Vad tjänar det till att vara lydig?

Vissa dagar funderar jag på varför jag följer de regler som myndigheterna ställer på mig – istället för att följa mitt eget samvete. Jag är övertygad om att resultatet skulle bi bättre om mitt samvete och sunda förnuft fick råda.

Jag har under större delen av mitt liv sopsorterat och varit miljömedveten. Igår åkte vi med en släpkärra med sopor till soptippen. Vi hade sorterat i brännbart, kartonger, wellpapp, glas, keramik, plast, elprylar och miljöfarligt avfall var för sig. Lagt det prydligt var för sig. När vi kommer till tippen börjar tre st ur personalen riva bland grejerna. De slänger dammsugare en gammal högtryckstvätt bland plasten tillsammans med elektriska sladdar. Men är mycket noga med att sopsäcken med brännbart måste tömmas för att säcken inte fick hamna i samma container. Jag upplevde att allt sorterande som vi hade gjort – och på det sätt som vi har gjort de senaste 50 åren – var ogjort! Varför hade vi varit noggranna och sorterat?

Jag minns all propaganda om sopsortering och återvinning. I somras ville (S) att vi ska lägga pant på alla elektronikvaror. Då skrev jag bla detta i en artikel:

”Då 2001 var det ju bara en bråkdel av mobiltelefonerna eller annan hemelektronik som samlades in. Ändå gav det  lika mycket guld från kasserad elektronik som från anrikad malm från traditionell gruvdrift. Jag läser en annan artikel:

”Ur ett ton malm kan man i regel bara få ut ungefär fem gram guld. Ett ton gamla mobiltelefoner innehåller å andra sidan hela 150 gram guld. Dessutom går det att utvinna ungefär 100 kilo koppar och tre kilo silver ur samma hög gamla mobiler, skriver Reuters.

Elektronikprodukter innehåller en mängd olika metaller och ofta värdefulla sådana. Till exempel är många kontakter guldpläterade.

I återvinningsprocessen skiljs metallerna åt och används till nya elektronikprodukter eller säljs vidare till juvelerare. I Japan är elektronikåtervinning redan en stor industri och en återvinningsfabrik producerar ungefär lika mycket guld som en liten gruva.”

Det går alltså att göra enorma vinster på elektronikskrot! Men nu vill alltså Socialdemokraterna att vi konsumenter ska betala pant för att dessa metaller ska kunna samlas in och att vissa företag ska utöka sina vinster. Tanken är god men varför ska vi konsumenter stå för notan? Varför kan inte panten ingå i den sk kemikalieskatten?”

I den gamla dammsugaren, högtryckstvätten och de andra elektriska prylarna – som vi hade med oss till tippen igår – finns en mängd metaller. Men det slängdes bland plasten! Varför gör man så på en kommunal soptipp? Är det någon mening med att jag sopsorterar? Jag läser på sopor.nu:

”Alla produkter med sladd eller batteri ska lämnas som elavfall när de är förbrukade. Det kan finnas inbyggda batterier i många produkter. Hela produkten ska då lämnas in. Även lysrör och glödlampor räknas som elavfall.”

Ja, vad hjälper det att jag vet och gör som jag ska när personalen på soptippen gör raka motsatsen? Jag känner mig frustrerad! Vi i Sverige är duktiga på sopsortering eller …

”I Sverige återvinns också förhållandevis mycket hushållsavfall. I Sverige gick 153 kg avfall per person till materialåtervinning 2013. För de 27 EU-länderna var genomsnittet 131 kg per person. Sverige tillhör de länder i världen som samlar in mest elavfall per person, men så ligger vi också högt när det gäller att konsumera och omsätta elektronikprylar. Ungefär lika mycket återvanns genom biologisk behandling i Sverige och EU som helhet, men i Sverige rötas betydligt mer istället för att komposteras vilket ger såväl biogas som mer näringsrik biogödsel.”

Ja, det var 2013 – före Parisavtalet. Då var vi duktiga på att återvinna. Vad har hänt sen dess??? Är det politiska beslut om att det ska slarvas på soptipparna enbart för att vi ska få en mängd skatter och tvingande åtgärder? Jag hoppas att det inte är så! Men varför har man okunnig personal på soptippen? Är det bara ett spel för galleriet – ett sätt att bestämma över medborgarna? Ni ska göra som vi säger men sen gör vi som vi vill ändå! Det rimmar väldigt dåligt när miljö och klimat har blivit den stora frågan. Jag mår illa av allt miljöprat och har tappat lusten att sopsortera!

Är det samma sak inom politiken? Politiker bestämmer en massa saker men gör tvärs emot ändå? Kan vi lita på någonting av det som de säger? Går de in för att polarisera och spela ut medborgarna mot varandra enbart för att uppnå egen makt?

 

 

Valet 2018 ett betydelsefullt vägval i svensk politik.

 

De 7 gamla partierna är de som har haft ansvaret i ett flertal decennier och resultatet av deras politik har inte direkt gagnat det svenska samhället.

Vi på Ulsans blogg anser att de kommer att få det svårt att förändra sin politik när de inte ens verkar inse vilka problem som deras politik har skapat.

De har inte haft förmågan att på ett tidigt stadium  utarbetat konsekvensanalyser vilket inte inger något  förtroende.

Den nu uppkomna situationen där den krassa verkligheten har fått dem att retirera och ändra sin politik är endast en omvändelse ”under galgen.

Förmågan att rannsaka sig själva tycks vara obefintlig och deras oförmåga att ta till sig kritik verkar vara betydande..

Det finns nu TRE nya partier i årets val som bör få en chans att visa vad de går för. (SD,MED och AFS).

Årets val är ett vägval mellan en gammal unken förlegad politik och nya friska fläktar.

Alla har vi ett stort ansvar för Sveriges framtid, väljare liksom politiker.

 

 

 

Det känns bra att det finns personer inom politiken som har förmågan att tänka om och inse att verkligheten kanske inte är den som den torgförs av vissas intressen.

 

En hjärntvättad generation

Julia Caesar

Om du är en av dem som lever ett skyddat liv och inte vet hur det ser ut i dagens Sverige – se de båda videor och bilder som jag publicerar i det här blogginlägget. Se dem – och reflektera över om det här är det Sverige vi vill ha, om det är det Sverige du vill ha.

Visa originalinlägg 609 fler ord