Regeringsfrågan

Nästan tre veckor har förflutit sedan valet. Fortfarande vet vi ingenting om vilken regering som vi kommer att ha de närmaste fyra åren. Varför? Jo, de ägnar sig åt käbbel! Min sambo och jag ställde oss frågan långt innan valdagen: ”Kommer regeringsfrågan vara löst under september månad?” Vi visste ju svaret och och är tveksamma om de kommer att lösa den före jul.

Men behöver vi en regering? Vi har ju landsting och kommuner som sköter den dagliga verksamheten i landet. Vi har riksdagen som tar beslut och är lagstiftande organ på nationell nivå. Så vad gör regeringen mer än verkställer riksdagsbeslut? Enligt regeringens hemsida:

”Regeringsärenden är ärenden som regeringen beslutar om. Vilka ärenden som regeringen ska eller får pröva finns angivet i regeringsformen, som är en av grundlagarna. Regeringen får inte besluta i ärenden som riksdagen har ensamrätt att fatta beslut om, som till exempel lagstiftningsärenden och statsbudgeten. Regeringen får inte heller avgöra frågor som ska prövas av domstol, eller bestämma hur en annan myndighet ska använda sina maktbefogenheter i ett enskilt fall.

Exempel på regeringsärenden:

• förordningar med instruktioner om vad en myndighet ska göra och vilka regler den ska följa,
• prövning av vissa överklaganden av myndigheters beslut och
• utnämningar av höga, offentliga tjänster som till exempel ambassadörer, landshövdingar, generaldirektörer för statliga myndigheter, styrelser för statliga bolag och rektorer på universitet och högskolor.”

Tja! Jag är inte imponerad av deras ärendelista. Regeringens uppgift är ju egentligen övergripande administration samt representation.

Vad är det då som de bråkar om? Det finns bara ett svar: MAKT. Jag skrev en artikel för ungefär ett år sedan:

”Att fokusera på fel saker kan vara farligt. Ofta känns det som om svenska politiker fokuserar på fel saker. De pekar med hela handen på en detalj och kan därmed dölja allt annat. De låter oss tro att faran finns på ett håll när de kanske själv är farligast när de döljer fakta.

Ett färskt praktiskt exempel: För ca 14 dagar sedan hissade badvakterna röd- och svart flagga på en strand en bit bort. Den betyder hajvarning och alla tog det på djupaste allvar. I stormen som varit veckan innan hade ett av hajnäten som finns en bit ut i vattnet gått sönder och några hajar sågs farligt nära land. Ingen vågade bada förrän näten var lagade och hajarna var jagade ut i havet igen. Men vad hade hänt om badvakten hade hissat denna flagga lite då och då efter egen lust? Hade någon trott på faran? Hur många hade trotsat badförbudet?”

Nu är sju partier eniga om en sak: SD är den stora faran. De har hissat sin varningsflagga i alltför många år. Ingen bryr sig längre. De ägnar all sin tid åt att förtala och demonisera. De vill på alla sätt utestänga SD och därmed 1,1 miljoner väljare från inflytande. Varför? De vill inte dela med sig av sin egen makt. När de demoniserar SD så kan de dölja det egna partiets brister och vilken fara det innebär att ge dem mer makt. Det är dags att hissa varningsflaggan mot dessa sju partier!

De uppför sig som brukspatron som inte ville släppa in allmogen i finrummet. Nu är det sju partier som inte vill släppa in SD! Tur att Sverige fungerar ändå – trots deras käbbel!