Det finns artiklar som jag har svårt att ta till mig. Det är svårt att hitta en ingångsvärde. Den ena tokigheten efter den andra snurrar runt. Jag läser gång på gång, letat efter fakta som jag inte hittar, försöker förstå, tänker så att hjärnan går på högvarv och till slut förstår jag ännu mindre. Så var det när jag läste ett snyftreportage på SVT.
”I går fick Mohammed Noori ta emot diplom som mönsterelev på sin skola. I dag fick han ett definitivt utvisningsbeslut till Afghanistan. Nu höjs flera tunga socialdemokratiska röster för att stoppa utvisningarna till det krigsdrabbade landet.”
Enligt riksdagsbeslut får de afghanska ”ensamkommande barnen” stanna i Sverige tills de har gått färdigt gymnasieskolan. Migrationsverket har beslutat att denna unga man inte har asylskäl och han får inte stanna i Sverige. Nu har han alltså avslutat sina gymnasiestudier som ”mönsterelev” och fått papper på att han ska lämna Sverige senast den 26 juli.
Egentligen borde inte denna man vara i Sverige eftersom han inte har asylskäl. Den svenska mesigheten har gjort att han har fått mat, husrum, fickpengar och skolgång några år. Han är inget barn längre. I FN:s barnkonvention används ordet barn i betydelsen en människa som inte fyllt arton år. Jag kallar honom alltså för en ung man!
”– Jag vill inte lämna Sverige och flytta tillbaka, säger Mohammed Noori.”
Jag förstår honom! Ett liv i Afghanistan är nog tuffare och han måste nog försörja sig själv där. Där finns det nog inga ”fostermammor” som skämmer bort honom. Där finns inga ”tycka-synd-om-människor” som håller med och är beredda att ”driva det här till EU-domstolen”.
Varför är de afghanska ”ensamkommande barnen” så viktiga? Varför är inte de svenska ungdomarna lika viktiga? Hur många svenska ungdomar får diplom för att de är mönsterelever? Uppmärksammas de av medierna?
Vad är förresten en mönsterelev? För mig innebär det en elev som har bra betyg i de flesta ämnena, är en bra kamrat, sköter sitt skolarbete, är artig och trevlig mot all skolpersonal, … Kan en person som bara har befunnit sig i landet ett fåtal år ha fått alla de kunskaperna? En stor del av tiden måste ju ha använts till att lära sig svenska språket och de svenska normerna. Om man på några år har lärt sig allt detta plus allt som svenska elever lär sig under sina 9 år i grundskolan plus hunnit läsa in en gymnasieutbildning – då är man nog särbegåvad! I annat fall kan vi konstatera att den 9-åriga grundskolan är bortkastad tid!
Jag är enfaldig nog att tro att den som gått i förskola, 9-årig grundskola och gymnasiet har större förutsättningar och mer kunskaper än en person som har befunnit sig i landet under bara några år!
Senaste kommentarer