regler som finns i vårt land.

Därför är det med bestörtning som jag läser att bara en tredjedel av de flyktingar som kom till Sverige (och har fått uppehållstillstånd) 2007 har fullföljt hela utbildningen Svenska för invandrare (SFI).  Andelen är lägst för de flyktingar som bara har grundskola i bagaget från hemlandet. Av dessa har bara 20 procent fullföljt SFI. Hur tror dessa människor att de ska kunna klara sig i det svenska samhället när de inte ens kan gå färdigt en SFI-utbildning? De tar ju inte vara på denna möjlighet till integration! Läser en kommentar av Yasri Khan på hans FB-sida:

”Människor som upplever sig hatade av samhället kommer inte att krama om samhället.
Bästa sättet att skapa ett bättre samhälle är just tolerans och inkludering – det gör att hat, besvikelse och känsla av övergivenhet/utanförskap minskar.”

Men hur toleranta måste vi då vara? Vi betalar SFI-utbildningen och ger de försörjningsstöd under tiden. Vi ger de en chans till inkludering. Men vad kan vi göra när de inte tar chansen? Ska vi fortsätta att vara toleranta och fortsätta att inkludera dem som inte vill vara med i den svenska gemenskapen – inte vill ställa upp på det svenska samhällsavtalet?

 

Mat – en viktig ingrediens i livet.

Långt tillbaka i tiden så var maten en överlevnadsfaktor. Människan behöver helt enkelt näring för att få den energi som kroppen behöver. Även idag är maten en överlevnadsfaktor men inte för att få energi. Snarare måste vi begränsa matintaget därför att vi inte gör av med så mycket energi. Välfärden ställer till det för oss!

Maten är en viktig del av våra liv! Vi har förmånen att välja god och näringsrik mat. Men alltför många väljer fel. För mig är maten en viktig ingrediens i tillvaron. Den ska vara vällagad, se aptitlig ut, ätas i lugn och ro i en en trevlig omgivning och gärna tillsammans med någon man tycker om.

Jag gillar inte att äta på snabbmatställe, kebabställe eller pizzerior. Om nöden kräver det så kan jag äta på sådana ställen men föredrar egentligen hemlagad mat. Eftersom jag genom jobbet har ätit mycket restaurangmat, konferensbufféer och liknande så föredrar jag det enkla i hemmiljö. När man äter mat ute så vet man aldrig något om råvarorna eller näringsbalansen i maten. Jo, äter jag ständigt pommes, pizza och dricker läsk så får jag i mig en mängd onyttigheter och skräpkalorier! Det är så många lever idag och på sikt ger det övervikt. Övervikten beror på vår välfärd och kan på sikt ge en mängd sjukdomar.

Jag har en sambo som lagar alltför god och näringsrik mat i förhållande till vad vi gör oss av med. Så nu har vi påbörjat ett försök att göra oss av med några överflödiga kilo. Vi började med att fasta 5 dagar och blev av med 2 kg per person. Nu drar vi ner på fettet och lägger till mer grönsaker. Dessutom dricker vi mycket vatten – som också ger en mättnadskänsla. Vi mår bra och kommer att försöka bibehålla dessa vanor. Målet är en fortsatt nergång i vikt ca 10% av nuvarande.  Vi gör detta för att må bra och kunna röra oss lättare och kanske leva ett längre liv..

Medierna ger oss ständiga pekpinnar om vad vi ska äta och hur vi ska motionera. Ingen kan väl undvika detta. Trots det ser vi en befolkning som sväller i omfång. Kanske beror det på att forskare hela tiden kommer med nya rön. Det som man trodde för några år sedan stämmer inte med det som man tror idag. Vi har vant oss vid dessa pekpinnar och tar de inte på allvar. Nu senast fick vi reda på att fetma inte ökar risken för hjärtinfarkt. Trots alla tidigare påpekande om att fetma kan orsaka hjärtinfarkter. Vad ska vi tro med alla dessa ständigt nya rekommendationer? Information från olika håll är bra men var och en bör dra sina egna slutsatser. Det kanske blir en motreaktion på pekpinnarna – att vi inte bryr oss och gör som vi vill!