Det svenska språket utsatt för osund konkurrens.

Ett synnerligen begåvad kommentar från en av våra läsare när det gäller det ”Mediala fördummande språkbruket” anser vi bör torgföras mer och få en upphöjd plats i en särskild artikel för att alla ska få del av de kunskaper som vår ärade följare besitter. Vi, Ulla och jag är tacksamma för den här responsen och fler därtill, det ger ett enormt lyft att våra små dagliga alster får både negativa och positiva reaktioner.

Mvh ”redaktionen”

 

Så håll till godo scenen är hans.

Utarmningen av det svenska språket ingår med all sannolikhet i den psykopolitiska operationen, där attackerna mot vårt inhemska tungomål påvisar en förfärande respektlöshet även mot själva bildningstänkandet, och där de icke sällan intellektuellt underkapaciterade journalisterna exponerar en löjeväckande formuleringsestetik.

Vi riskerar nu att berövas samtliga kulturella och nationella referenser, där multikulturalismens påverkan löser upp de traditionella normativa anvisningarna för ett gott språkbruk. Kontaminationer och barbarismer normaliseras till migrantimportens fromma och vill göra gällande att det egentligen inte finns några regler för det svenska tal- och skriftspråket, samtidigt som den allmänna lexikala nivån sjunker.
Att till och med det anrika samfundet för litteratur och språkvård, Svenska Akademien, har hemfallit åt en förfärande pliktförgätenhet är oss icke obekant, och hur SAOB och inte minst den normativa SAOL kommer att utformas i framtiden, vågar man knappt föreställa sig.

Detta är bara ytterligare ett tecken på att samhället nu uppfyller alla diagnostiska kriterier på ett historiskt moraliskt och allomfattande förfall, vilket kommer att leda till det annalkande sammanbrottet, och det finns all anledning att begå veklagan över den kvalitetsförsämring vi nu bevittnar.
Det faktum att undertecknad hyser en passion för arkaiska lyrismer med ålderdomligt sirliga formuleringar och otidsenligt lyrisk textbyggnad, har han icke för avsikt att generas över.
Andreas 🙂

 

 

Ett medialt fördummande språk

Som vanligt började jag min dag med att göra ett ledarsvep och som vanligt blev jag förfärad över språkbruket. I min enfald har jag ju trott att en journalist  måste kunna behandla språket korrekt. Jag har t o m ansett att journalister har som uppgift att hålla språket rent, neutralt och vackert i ett uppfostrande syfte – för lära oss vanliga människor ett bättre språkbruk. Men jag inser att jag nog har alltför stora pretentioner!

Dagens svep började med en skribent som skrev ”X sprider denna sörja”. Sörja? Sörja kan ersättas med slask, modd, blöta, kladd, gyttja, geggamoja, gegga, söl, slabb, smet eller liknande. Men vad hade egentligen personen som  spred sörja gjort? Jo, vederbörande hade skrivit sina åsikter i sin blogg – åsikter som bygger på ett verkligt skeende. Men naturligtvis var det ”fel” åsikter.  De passade inte in i etablissemangets tankevärld och därför ska skribenten dras i gyttjepölar.

Sen läste jag om ”Finansministern har en våt dröm”. Jag såg framför mig att få läsa om finansministerns sexfantasier eftersom uttrycket ”våt dröm” betyder enl Wikipedia:

”En våt dröm är en dröm av sexuellt upphetsande natur. Namnet kommer av att män som har drömmar med sexuella inslag kan få pollution och att kvinnor får fuktigare slemhinnor som vid annan sexuell upphetsning.”

Men ledaren handlade ju om finansiering av nya stora vägsatsningar! Vad har detta med våta drömmar att göra? Det känns bara sjaskigt att läsa detta i ett annars seriöst sammanhang.

Det finns många fler exempel på hur illa ledarskribenter uttrycker sig. Jag blir arg och ledsen när jag läser deras alster. Jag är nämligen dum nog att tycka att de har ett stort ansvar för hur de uttrycker sig!

Men det finns så många andra exempel på hur offentliga personer uttrycker sig. Det skär i öronen på mig när statsministern eller inrikesministern säger i TV att de blir förbannade. Varför säger de inte arga eller upprörda istället? Vi har ju så många synonymer som är mer ”stilrena”! Ofta hör vi journalister som svär i TV. Snälla rara! Vad är det för språkbruk ni sprider vidare till våra barn, ungdomar och invandrare?

Dagens skratt fick jag dock när jag läste en artikel om sista chansen att bli av med de gamla mynten och sedlarna:

”Bankkontoren väntar sig anstormning, rusning och köer.”

Jag ser framför mig att människor som trampar ner varandra för att nå fram till banken samt kilometer långa köer och upplopp. Jag ser i min inre bild poliser och vakter som håller ordning utanför banklokalerna. Så läser jag vidare att någon fick vänta en kvart innan på sin tur. En kvart är det lång väntan? Är det rusning? Var det en praktikant som skrev artikeln eller är det så urusel standard på journalisterna idag?

Igår läste jag om att en kvinna som misshandlades svårt utanför Stadsbiblioteket i Malmö. Hon blev slagen med en hammare i huvudet ett flertal gånger. Sedan stals förövaren hennes väska. ”Det är riktigt illa gjort”, sa presstalesmannen på polisens ledningscentral!

Samtidigt som journalister har ett överdrivet språk och gärna smutskastar vanliga människor så förvandlar de oss till tölpar. Men polisen … gör vaga uttalande som nästan tar brottslingar i försvar!

Vart är vi på väg med detta polariserade och fördummande språkbruk?

 

 

Årsrikedom

Ofta funderar jag kring livet. Denna gång väcktes mina funderingar med en FB-vän som för några dagar sedan skrev om sitt liv och undrade om han är på rätt väg. Ska han välja jakten på status, fin lägenhet, rikedom, dras med i ekorrhjulet, stressa eller nöja sig med att leva spartanskt men med frid i sinnet? Många gånger under mitt liv har jag funderat kring samma sak. Varför lever vi och vad gör vi med våra liv?

Som barn och tonåring längtar man efter att bli vuxen och själv kunna bestämma över sitt liv. Men sen dras man in i ekorrhjulet – partner, barn, jobb, bostad, vänner, förverkliga sig själv – och stressar iväg utan någon livskompass. Tills … en dag undrar man, som FB-vännen, vart är jag på väg? Var detta meningen med livet? Vilka möjligheter har jag att hoppa av mitt ekorrhjul?

Vissa saker kan jag ju bestämma över själv och göra något åt. Men jag måste ju hela tiden ta hänsyn till mina närstående. Sen finns det en mängd faktorer som jag inte kan påverka. Det handlar om våra samhällsstrukturer. En del av dessa strukturer är naturligtvis bra och är till för att underlätta livet för oss alla. Men alltför många begränsar mitt och många andras handlingsutrymme. Vi tas ifrån vårt eget ansvar och tankeförmåga.

Nu är barnen vuxna och som pensionär finns det inte många att ta hänsyn till. Min tid disponerar jag själv – har inget jobb eller arbetskamrater att ta hänsyn till. Jag kan hoppa av ekorrhjulet – delvis iallafall. Nu har jag tid, nu kan jag samla mina tankar och uttrycka dem offentligt. Så läste jag en intervju med Barbro Westerholm 84 år:

”Mycket jobb återstår för Barbro Westerholm, som med sina 84 år är den äldsta ledamoten i Sveriges Riksdag. Själv använder hon hellre ordet årsrik. – Det ringar in den kunskap och livserfarenhet som bara antalet levda år kan ge, berättar hon.”

”Hon ser att det finns en utbredd ålderism i samhället. Fördomar och föreställningar mot den äldre generationen.

– Testa att söka på synonymer för ”äldre” och ”gammal”. Du hittar ingenting där som talar för att det är en generation som är en tillgång i samhället. Snarare är det ord som utsliten och orkeslös som dyker upp.”

”Hon förundras över hur ett land som Sverige, som i så många fall utnyttjar resurser effektivt, så tydligt missat att utnyttja den resurs som de årsrika besitter. Och det är här hennes uppgift ligger framåt.

– Vi är ingen homogen grupp och vill inte samma sak bara för att vi har åldern gemensamt. Vi är individer som lägger år till livet på olika sätt. En grundläggande drivkraft för mig är att plocka bort hinder så att människor ska kunna leva som de själva vill oavsett ålder, betonar hon. ”

Jag blev glad när jag läste artikel. Jag är årsrik och har så många kunskaper och erfarenheter att förmedla åt de yngre generationerna. men hur får jag dem att lyssna och ta till sig? Bloggen är naturligtvis en del. Jag vet att jag har många yngre läsare. Men … det räcker inte!

Det finns alltför många unga politiker och mediemänniskor som är unga och tror att de kan och vet allt. De försöker förringa vår kunskap och vill bestämma över oss – leka föräldrar åt oss som själv är föräldrar och besitter kunskaperna om livet. De vill hellre att vi sitter och matar änderna i stadsparken än att vi tänker försöker att påverka våra samhällsstrukturer. Men vi har ju så mycket livserfarenhet! Vi har upplevt livspusslet med familj, jobb och fritid. Vi har försökt att förverkliga oss själv. Vi har diskuterat jämställdhet och feminism. Vi har haft våra livskriser. Vi behöver inte påtalas hur vi ska leva, äta eller bo. Vi behöver inte någon som tar hand om oss. Kanske jag en dag behöver en rollator eller hjälp med städningen – men den tiden den sorgen! Jag är vid full vigör – rensar i trädgården medan jag tänker, promenerar, tvättar, städar och gör en mängd trevliga saker. Jag gör en del av dessa saker lite långsammare än de unga. Men jag har ju mer egentid. Jag är inte splittrad med att rusa runt i jakten på livet. Jag har funnit mitt liv! Vet vad jag vill och kan!

Unga politikerbroilers – omegor – ska inte förakta oss årsrika!

Omegor  se https://ulsansblogg.wordpress.com/2016/07/16/nuvarande-politiska-omegor/ ‎