I min naivitet har jag trott att vi har demokrati eller iallafall representativ demokrati. Jag har trott att våra representanter i riksdagen har inflytande i förhållande till deras antal väljare. Enligt regeringsformen ska det ju vara så:
”Regeringsformens inledande stycke, statsskickets grunder, innehåller en inledande paragraf som slår fast att Sverige är en demokrati och en rättsstat. Det är en passage som ofta citeras:
| ” |
1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.Den offentliga makten utövas under lagarna. |
„ |
| – Regeringsformen, Lag (1974:152) |
Så ska det alltså vara – all offentlig makt utgår från folket och folket väljer representanter som ska tillvarata deras åsikter. Men så kommer detta med parlamentariskt statsskick!
”Parlamentarismen kan kombineras med folksuveränitetsprincipen, vilket innebär att all offentlig makt ska utgå direkt från folket. Så är fallet i Sverige enligt nuvarande regeringsform. Det svenska systemet har därvid på papperet närmat sig ett direkt styre av parlamentet, men har av tradition ändå behållit en stor makt hos regeringen.” enligt Wikipedia.
”Vanligen antas att parlamentet är folkvalt med allmän rösträtt, för att statsskicket ska kallas parlamentariskt, men att staten är demokratisk är egentligen inget krav för ett parlamentariskt system. Parlamentarismens princip rör förhållandena inom staten snarare än förhållandena mellan staten och medborgarna.”
Detta innebär ju att när vi har röstat behöver inte de valda lyssna på våra åsikter. Jag läste mer om detta på Sten Tolgfors FB-sida:
”Ser i flödet att SD tydligen skall anses vara felbehandlade för att ingen vill förhandla med dem. Det begärs att SD skall ges ”inflytande i proportion till sin storlek”. Det skall dom inte alls.
För så fungerar inte den svenska parlamentarismen och den har heller aldrig tidigare fungerat så. Partier garanteras inte inflytande i proportion till sitt röstetal. De garanteras heller inte att delta i förhandlingar eller samtal.
Det handlar istället om att bygga ett regeringsunderlag mellan partier som vill och kan samarbeta med varandra. De väljer fritt vilka det ska vara och svarar inför väljarna.
Den som inte ingår i en majoritet eller relativ majoritetskonstellation är i opposition. I opposition är INGET parti, vare sig SD eller något annat, garanterad något inflytande.
Antingen är du i regeringsställning eller i opposition. Behöver en regering bredda stödet förhandlar den med det parti den så önskar.
Så släpp offermyten. Det är en grundläggande del av parlamentarismen att INGET parti är garanterad något inflytande alls. Det är därför partierna strävar efter majoritet, dvs möjligheten att få genomföra sina idéer.
Jag satt i riksdagen 1994, 1995, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005 och 2006 utan att S regeringen gav något inflytande att tala om till moderaterna. Och vi var avsevärt större än SD har varit. Så fungerar parlamentarismen.
Man talar med partier om man bedömer att det är förenligt med egna värderingar och intressen att förhandla med det partiet. SD har egna intressen som SD nu driver. Det är inte samma intressen som de andra partierna har. SD agerar nu för att bryta upp Alliansen. De övriga partierna ska driva sina väljares intressen, i enlighet med sina värderingar.”
Han skriver alltså att en regering inte behöver lyssna på de andra partierna. Riksdagen behöver alltså inte samarbeta! Riksdagen kan utesluta visa partier från samarbete.
Parlamentarismen kan alltså utesluta Sveriges tredje största parti från inflytande. Politikerna kan med andra ord bortse från 1 101 069 svenska röster. Jag känner mig grundlurad.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer