Konsekvenser av politiska beslut

Politiska beslut leder alltid till förändringar. Naturligtvis kan det vara positivt att ett land förändras och även människorna i landet. Annars sker ju ingen utveckling. Men jag vill påstå att all utveckling inte är positiv. Ibland går utvecklingen för fort. Hela 1900-talet har ju förändrat människornas levnadsvillkor – industrin, teknisk utveckling, möjligheter till försörjning, välfärd, utbildning, … Allt har skett i ett snabbt tempo. Jag skulle egentligen inte vilja vara utan denna utveckling.

Jag skrev en blogg om hur mitt land har förändrats 17 november 2015.

”Men det finns andra aspekter på förändring. Jag som växte upp i Malmö hade många utländska klasskamrater: danskar, tyskar och jugoslaver. Under tonåren upptäckte jag att vi hade greker och italienare i stan. De pratade om ”svenska vackra flicka” och blev kränkta när jag inte gick att prata omkull. Sen kom libaneserna som inte förstod vad ordet ”NEJ” betydde. Mer än en gång bad jag de att dra till ett varmare ställe och några gånger avslutades det med en välriktad spark i skrevet.

När jag sen började jobba på barnpsyk, vid slutet av 60-talet, upptäckte jag att många av patienterna var barn till invandrare. Det var kulturskillnader. Föräldrar tillät inte barnen att umgås med svenska barn. Barnen var ofta födda i Sverige och gick i svensk skola men de hade krav på sig från familjen att de skulle vara på ett sätt medan kompisarna ville att de skulle vara på ett annat sätt. Ungefär samtidigt började problemen i förortsområdena Rosengård och Kroksbäck. Svenskarna flyttade därifrån eftersom det inte fanns någon samhällsservice – problemfamiljer och invandrarfamiljer hamnade i området. Hörde av en lärare att han hade 23 nationaliteter i sin klass. Det var då som jag grundade den uppfattning som jag fortfarande har:

– Ska vi ha fri invandring så måste vi också ta hand om dem. Vi måste kunna erbjuda ett humant liv för dessa individer. Vi måste kunna ge dem en chans att integreras i det svenska samhället. Vi måste kunna erbjuda en bra skola och arbeten. Vi kan inte döma ut dem till ett livslångt utanförskap och bidragsberoende. Vi måste lösa dessa problem innan vi tar in fler!

Sen flyttade jag från Malmö, men följde min hemstad genom medier och då jag besökte släktingar. Problemen bestod och för ett 10-tal år sedan förstod jag att problemen bara har eskalerat. Det var ungefär då som jag inte kände mig hemma i Malmö mer och kände mig som en minoritet i stan.

De småorter som jag har bott i har känts lugna och trygga men har barn som bor i orter som är mindre trygga. Sonen bor i Göteborg, Biskopsgården med mycket skjutningar och bilbränder. Den lilla stad som jag nu bor i har varit en helt vanlig stad med ett fåtal utländska inslag – mest vietnameser – tills för 3-4 år sedan. Plötsligt uppenbarade det sig några kvinnor med slöjor och fotsida kläder. Sen kom somalierna i högljudda flockar. Allihop bor i höghusområdet i ena ändan av stan. Själv bor jag i villaområdet i andra ändan av stan. Vi möts bara i centrum.

Vår butik ligger i centrum. Ibland kommer det in en man med arabiskt utseende. Han går runt och kollar (om det finns någon man i butiken?) sen släpper han in damen i slöja och fotsid klädsel medan han står utanför. När han anser att hon har fått titta tillräckligt så öppnar han dörren och kallar ut henne. Ibland kommer ett gäng kvinnor klädda i slöja eller niqab. De vill pruta och är ganska högljudda. Ingen av de har råd att köpa något. Nu kommer nyanlända som tittar förskräckt på prislappar och går ut. Andra frågar efter second hand. Ingen av de har råd att handla. De förstår inte att vi betalar skatter och har omkostnader och sen måste skicka 25 % moms till staten

Mest funderar jag kring den unga mannen med långt skägg som går omkring i en vit särk. Vem är han? Eller de unga som kommer med sina sängkläder i sopsäckar. Vart är de på väg? Jag tänker fortfarande på samma sätt men politikerna verkar inte förstå:

– Ska vi ha fri invandring så måste vi också ta hand om dem. Vi måste kunna erbjuda ett humant liv för dessa individer. Vi måste kunna ge dem en chans att integreras i det svenska samhället. Vi måste kunna erbjuda en bra skola och arbeten. Vi kan inte döma ut dem till ett livslångt utanförskap och bidragsberoende. Vi måste lösa dessa problem innan vi tar in fler!”

Vår butik är nerlagd sedan drygt 1 år. Vi har blivit pensionärer. men jag har ytterligare ett minne från butikstiden. När jag åkte buss hem från butiken råkade jag tjuvlyssna på ett telefonsamtal. Det var en mörkhyad man utrustad med stor plastsäck innehållande hans ägodelar som pratade engelska i telefonen. Han sa (fritt översatt): ”Nu reser jag hem! De var inte som de sa. Vi behandlas som hundar – får inte den mat som vi vill ha, får inte bo där vi vill, får inga pengar,… Nu åker jag hem”

Hela vårt samhälle har drabbats av stora förändringar under de senaste åren. Våldet har eskalerat i förorterna. Vi har upplevt ytterligare ett terrordåd i Stockholm. Landet har berikats med ”ensamkommande barn som nu har visat sig vara vuxna män Landet har drabbats av en flyktingvåg, bostadsbrist, lärarbrist, krackelerad sjukvård, nedskärningar inom åldringsvården, omorganisation inom polisen som har renderat i mer eller mindre kaos, badhus har fått stänga pga sexuella trakasserier och sanitära bekymmer, bibliotek har utrustats med ordningsvakter, otryggheten har ökat trots mediernas påstående om att tryggheten ökar, … Det går att fortsätta listan på område efter område.

Jag har fortfarande samma uppfattning som jag hade i slutet av 1960-talet och som jag hade när jag skrev blogginlägget i november 2015:

”- Ska vi ha fri invandring så måste vi också ta hand om dem. Vi måste kunna erbjuda ett humant liv för dessa individer. Vi måste kunna ge dem en chans att integreras i det svenska samhället. Vi måste kunna erbjuda en bra skola och arbeten. Vi kan inte döma ut dem till ett livslångt utanförskap och bidragsberoende. Vi måste lösa dessa problem innan vi tar in fler!”

Jag konstaterade detta för 50 år sedan! Det tjänar ingenting till att politikerna upprepar mantrat ”Vi visste inte …” eller ”Vi har varit naiva …”. Det är deras beslut som har gjort allt detta med vårt land!

Dyster framtid

En positivt tänkande person – en beskrivning av mig. Jag brukar suga åt mig det bästa av tillvaron. Jag brukar säga att jag plockar upp vardagens små guldkorn. Helst av allt vill jag fortsätta med att tro på en positiv framtid. Men nu tvekar jag!

Framtiden är ju den värld som barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen skapar. Men för att de ska kunna skapa en bra och dräglig tillvaro så måste de ju ha kunskaper. De måste ha en mängd kunskaper om hur man klarar av vardagsbekymren. Det räcker inte med att vara genuspedagog, expertkommentator i TV, filmrecensent eller ha vunnit Idol. Det finns så många andra kunskaper som är viktigare. Det räcker inte med en Medborgarlön. Alla kan inte skriva böcker eller bli politiker. Det räcker inte att tänka på miljön om man inte klarar sitt eget liv!

Ännu en gång tänker jag på Maslows behovstrappa – vägen till personlig tillfredsställelse. Maslows trappa beskriver vikten av att behoven på en lägre nivå måste vara tillfredsställda innan högre mål blir viktiga för individen. Vilka behov finns då i Maslows nedersta trappsteg? Jo, de grundläggande fysiologiska behoven till exempel hunger, törst, sömn och sex.

Vem lär de unga de basala kunskaperna om förvaring och tillagning av livsmedel? Förr överfördes denna kunskap från generation till generation. Barnen fanns med vid sådd, utfodring av djur, plocka in ägg, slakt, skörd, handhavande av livsmedel, tillagning och förvaring. Jag lärde mig en mängd ”husmoderstips” genom att som 5-6-åring sitta med katten i knäet bredvid köksspisen och titta på mormor när hon lagade mat. Ibland använder jag mig fortfarande av denna ”tysta” kunskap.

Men dagens unga växer upp i förskolan och får mat från ett centralkök. Kanske följer de med föräldrarna och handlar halv- eller helfabrikat. Det produceras knappast några livsmedel i vårt land längre. Hur många barn vet att potatisen måste grävas upp ur marken eller att smör, grädde, mjölk, filmjölk, yoghurt och ost egentligen är samma grundlivsmedel som förädlats?  Jag läste om en undersökning bland 9:nde-klassare. Bara 1 av 5 visste att kyckling måste vara genomstekt. Trots mediernas tjatande så når tydligen inte informationen fram! Dagens 16-åringar tycker nog inte att livsmedelskunskap är någon prioriterad fråga. Det går ju alltid att köpa en pizza eller kebab. Men hur ska de göra om matserveringarna stänger? Eller när hel- och halvfabrikaten tar slut i butikshyllorna?

Sömn tycks inte heller vara så viktigt. Många unga (och deras föräldrar) prioriterar mobiltelefonen framför avkoppling och nattsömn. Därför går de trötta till skolan eller jobbet och orkar inte med att engagera sig. De fuskar sig fram istället! Fusk på Nationella prov, fusk på högskoleprov, plagiat på examensuppsatser, plagiat av andras artiklar, falska legitimationer osv. De vill nå framgång utan att anstränga sig!

Sex är också ett grundläggande behov. Men jag undrar hur detta behov kommer att tillfredsställas i framtiden – när barn inte får vara könsstereotypa utan alla måste vara könslösa ”hen”?

”Barn som går på förskolor där man tillämpar normmedveten pedagogik gör mindre könsstereotypa antaganden om andra barn. De är också mer intresserade att leka med nya barn av motsatt kön. Det visar resultat från forskare vid bland annat Uppsala universitet som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Experimental Child Psychology.”

”- Sammantaget visar resultaten att endast könsneutral pedagogik inte leder till att barnen slutar använda kön för att kategorisera människor, men det minskar deras tendenser att välja bort människor baserat på kön och att göra könsstereotypiska antaganden. Det här kan bredda barnens möjligheter för framtiden, säger Ben Kenward, gästforskare på Barn- och Babylabbet vid Uppsala universitet och lektor i psykologi vid Oxford Brookes University.”

Det var alltså en avhandling som presenterades igår. Ja, den kan ju bara presentera hur barnen regerar idag. Hur kommer dessa könslösa varelser fungera som vuxna? Vi ser resultatet om 20 år kanske. Vi ser redan idag avarter bland feminister. Att rubba på naturens ordning med konstgjorda befruktningar gynnar knappast mänskligheten. När naturens ordning rubbas så blir också fler och fler oroliga för det naturliga. Många kvinnor vågar idag inte föda barn på ett naturligt sätt:

”Tendensen att fler vill genomföra planerade kejsarsnitt oroar vården som kan tvingas bli mer restriktiva med vilka som får lov till denna förlossningsmetod och inte. Jämfört med en vaginal förlossning är ett kejsarsnitt förenat med större risker.”

Nästa steg i Maslows trappa är trygghetsbehoven, även kallade säkerhetsbehov, handlar om att man ska vara skyddad från fysiskt våld, psykisk våld, kriminalitet och dylikt. Tja, politikerna tycks ju inte klara av att tillfredsställa detta behov. Föräldrarna är upptagna av att förverkliga sina egna drömmar genom att stressa runt i tillvaron. Vem tillfredsställer de ungas trygghetsbehov?

Här slutar jag framtidsklättringen i Maslows behovstrappa! Hur ska de unga som inte får vare sig de gundläggande fysiska behoven  eller trygghetsbehoven tillfredsställda kunna fortsätta sin klättring? Känner de någon framtidstro?

 

Den ”underbara” nordafrikanska våren frös till is

 

 

Den underbara nordafrikanska våren för ett antal år sedan som vissa trodde i sin enfald skulle innebära demokrati i ett flertal länder har nu gått över i kaos. De underbara frukterna från demokratins träd ligger nu och ruttnar vid dess fot och har endast möjliggjort att terrorn fått näring och har ökat i regionen och spridit sig till Europa. Vem bär ansvaret för den förödelse som kom i spåren på den underbara nordafrikanska våren ??

Var det så  begåvat när vi nu ser resultatet att störta politiska ledare i regionen som i alla fall såg till att det fanns viss stabilitet. Deras styre var varken demokratisk eller humant men hade kanske med god vilja kunnat reformeras utan  att nyttja  militära resurser..