Jag skäms …

Som barn fick jag lära mig att uppföra mig anständigt så att anhöriga slapp skämmas över mig. Jag fick också lära mig att skämmas om jag gjorde något som andra ansåg vara felaktigt. Med andra ord så lärde jag mig att ta hänsyn. Vi har ett uttryck om att gå omkring med Luther på axlarna. Jag skrev en blogg om det för många år sedan:

”Igår firade jag in våren. Redan när jag kom ut på trappan kände jag det. Den ljumma vinden som fick primalskriket,  a la Ronja Rövardotters vårskrik, i mina lungor att vilja komma ut. Men… gamle Luther satt på mina axlar, tyngde ner dem och skrek in i mitt öra: ”Uppför dig ordentligt!” Så jag uppförde mig ordentligt!

När jag kom till torget och såg alla penseer skrika plantera oss i balkonglådor och urnor – då blev jag glad. Jag hade mest av allt lust att dansa jenka. Men … Luther skrek i örat: ”Usch och fy!” Så jag suckade och gjorde en kompromiss – tog på mig mitt smile och sken i kapp med solen.

På väg till affären såg jag en vattenpuss med smältvatten. Ville göra som barnen – hoppa och studsa i vattenpölen. Men … Luther skrek: ”Vill du att två herrar i vita rockar ska köra dig till singsing?” Så …

Inne i affären hade jag lust att leka Fred Astair – dansa stepdans mellan hyllorna. Men… Luther stampade på axlarna!

På väg hem hade jag lust att skråla ikapp med Lill-Babs ”… April infekterar dig med kärlekens bacill…” (Trots att det bara är mars!) Men … Luther överröstade mig!

Hemma kastade jag Luther i papperskorgen, korkade upp en vinflaska, spelade en CD-skiva och började dansa och sjunga vilt på köksgolvet: ”… när som Sofia spräcker kjolen i en gogo …” Sonen undrade: ”Har du blivit tokig … eller riktigt tokig?” ”Nej, bara vårtokig!” svarade jag skrattande medan Luther sprattlade i papperskorgen. Så drog jag med mig sonen i en vild afrikansk regndans, en twist, en rocklåt, en vals, en argentinsk tango,… Så småningom hamnade vi utmattade i varsin fåtölj och kände: ”Nu är det vår – trots Luther!”

Ja, Luther hämmar de flesta av oss. Men inte ”värsta tjejgänget”. Den feministiska regeringen tycks dansa omkring i ett vårrus utan en tanke på anständighet. Den som hoppar omkring i vattenpussar inger inte förtroende. Att klä sig i hattar bara för att ”skämta” med en partiledare ger inga applåder. Jag skäms över en regering som uppför sig så oanständigt!

Jag skäms också när regeringen blandar sig i andra länders sätt att sköta sitt land – utan minsta tanke på alla problem som finns i Sverige.

När statsministern påstår att han inte förstår kritiken så avslöjar han antingen sin dumhet eller att han inte bryr sig det minsta om vad andra tycker. Då skäms jag över statsministern, över de som har röstat fram honom och över att vara svensk!

Varför känner jag Luther på mina axlar när politiker – och medier – uppför sig oanständigt? Varför skäms jag när dagens politiker ägnar mer tid åt att käbbla med varandra än åt att lösa problem? Varför skäms jag när politikerna försöker spela småpåvar inför utlandet? Varför skäms jag när ”värsta tjejgänget” leker maskerad?

Jag vill ju bara fortsätta att vara stolt över mitt land och över att vara svensk! Men då måste vi ha ansvarsfyllda politiker som tar ansvar och ställer krav! Jag vill inte se när en feministisk regering leker maskerad – de har viktigare saker att syssla med!