I regeringsförklaringen finns en punkt om Europas lägsta arbetslöshet! Ett år kvar till valet. Har regeringen en chans att närma sig målet? Knappast! De kämpar i motvind. Att skapa enkla jobb är inte lätt. Det skulle bli 20 000 sådana s k extratjänster fram till 2020 men hittills har bara 3 600 kommit till stånd. Nu försöker regeringen att tvinga kommuner och landsting att ordna sådana jobb. De har helt enkelt talat om hur många extrajobb varje kommun och varje landsting måste ordna före årsskiftet för att få ta del av de extra pengar som regeringen har avsatt för ändamålet.
Bilden finns på regeringens hemsida.Extratjänster är en anställningsform som innebär att staten betalar hela kostnaden inklusive utgifter för handledarskap. Om kommunen eller landstinget är duktiga och ordnar fram denna sysselsättning före nyår så får de drygt 70 000 kr per extratjänst i bonus. En ren kassakista för kommunerna och landstingen! Men varför måste då regeringen ta till sådant gödslande med våra skattemedel för att ordna jobb?
”Det behövs fler händer i vård, skola och omsorg. Samtidigt behöver personer långt ifrån arbetsmarknaden få möjlighet att komma i arbete. Därför satsar vi 500 miljoner på extratjänster.
En god välfärd är den där extra promenaden i parken för pensionären på äldreboendet, personal som inte är överbelastad i våra skolor, känslan att vara sedd inom sjukvården i ett svårt skede i livet.” läser jag på Magdalena Anderssons FB-sida.
Jag ryser när jag läser om hennes definition på välfärd! Är vi människor bara utbytbara kuggar i hennes regeringsmaskin?
En promenad i parken tar jag helst tillsammans med någon som jag kan tala med – som kan svenska språket och som förstår vad jag säger. Det ska helst vara en person som kan den svenska kulturen, vet vad de olika blommorna, träden och fåglarna heter. Jag vill kunna prata om vad som har stått i tidningen, skvaller om orten, om hur mycket jordgubbarna eller nypotatisen kostar i år och om det blir någon midsommardans. Jag vill att min följeslagare förstår mig om jag säger att ”nu behöver jag gå hem och kissa” eller ”jag vill gå till kiosken och köpa ett choklad” eller ”jag vill till systemet och köpa en flaska vin”. Framförallt vill jag kunna lita på den som jag promenerar med.
Personal som är överbelastade i skolorna blir knappast mindre belastade av att bli handledare åt någon okunnig person. Det behövs faktiskt viss utbildning i handhavande av kopieringsmaskiner också!
” Känslan att vara sedd inom sjukvården i ett svårt skede i livet.” Det räcker inte att vara sedd! I ett sådant läge behöver jag någon att prata med och någon som lyssnar och förklarar för mig vad som sker. Jag behöver någon som kan förstå mina tankar och funderingar – någon som förstår den kultur som har präglat mig och mina tankar.
Om nu alla dessa extratjänster hittas och människor med skiftande bakgrund anställs så har jag nya funderingar. Kommer det att krävas utdrag ur belastningsregistret på samma sätt som alla andra anställda inom vård skola och omsorg måste visa upp? Vad säger facket -finns det inte risk för nerskärningar bland ordinarie arbetskraft?
Har inte kommuner och landsting självbestämmande längre? När det passar regeringen så talar de om kommuners och landstings självbestämmande. Däremellan kommer piskan och moroten. ”Nu gör ni som vi säger annars får ni inga pengar”. Naturligtvis trollar inte regeringen fram dessa s k satsningar. Pengarna tas från någon annan del av budgeten. Det handlar om transfereringar mellan konton. Nu måste kommuner och landsting göra en motprestation för att få de pengar som de skulle ha fått ändå! I slutänden är det som vanligt vi skattebetalare som betalar!
Senaste kommentarer