Publicera och ducka

Jämte de tusentals liv som skördats och den ekonomiska kris som följer i coronapandemins kölvatten, kommer ett av de bittraste minnena från denna tid vara de fejder som konstant pågått på sociala nätverk. Det är sedan många veckor i princip omöjligt att publicera något som helst som har med coronakrisen att göra, som inte omedelbart slits i stycken i olika forum. Det är dessutom jaktsäsong på budbäraren.

Erkänner! Idag knyckte jag rubriken och ingressen från en spansk blogg. Men den konkretiserar mina tankar om yttrandefrihet, skjuta budbärare, använda invektiv, PK-ism, ”du får inte …” och allt det andra som jag har tjatat om de senaste 15 åren. Ibland känns det som när jag satt vid min resegrammofon på 60-talet, det hade blivit ett hack i skivan och den hakade upp sig och gick runt i samma spår istället för att gå vidare. Jag har blivit en tjatkärring men har hunnit förfina mina argument och avsluta diskussioner på ett fint sätt. Ett exempel är från gårdagen när någon kommenterade med ordet ”idiot” och jag svarade: ”Tack för ditt intresse! Men jag avslutar mina inlägg i diskussionen eftersom det inte är konstruktivt att använda ordet idiot!” Jag knycker några fler rader ur bloggen:

Att skriva om coronakrisen i Spanien för skandinaver (läs: svenskar), känns som att vara förpassad till en lerig skyttegrav någonstans i norra Frankrike anno 1916. Publiceringen av vilken som helst notis, artikel, för att inte tala om opinionsinlägg, är som att sticka upp näsan ovanför sandsäckarna vid frontlinjen. Överallt ligger krypskyttar i beredskap, med fingret på avtryckaren. Det handlar om att publicera och sedan ducka, fort som sjutton!

Är svenskar så speciella? Varför klarar en del svenskar inte av yttrandefriheten? Jag har blivit mer och mer övertygad under årens lopp om att det svenska språket har utarmats och invektiven har krupit in även i vårt skriftspråk. Redan i småskolan i slutet av 50-talet tragglade vi grammatik, rättstavning och välskrivning. Vi lärde oss skillnaden mellan talspråk och skriftspråk. Talet försvinner ju – om det inte spelas in. Men det skrivna ordet finns kvar. Alltså bör man uttrycka sig på ett sätt som inte kan misstolkas då man skriver – även om meningen kanske huggs ur sitt sammanhang. Det skrivna ordet når ut till många fler människor och bör anpassas efter detta. Men Postens slogan på 70-talet ”Skriv som du talar!” har påverkat vårt språk i negativ riktning.

Det är inte bara språket som har förändrats. PK-ismen har omöjliggjort en sund debatt där alla röster får höras. PK-ism dvs politisk korrekthet kan definieras som ”ett instämmande i åsikterna hos det för tillfället ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhälle.” PK-ister har sunder hela 2000-talet dikterat vad som får sägas i offentligheten. Medierna har hakat på och gjort åsiktskorridoren ytterst smal. Den som har haft ”fel” åsikt har fått invektiven stämplade i sin panna.

När argumenten har trutit så har ännu fler invektiv haglat. Jag vet inte hur den svenska skolan har fungerat i att lära ut debatteknik och argumentation. Men jag misstänker att väldigt lite tid har ägnats åt detta. Man måste ju respektera motparten och dennes åsikter även om man inte håller med. Ordet ”idiot” är inget argument. Det sprider bara förakt. I det demokratiska samtalet måste man acceptera att det finns människor med andra åsikter. Att utbyta åsikter på ett konstruktivt sätt leder till utveckling! Allt annat leder enbart till tystnad eller pajkastning. Men inga åsikter har ändrats i en sådan debatt!

Jag vill hävda att de människor som inte kan uttrycka sig utan invektiv och förklenande tillmälen bör omvärdera sitt deltagande i debatten. Pajkastning ingår inte i yttrandefriheten! är en stor del av svenska folket så marinerade i PK-ismen så att de måste uttrycka sig som Annie Lööf gjorde i slutdebatten inför valet 2018:

– Men hur uttrycker du dig, Jimmie? utbrast Annie Lööf.

– Du är alltid så arg Annie Lööf, sluta skrika och gapa i varje debatt, sa Jimmie Åkesson.

– Det gör jag väl inte?, svarade Annie Lööf (C).

Jo, det var just det som hon gjorde! Hon ville diktera villkoren och vad som fick sägas och inte sägas. Hon hade anammat PK-ismen och åsiktskorridoren. Hon märkte det inte ens själv för det hade blivit en självklar vana. Hon ville ju bestämma!

Det finns människor som borde hålla sig ifrån demokratiska samtal och debatter eftersom de aldrig har lärt sig att uppföra sig väl och acceptera andra deltagare och deras åsikter. Vi andra ska inte behöva ducka för deras pajkastning!

Analfabetism – ett kommunikationsproblem

Redan som litet barn var jag nyfiken. De vuxna läste dagstidningar. Det ville även jag kunna! Jag fick några plastbokstäver, Försökte lägga mitt namn och andra ord. Men bokstäverna räckte inte till. Då blev det en sax och dagstidningen. Genast kunde jag som 5-6-åring skriva egna ord och meningar. Sedan fick jag papper och penna. Jag skrev helt enkelt av orden som jag hade skrivit med mina tidningsbokstäver. Det var så jag lärde mig att läsa och skriva och så småningom även räkna. När jag började skolan kunde jag allt detta och tyckte att klasskamraterna var ”dumma i huvudet”. Jag skolvägrade! Mor talade med rektorn som talade med skolfröken och jag fick en mängd extra uppgifter. En bild från min första läsebok:

bok1

Snart blev jag stamkund på biblioteket. Lånade hem stora travar av böcker och en värld utanför hemmets väggar öppnade sig. Jag läste Anne Franks dagbok, Tom Sawyer, Huckleberry Finn, Onkel Tom, Pippi Långstrump, Pelle Svanslös, … Ganska snart övergick jag till vuxenböcker. Föräldrarna prenumererade på tidningen Vi och där läste jag reportage från andra länder. Morgontidningen Arbetet blev en nödvändighet. Det var så jag började ta del av politiska skeenden och skapa en egen politisk grund att stå på.

Som vuxen har denna kunskapstörst fortsatt och det går knappast en dag utan att jag lär mig något nytt.

Detta är grunden till att jag anser att språket är den absolut viktigaste faktorn för en lyckad integration! Den som inte lär sig att uttrycka sig både muntligt och skriftligt på ett språk som förstås av majoriteten, får stora problem med att förstå omvärlden. Den personen får stora problem med att anpassa sig till rådande lagar och normer. Vederbörande kommer att känna sig utanför och kanske känna sig kränkt. Att inte kunna kommunicera med och förstå omvärlden leder inte till integration utan enbart till segregation.

Igår blev jag frustrerad. Min världsbild förändrades en bit. På något sätt har jag varit naiv och trott att analfabetismen är minimal i Sverige och övriga Europa. Om vi lägger tillräckliga resurser i bistånd så kanske vi kan minimera även analfabetismen i de fattiga u-länderna. Men hur är det egentligen? Är det inte bara vår bild av präktighet och vilja glänsa som lyser igenom?

Allt började med att vaktmästaren i vårt vinterboende i Spanien klippte ner pelargonierna som växer utanför entrén. Han kan inte engelska. Min spanska är dålig. Men jag fick ta en stickling av pelargonian. Han och damen som hjälpte honom ville att jag skulle ta den meterhöga biten, som de hade klippt av, och sätta ner i jord. Jag försökte förklara att jag bara ville ha en liten krukväxt. Det blev google translate – översättning från svenska till spanska. Jag skrev ner att vi har dessa blommor som krukväxt i Sverige. När jag visade honom så skakade han sorgset på huvudet och sa att han inte kan läsa. Så återgick han till att klippa ner växterna. Jag kände mig som ett fån. Han är analfabet!

Jag kunde inte sluta att tänka på detta. Jag känner mig som privilegierad som kan både läsa och skriva både på svenska, engelska och tyska. Jag kan förstå andra språk – även om jag inte är bra på dem. I min frustration googlade jag på analfabetism och fann bl a:

1936 när inbördeskriget startade och efter att Spanien hade varit en republik under ett antal år var 25 procent av spanjorerna analfabeter. Analfabetismen var en plåga fram till 1950-talet då allt fler lärde sig att läsa. Utbildning har gjort att antalet analfabeter har minskat men fortsatt idag är det 581.600 invånare i Spanien, 1,25 procent av befolkningen, som inte kan läsa eller skriva.

Men hur är det i Sverige då? Det är svårt att hitta någon vettig statistik. Ordet analfabetism tycks vara förbjudet. Istället talas det bara om det mer positiva ordet alfabetism dvs läskunnighet. Men vad innebär läskunnighet? Att kunna läsa en text eller att kunna läsa och förstå? Hur stort ordförråd ska finnas med i texten för att det ska räknas som läskunnig?

Svenska skolbarn har länge varit bäst i världen på att läsa, men sedan 2001 har läskunnigheten bland barn i årskurs fyra minskat i förhållande till Ryssland, Hongkong och Kina som alltså har fler läskunniga barn i samma ålder, läser jag på Wikipedia.

På Europaportalen hittade jag följande statistik från 2009:

Ja, det har nog inte blivit bättre! 2015 hade vi ju en flyktingvåg och vi vet att många av de som kom saknade utbildning. Så vi kan kanske förutsätta att andelen med lässvårigheter har ökat. Sverige kan inte ståta med sitt höga anseende som politikerna försöker slå i oss!

Redan på 1980-talet hade Mac Donalds (i många amerikanska stater) kassaapparater med symboler istället för siffror. Orsaken var svårigheter i att hitta lämplig personal i områden med hög analfabetism. Vem som helst kunde klara dessa enkla arbeten med att bara trycka på den valda menyn. I kassasystemet fanns ju priset inprogrammerat. Kanske något för vår arbetsmarknadsminister som söker med ljus och lykta efter enkla jobb?

Ännu en gång konstaterar jag vikten av att kunna läsa och skriva. Annars uppstår det kommunikationsproblem. Den absolut största uppgiften för den svenska skolan är att lära invandrarna koderna till att komma in i det svenska samhället – nämligen att behärska svenska språket muntligt och skriftligt samt vilka normer och regler som finns i vårt land.

ord

En global värld kräver global kommunikation

Att kunna kommunicera med varandra är en nödvändighet. Men då måste ju kommunikationen ske på likvärdiga villkor. När makthavarna möts så måste de kunna tala samma språk.

Det känns som en självklarhet för mig att kommunicera på engelska. Jag anser att jag är ganska bra på engelska – både muntligt och skriftligt. Men ibland saknar jag ord dvs ord med rätt nyans och rätt andemening. Ändå har jag lärt mig engelska i grundskolan och på gymnasienivå. När jag pluggade på högskolan var stora delar av kurslitteraturen och föreläsningarna på engelska. När jag ser på engelskspråkiga intervjuer på TV:n och läser den svenska översättningen så blir jag ofta irriterad: ”Han sa ju inte så!” Att se en engelsskråkig film på spank TV känns löjligt – den är ju dubbad till spanska.

Språket är viktigt och nyanserna i språket. Jag har ju ofta skrivit om att grunden för integration är språket. Regeringen inleder nu vad man kallar en ”integrations-offensiv”. Det handlar om åtgärder för att snabbare få nyanlända i jobb, bland annat genom ökade krav på utbildning i svenska språket, yrkesutbildning och praktik. Idag läser jag följande:

Från både kommuner och fackliga organisationer har det framhållits att många av de nyanlända inte har tillräckliga språkkunskaper för att kunna ta de jobb som finns. Löfven menar dock att det varierar från person till person.

– Har du en yrkesutbildning i botten kommer du naturligtvis snabbare i arbete, har du ingen utbildning alls kommer du få hjälp med ett arbete för att börja komma in på arbetsmarknaden och sedan kunna utbilda dig till precis det jobbet och förr eller senare kunna vara i jobbet som alla andra.

Vilka jobb det kan bli fråga om menar statsministern måste avgöras av hur arbetsmarknaden ser ut. Som exempel nämner han att rensa stränder och se till att vandringsleder är tillgängliga.

Statsministern anser alltså att de som inte kan språket duger bara till att rensa stränder och vandringsleder! Språket är alltså det viktigaste av allt!

Hur viktigt är det då att ha ett gemensamt språk globalt? Politiker och maktmänniskor bör ju kunna tala och förstå samma språk. Vår fd landsbygdsminister Sven-Erik Bucht hade problem med engelska.. Skattebetalarna tvingades att beta drygt 400 000 kr för att han skulle undervisas i engelska.

Svenska språkinstitutet EF (Education First) som nyligen publicerade sin årliga rapport med testresultat av kunskaper i engelska från 2,3 miljoner människor i 100 länder. Rapporten som har publicerats varje år sedan 2011 baseras på en standardiserad online språktest där länderna får poäng baserat på testdeltagarnas kunskaper i läsning och lyssnande på en skala från noll till 100. (Testet avser ej engelsktalande länder).

Som nummer ett när det gäller engelskakunskaperna placeras Nederländerna med 70,27 poäng. Sverige hamnar på andra plats med 68,74 poäng. Norge tar tredjeplatsen med 67,93 poäng, tätt följt av fyran Danmarks 67,87 poäng. (Sistaplatsen dvs. plats nr 100 innehas av Libyen).

Av de stora ekonomierna inom EU är det bara Tyskland som ligger på en ”very high” nivå, de landar på tionde plats med 63,77 poäng. Frankrike hamnar på plats 31, Spanien plats 35 och Italien på plats 36. Dessa tre sistnämnda länderna hör till kategorin ”måttligt skickliga” tillsammans med länder som Costa Rica, Lettland och Kuba. I Frankrike har kunskaperna ökat något lite sedan förra året medan Spanien har kanat utför sedan 2014, Italiens poäng har gått ner något sedan förra året. Medelpoängen för Europa ligger på 56,71.

Inom EU kommunicerar vi alltså med olika språkkunskaper. De som har dåliga kunskaper är beroende av andras välvilja i att tolka det som sägs och skrivs på ett någorlunda korrekt sätt. Men många nyanser försvinner när språkskillnaderna är stora.

Vilka kunskaper finns då i engelska i den globala världen – den världen där FN härskar, där makthavarna slåss om marknadsandelar, där klimatalarmisterna larmar och där den humanistiska stormakten försöker att flytta fram sina positioner?

Rankinglistan är hämtad från EFS

Sverige är alltså rankade som nr 2 av 100 då det gäller kunskaper i engelska. Hur kan vi kommunicera med länder som har minimala kunskaper i engelska språket? Hur kan ett globalt samarbete överhuvudtaget var möjligt? Snarare tror jag att den sk humanistiska stormakten är i ett överläge hela tiden! Det är det som är strategin när klimatalarmisterna påstår att jorden ska gå under. Har någon hört högljudda röster om klimatet från länder med dåliga kunskaper i engelska? De engelskspråkiga länderna försöker ta makt över de andra länderna genom skrämselpropaganda!

Det fanns en tid då vi for ut i världen för att missionera dvs för att frälsa, evangelisera och väcka. Vi ville påverka. Idag lever vi i ett sekulariserat samhälle. Då är det andra värden som våra makthavare vill sprida – de vill sprida propaganda om t ex klimathotet. De vill utnyttja andra länders okunskap!

Är det konstigt att jag avskyr vårt lands företrädare? De vill ju bara ha makt. Det räcker inte med den makt de har inom landet. De vill ha makt globalt! De vill utnyttja språkskillnaderna för att kunna ta den makten! De som inte kan engelska blir deras gisslan – beroende av deras välvilja!

Tidigare äldre inlägg

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

My name is Lena

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life My Story

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

%d bloggare gillar detta: