Det är intressant att lyssna på vilka ord människor använder när de beskriver verkligheten. Under valrörelsen har det använts många ord. Alla har använts för att göra det egna partiet till det enda alternativet. Några har kanske lyckats och andra har misslyckats. Det har varit medvetna val av ord – ord som gynnar eller svärtar ner.
Det finns några ord eller uttryck som jag kommer ihåg från valrörelsen. Jag tror definitivt inte att de har påverkat mitt val men de har bitit sig fast i minnet. Jag undrar helt enkelt vad menade de egentligen.
Mp envisades med sitt NU. Vadå NU? Vad menar de? Vi lever väl alla just nu? Alla hoppas väl att vi ska kunna göra världen eller iallafall landet eller vår egen situation bättre just nu? Det är väl inte bara MP som tänker så? Det ordet säger absolut ingenting om deras politik.
Att kämpa ända in i kaklet har vi hört några gånger under valperioden. Moderatledaren Ulf Kristersson som har slagit fast att partiet ska ”driva vår politik ända in i kaklet”. Jaha! Vad menar han? Uttrycket kommer egentligen från simbassängen. Det handlar egentligen om att simmaren ska fullfölja in i det sista – simma på tills denne når kaklet. Men vad Kristersson menar är det svårare att förstå. Kanske menar han att man ska fullfölja uppsatta mål?
En person förklarade SD:s framgångar med att SD äger problemformuleringen. Men skeptikern i mig undrar varför inte de andra partierna har brytt sig om att formulera problemen. SD har väl aldrig begärt någon ensamrätt på detta? Det allra största problemet i Sverige idag är ju just brist på problemformuleringar eller att erkänna dessa.
Jan Björklund skrev på FB:
”Vi står inför ett avgörande val. Vi behöver se till att Sverige inte låter det extrema vinna.”
Vad menar han med extrema? För att kunna avgöra om något är extremt måste han ju först definiera vad som är normalt. Anser han att alla som inte delar hans åsikter är extrema. Jag kanske har en annan åsikt än vad han har om vad som är normalt. Är jag extrem då? Sen finns det ju extrema saker eller tankar som är bra och för utvecklingen framåt. Vill han inte släppa fram dessa heller?
Stefan Löfven och Socialdemokraterna har under denna valrörelse gång på gång upprepat ordet anständig. När han hade röstat så sa han:
”– Det här valet handlar om anständigheten och vi står för anständighet.”
På valnatten sa han ännu en gång:
”Nu är det alla anständiga partiers ansvar att invänta det slutliga valresultatet, inget kommer att avgöras på den här valnatten.”
Vad menar han med ordet anständig? När han gång på gång upprepar ordet måste han ju anse att det finns partier som inte uppför sig anständigt – alltså är oanständiga.Jag hittade motsatsord till anständig:
”olämplig, orimlig; ojust ohyfsad, ful; anstötlig, oanständig, obscen”
Är det så som Stefan Löfven ser på sina politiska motståndare? Är de bara ohyfsade, obscena och olämpliga? Är det bara han och hans parti som är anständiga?
Detta är bara ett axplock av alla ord som politikerna strör omkring sig för att nå popularitet. De som talar om att vi inte får ställa grupp mot grupp eller polarisera använder denna retorik hela tiden. De svartmålar motparten. De vädjar till väljarnas samvete. De trycker på ordknappar som kan väcka moralisten inom oss. Allt handlar enbart om taktik för att få egen makt!
Nej, jag tycker INTE att valrörelsen 2018 har varit anständig. Den har enbart vädjat till medborgarnas känslor. Politikerna har kallt och beräknande utnyttjat det snälla mesiga svenska folket ännu en gång. Nu kommer de att fortsätta att kasta paj på varandra! De kommer INTE att göra några problemformuleringar!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer