Det är för er skull!

Statsminister Stefan Löfven vädjar till Sveriges äldre, över 70, om att lyssna på rekommendationerna om distansering under en pressträff om coronakrisen under torsdagseftermiddagen.

– Det är tråkigt att begränsa sig men det är för er egen hälsa, säger han.

Han uppmanar de äldre att vara försiktiga och begränsa sina sociala kontakter för att undvika smitta samt att lyssna på myndigheternas råd.

Vi över 70 har blivit en väldigt populär grupp! Vi behöver extra uppmaningar och råd. Ännu en gång ska yngre generationer tala om för oss hur vi ska leva. Vi ska göras till en okunnig grupp som inte kan ta vara på oss själva..

Irena Pozar skrev en krönika i söndags som fick mitt blodtryck att rusa i höjden:

Bara för att din egen mamma lever betyder det inte att du är ung och bara för att du kan resa, gå på middagar och tränar regelbundet så betyder inte det att du inte tillhör riskgruppen ”äldre” när du är 70 år gammal. 

Jag säger inte det här för att provocera eller såra, jag säger det här för att det på riktigt är livsfarligt – och jag vill att alla boomers ska leva och skälla på oss millennials ett bra tag till. 

Men för att du ska kunna göra det så måste du offra socialt umgänge och resor i några månader. Du måste förstå att corona inte är som den influensa du varje år varnas för, men också vaccinerar dig mot. 

Du måste förstå att dina barn och barnbarn bara vill dig väl – och att de går sönder av oro när du beter dig vårdslöst mitt ett av de värsta sjukdomsutbrotten vi haft i modern tid. 

Med vilken rätt, talar hon om för mig att jag inte har eget förstånd att avgöra vad som är bäst för mig? Är jag omyndigförklarad bara för att jag har fyllt 70? Hon skriver att hon inte vill vara elak … men samtidigt sätter hon en mindre-vetande-stämpel på alla som fyllt 70.

Att åldras tog 70 år, att definieras som infektionskänslig uråldring tog cirka sju sekunder. Den tid Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell behövde för att, extra tydligt, slå fast: Är man över 70 ska man helst isoleras.

Så skrev Karin Thunbergs i SvD från i tisdags. Ja,jag känner nog detsamma!

DN:s Erik Helmerson är inne på samma spår som Irena Pozar och riktar sig i en ledare direkt till 40-talisterna och uppmanar dem att inte ”kokettera” med sitt lättsinne inför viruset – eftersom det är för deras skull vi gör uppoffringar.

Han kallar Karin Thunbergs text i SvD från i tisdags för självömkande och vill se mer solidaritet: ”Det var som att huvudproblemet med covid-19 inte är att många människor riskerar att dö utan att viruset får Thunberg att känna sig gammal”.

Ja, jag känner åldersföraktet! Vi över 70 ska veta vår plats. Vi ska lyda kommandot när de säger: Plats! Men tyvärr så är vi inga hundar och har inte tränats i Brukshundsklubben!

Sofia Mirjamsdotter: Det är en solidaritetshandling att stanna hemma ifall man är över 70 år!

Beska piller kommer från Tredje AP-fondens chef Kerstin Hessius. Den politik som förs för närvarande riskerar att leda till en depression när ekonomin tvärnitar. Hon antyder att vi håller på att offra människors framtid på 40-talisternas altare. Slaktarräkningen kommer den här gången framför allt att landa på 90-talisternas och 00-talisternas bord. Amelia Adamo och Karin Thunberg ska hålla sig hemma, och inte gå på vinbarer, gym. De ska vara tacksamma för alla uppoffringar som de yngre gör!

Jag blir så trött på all denna välvilja och omtanke! Den kom lite för sent. Som vanligt vill ni ha makten och bestämma.

Jag läste att vi inte ska erbjuda oss att passa barnbarnen nu i dessa virustider. Men ingenting om att ni inte ska be eller kanske kräva att vi ska göra det. Vi som har fyllt 70 ska ta ansvar för allting!

Jag hör, ser och läser inga sådana saker här i Spanien. Här lever man med varandra över generationsgränser. Tre generationer som bor tillsammans är ganska vanligt här. Här ser vi (eller såg innan vi sattes i karantän). Hela familjer tillbringa hela söndagen tillsammans på stranden. Det är mormor och morfar, föräldrar, barn, syskon, kusiner, vänner och hundar. Några fiskar, andra badar, några solar, några spelar kort, en del sparkar fotboll och naturligtvis finns det mobiltelefoner för spel och samtal. Men familjen är samlad! Alla är omtänksamma. Barnen hjälper de äldre och de äldre tar hand om de mindre barnen.

När jag tittar på dem så känns det med saknad som om jag förflyttar mig till 50- eller 60-talet. Det var så som vi levde då – över generationsgränserna. Den äldre generationen delade med sig av sin livserfarenhet till de yngre!

Nu talar våra barn om för oss att vi ska veta hut! 50-åringarna vill fostra oss! De talar om att vi inte har vett och förstånd nog att ta var på oss själva. Vi är inga sköra små porslinsdockor som ska förvaras i vitrinskåp. Vi är levande personer! Har vi misslyckats så totalt när vi uppfostrade er?

Ska vi känna oss som en belastning för närstående och samhälle? Är vi besvärliga som tänker på oss själva och som kräver att få ta samma del av samhället som resten av befolkningen? Vi som vägrar att inse att vi börjar bli gamla – ska vi begära ”Sista resan” enligt modellen i ”Människors barn” skriven av P D James eller låsa in oss i vår kammare? Ska vi tillbringa våra dagar med att lösa korsord och se på såpor på TV:n?

De unga saknar tålamod

Ännu en debattartikel som kräver inflytande och makt: Bromsklossar i kommunerna gör att våra röster inte hörs! Unga kräver makt men de saknar ju något som behövs för att kunna fatta bra beslut: ERFARENHET!

Jag läste ett bra Einstein-citat:

“Information är inte kunskap. Den enda riktiga källan till kunskap är erfarenhet.”

”Vår demokrati bygger på att politiska beslut ska spegla folkets vilja. Därför är det en demokratisk motgång att många av unga medborgare i Sveriges kommuner känner sig osynliga och inte involveras i beslut som berör dem. ” så skriver några unga i en debattartikel idag. Demokratiska politiska beslut som speglar folks vilja? Detta visar att de inte har någon erfarenhet och inte är mogna för att delta i beslutsfattande!

De unga har ju enbart hunnit med att skaffa sig erfarenhet av sin ungdom. Många av dem har aldrig fått ta något ansvar. De är curlade av föräldrar, mor- och farföräldrar, förskola och skola. Andra människor har talat om för dem vad de måste lära sig. De är lättpåverkade och sugs lätt med i tillfälliga trender. Vi har exemplet med klimatet där vuxna aktörer alarmerar om temperaturhöjningar och att vi människor orsakar dessa. Men de har ingen erfarenhet av att domedagsprofeter har funnits alltid. De tror på alarmisterna som utnyttjar de ungas naivitet för att uppnå vissa syften – oftast makt och ekonomisk vinning.

Det finns andra grupper i samhället som inte heller har inflytande. Det kan vara sjuka, arbetslösa eller hemlösa. Det är vuxna med livserfarenhet. Men de saknar inflytande och är beroende av politiska beslut. Inga politiker bryr sig om deras situation. Det är politiker som bestämmer över huvudet på dem.

Pensionärer är en stor grupp ca 20 % av befolkningen. Politiker bestämmer hur stor pension de ska få, hemtjänst, äldreboende och äldremat. Det finns ingen vilja hos politikerna att fråga pensionärerna om hur de vill ha det – trots att pensionärerna har lång livserfarenhet!

De unga behöver tålamod för att inse att vanliga människor sällan har något inflytande. För att få det tålamodet krävs erfarenhet och kunskap!

Okunniga politiker prioriterar INTE erfarenhet och kunskap! De föredrar att informera befolkningen om vad de ska tycka, tänka, vilja och ha som behov. Politiker vill bestämma och släpper aldrig in befolkningens åsikter! Det är naivt av de unga att tro att de ska bli synliggjorda och involveras i beslutsprocesser!

Årsrikedom

Ofta funderar jag kring livet. Denna gång väcktes mina funderingar med en FB-vän som för några dagar sedan skrev om sitt liv och undrade om han är på rätt väg. Ska han välja jakten på status, fin lägenhet, rikedom, dras med i ekorrhjulet, stressa eller nöja sig med att leva spartanskt men med frid i sinnet? Många gånger under mitt liv har jag funderat kring samma sak. Varför lever vi och vad gör vi med våra liv?

Som barn och tonåring längtar man efter att bli vuxen och själv kunna bestämma över sitt liv. Men sen dras man in i ekorrhjulet – partner, barn, jobb, bostad, vänner, förverkliga sig själv – och stressar iväg utan någon livskompass. Tills … en dag undrar man, som FB-vännen, vart är jag på väg? Var detta meningen med livet? Vilka möjligheter har jag att hoppa av mitt ekorrhjul?

Vissa saker kan jag ju bestämma över själv och göra något åt. Men jag måste ju hela tiden ta hänsyn till mina närstående. Sen finns det en mängd faktorer som jag inte kan påverka. Det handlar om våra samhällsstrukturer. En del av dessa strukturer är naturligtvis bra och är till för att underlätta livet för oss alla. Men alltför många begränsar mitt och många andras handlingsutrymme. Vi tas ifrån vårt eget ansvar och tankeförmåga.

Nu är barnen vuxna och som pensionär finns det inte många att ta hänsyn till. Min tid disponerar jag själv – har inget jobb eller arbetskamrater att ta hänsyn till. Jag kan hoppa av ekorrhjulet – delvis iallafall. Nu har jag tid, nu kan jag samla mina tankar och uttrycka dem offentligt. Så läste jag en intervju med Barbro Westerholm 84 år:

”Mycket jobb återstår för Barbro Westerholm, som med sina 84 år är den äldsta ledamoten i Sveriges Riksdag. Själv använder hon hellre ordet årsrik. – Det ringar in den kunskap och livserfarenhet som bara antalet levda år kan ge, berättar hon.”

”Hon ser att det finns en utbredd ålderism i samhället. Fördomar och föreställningar mot den äldre generationen.

– Testa att söka på synonymer för ”äldre” och ”gammal”. Du hittar ingenting där som talar för att det är en generation som är en tillgång i samhället. Snarare är det ord som utsliten och orkeslös som dyker upp.”

”Hon förundras över hur ett land som Sverige, som i så många fall utnyttjar resurser effektivt, så tydligt missat att utnyttja den resurs som de årsrika besitter. Och det är här hennes uppgift ligger framåt.

– Vi är ingen homogen grupp och vill inte samma sak bara för att vi har åldern gemensamt. Vi är individer som lägger år till livet på olika sätt. En grundläggande drivkraft för mig är att plocka bort hinder så att människor ska kunna leva som de själva vill oavsett ålder, betonar hon. ”

Jag blev glad när jag läste artikel. Jag är årsrik och har så många kunskaper och erfarenheter att förmedla åt de yngre generationerna. men hur får jag dem att lyssna och ta till sig? Bloggen är naturligtvis en del. Jag vet att jag har många yngre läsare. Men … det räcker inte!

Det finns alltför många unga politiker och mediemänniskor som är unga och tror att de kan och vet allt. De försöker förringa vår kunskap och vill bestämma över oss – leka föräldrar åt oss som själv är föräldrar och besitter kunskaperna om livet. De vill hellre att vi sitter och matar änderna i stadsparken än att vi tänker försöker att påverka våra samhällsstrukturer. Men vi har ju så mycket livserfarenhet! Vi har upplevt livspusslet med familj, jobb och fritid. Vi har försökt att förverkliga oss själv. Vi har diskuterat jämställdhet och feminism. Vi har haft våra livskriser. Vi behöver inte påtalas hur vi ska leva, äta eller bo. Vi behöver inte någon som tar hand om oss. Kanske jag en dag behöver en rollator eller hjälp med städningen – men den tiden den sorgen! Jag är vid full vigör – rensar i trädgården medan jag tänker, promenerar, tvättar, städar och gör en mängd trevliga saker. Jag gör en del av dessa saker lite långsammare än de unga. Men jag har ju mer egentid. Jag är inte splittrad med att rusa runt i jakten på livet. Jag har funnit mitt liv! Vet vad jag vill och kan!

Unga politikerbroilers – omegor – ska inte förakta oss årsrika!

Omegor  se https://ulsansblogg.wordpress.com/2016/07/16/nuvarande-politiska-omegor/ ‎