TV:n stod på men jag varken såg eller lyssnade på den. Det var annat som upptog min tid. Men … av en slump ser jag en mörkhyad sydafrikansk man i ögonvrån. Han säger ungefär så här:
Jag bryr mig inte om människor är svarta eller vita. Det är bara ANC som vill ha skillnader. Annars har de ju inget att kämpa för!
Det är ju precis så som jag tänker! Jag kände gemenskap med en man i Sydafrika som jag aldrig har träffat! Han uttryckte ju en universal tanke. Politiker över hela världen måste hela tiden påtala att det finns grupper som är diskriminerade på något sätt – annars behövs ju inte politikerna. De kämpar helt enkelt mot väderkvarnar!
De flesta av oss bryr sig inte om skillnader i hudfärger. Det är andra faktorer som är avgörande. Främst handlar det nog om beteende. Det finns människor av alla kulörer som är trevliga. Det finns tyvärr också människor av alla kulörer som är otrevliga.
Jag minns Salvatore, en kolsvart neger från Burundi som jag träffade för några år sedan. Han var veterinär men fick inte jobba i Sverige utan kompletterande utbildning på 2 år! Varför? Jag brukade skoja med honom: ”Korna i Sverige kan inte råma på franska!” Han skrattade åt det. Salvatore kunde inte skilja på orden hej och hejdå. Han sa alltid ”Hejdå!” när han kom in i ett rum. Men jag berättade skillnaden för honom. Det handlar ju om uppförandekoder. Samma man hörde en kvinna avsluta ett telefonsamtal (med dottern) med ordet ”PUSSPUSS”. Senare när han skulle ringa och söka jobb frågade han om han kunde säga: ” Jag söker jobb hos er. PUSSPUSS.” Vi skrattade så vi låg dubbla och talade om för honom att så ska han nog inte säga. Att ”PUSSPUSS” ska han spara åt frun och barnen. Han skrattade själv när han förstod. Det där med språk och nyanser i språk är inte lätt. Trots språkskillnaderna så var det alltid lätt att umgås med Salvatore. Jag undrar om han har kompletterat sin veterinärexamen och jobbar som sådan nu?
Jag tänker på Jusef som jag träffade för många år sedan när jag hade SFI-undervisning. Han berättade att han en gång hade uttryckt sig fel. Han hade sagt: ”Jag är nödig!” Genast hade någon pekat ut toalettdörren för honom. Han menade egentligen ”Det är nödvändigt att jag går för att …” Språket är svårt, men allt blir lättare om man kan tala om det och skratta åt språkförbistringar.
Så tänker jag på Afrim, kosovoalbanen som har bott i Sverige i drygt 20 år. Han kallar sig själv för blatte och ser sig själv som kosovoalban. Det sista jag hörde från honom var att han ville öppna en restaurang och talade om dubbla plånböcker – en för redovisning och en för svarta pengar. Honom gillade jag aldrig! Han var en dålig människa!
Jag kan räkna upp mängder av svenskar som jag INTE känner någon gemenskap med. Det finns något i deras beteende som jag inte gillar. Några av dem skulle jag vilja benämna som SKITSTÖVLAR! Deras beteende gör att jag inte vill ha något med dem att göra. Det har inte med etnicitet eller hudfärg att göra. Vi kan se olika ut men ändå känna gemenskap!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer