Är det viktigt att kunna uttrycka sig i tal och skrift?

 

 

Genom att klippa ut bokstäver och ord ur dagstidningar och sen pussla ihop dessa lärde jag mig som 5-6-åring att läsa och skriva. Jag kunde läsa, skriva och räkna när jag började skolan. De flesta svenska barn kan iallafall skriva och läsa sina namn när de börjar skolan. Det  stora flertalet är nyfikna på att lära sig läsa. De frågar sina föräldrar: ”Vad står det där?” när de tittar i böcker och tidningar, ser gatuskyltar eller något annat skriftligt. Barn i Sverige lär sig att både det muntliga och skriftliga språket är viktigt! Vi kan ha problem med rättstavning, särskrivning och skiljetecken. Men de allra flesta flesta av oss behärskar vårt språk – både skriftligt och muntligt. De allra flesta av oss behärskar även andra språk -både muntligt och skriftligt.

Hur är det med människor i andra länder? Anser de att det är viktigt att kunna uttrycka sig skriftligt? Jag har skrivit om detta tidigare och idag blir jag ännu mer fundersam.

”Nadjibullah Temri, som var analfabet när han kom till Sverige, var tvungen att lämna skolan trots att han bara hunnit klara halva utbildningen.

– Jag hade aldrig använt en penna, så i början var det jättesvårt. Sakta blev det lättare. Men sen när jag kände mig lite bättre så var min tid slut. Jag var jätteledsen att jag fick sluta SFI. Jag kan läsa och skriva lite grann och jag tänkte att kanske skulle glömma det jag lärde mig, säger han.

I hemlandet Afganistan arbetade han som tekniker och då behövdes ingen skolutbildning.

– Då arbetade jag bara, jag studerade aldrig. Om jag översätter på mitt språk, så kan jag inte läsa det. Jag måste läsa på svenska. Om jag inte förstår ett ord så måste jag fråga någon som kan berätta det för mig.” läser jag.

Jag ser ju de kulturella skillnaderna. I Afghanistan behöver man inte kunna läsa för att vara tekniker. Man behöver inte kunna läsa instruktioner, ritningar, beteckningar på reservdelar, kunna fylla i en lönerapport, kunna läsa ett meddelande från skattemyndigheten eller kunna läsa ett hyreskontrakt eller någon annan information. Där räcker det att kunna jobba. Det måste ju bli jätteproblem med att integrera sig i det svenska samhället!

Jag skrev i en tidigare artikel:

”Därför är det med bestörtning som jag läser att bara en tredjedel av de flyktingar som kom till Sverige (och har fått uppehållstillstånd) 2007 har fullföljt hela utbildningen Svenska för invandrare (SFI).  Andelen är lägst för de flyktingar som bara har grundskola i bagaget från hemlandet. Av dessa har bara 20 procent fullföljt SFI. Hur tror dessa människor att de ska kunna klara sig i det svenska samhället när de inte ens kan gå färdigt en SFI-utbildning?”

Men … något har tydligen hänt sedan jag skrev artikeln! Läget har blivit dystrare. Idag läser jag mycket sämre siffror.

”Av de 1715 personer som uppgett att de hade noll års utbildning från sitt hemland var det bara 9 procent av eleverna som hade klarat sig igenom hela SFI under perioden.

Det kan jämföras med den grupp SFI-elever som har utbildning i 13 år eller mer. I den högutbildade gruppen hade 44 procent klarat samtliga kurser i SFI.”

Det är alltså bara 9 % av de som är analfabeter som klarar av att fullfölja och bli godkända på SFI-utbildningen! Ännu värre är att bara 44 % av de högutbildade klarar SFI-utbildningen. Hur kommer dessa personer att klara av det svenska samhället?

När jag läser dessa siffror så förstår jag att de som inte kan tillgodogöra sig information av olika slag i den svenska kontexten. De känner sig naturligtvis utanför, missförstådda och kränkta. Eftersom de inte kan uttrycka sig i skrift så blir de högljudda och försöker hävda sig muntligt.

Det uppstår naturligtvis ett stort antal konfliktsituationer pga denna enorma kulturskillnad. Inget av detta blir bättre av att tycka-synd-om-människor daltar med dessa outbildade invandrare och kallar oss övriga för främlingsfientliga.

Naturligtvis måste alla som kommer i kontakt med dessa outbildade ställa krav på att de fullföljer sin SFI-utbildning! De måste få reda på att de inte har en chans att integrera sig i det svenska samhället utan de basala kunskaperna i det svenska språket! Hur kommer de att klara sig i Sverige?

särskrivning

Annonser

Ett medialt fördummande språk

Som vanligt började jag min dag med att göra ett ledarsvep och som vanligt blev jag förfärad över språkbruket. I min enfald har jag ju trott att en journalist  måste kunna behandla språket korrekt. Jag har t o m ansett att journalister har som uppgift att hålla språket rent, neutralt och vackert i ett uppfostrande syfte – för lära oss vanliga människor ett bättre språkbruk. Men jag inser att jag nog har alltför stora pretentioner!

Dagens svep började med en skribent som skrev ”X sprider denna sörja”. Sörja? Sörja kan ersättas med slask, modd, blöta, kladd, gyttja, geggamoja, gegga, söl, slabb, smet eller liknande. Men vad hade egentligen personen som  spred sörja gjort? Jo, vederbörande hade skrivit sina åsikter i sin blogg – åsikter som bygger på ett verkligt skeende. Men naturligtvis var det ”fel” åsikter.  De passade inte in i etablissemangets tankevärld och därför ska skribenten dras i gyttjepölar.

Sen läste jag om ”Finansministern har en våt dröm”. Jag såg framför mig att få läsa om finansministerns sexfantasier eftersom uttrycket ”våt dröm” betyder enl Wikipedia:

”En våt dröm är en dröm av sexuellt upphetsande natur. Namnet kommer av att män som har drömmar med sexuella inslag kan få pollution och att kvinnor får fuktigare slemhinnor som vid annan sexuell upphetsning.”

Men ledaren handlade ju om finansiering av nya stora vägsatsningar! Vad har detta med våta drömmar att göra? Det känns bara sjaskigt att läsa detta i ett annars seriöst sammanhang.

Det finns många fler exempel på hur illa ledarskribenter uttrycker sig. Jag blir arg och ledsen när jag läser deras alster. Jag är nämligen dum nog att tycka att de har ett stort ansvar för hur de uttrycker sig!

Men det finns så många andra exempel på hur offentliga personer uttrycker sig. Det skär i öronen på mig när statsministern eller inrikesministern säger i TV att de blir förbannade. Varför säger de inte arga eller upprörda istället? Vi har ju så många synonymer som är mer ”stilrena”! Ofta hör vi journalister som svär i TV. Snälla rara! Vad är det för språkbruk ni sprider vidare till våra barn, ungdomar och invandrare?

Dagens skratt fick jag dock när jag läste en artikel om sista chansen att bli av med de gamla mynten och sedlarna:

”Bankkontoren väntar sig anstormning, rusning och köer.”

Jag ser framför mig att människor som trampar ner varandra för att nå fram till banken samt kilometer långa köer och upplopp. Jag ser i min inre bild poliser och vakter som håller ordning utanför banklokalerna. Så läser jag vidare att någon fick vänta en kvart innan på sin tur. En kvart är det lång väntan? Är det rusning? Var det en praktikant som skrev artikeln eller är det så urusel standard på journalisterna idag?

Igår läste jag om att en kvinna som misshandlades svårt utanför Stadsbiblioteket i Malmö. Hon blev slagen med en hammare i huvudet ett flertal gånger. Sedan stals förövaren hennes väska. ”Det är riktigt illa gjort”, sa presstalesmannen på polisens ledningscentral!

Samtidigt som journalister har ett överdrivet språk och gärna smutskastar vanliga människor så förvandlar de oss till tölpar. Men polisen … gör vaga uttalande som nästan tar brottslingar i försvar!

Vart är vi på väg med detta polariserade och fördummande språkbruk?

 

 

Muntligt och skriftligt

Hur viktigt är det egentligen att kunna uttrycka sig både muntligt och skriftligt? Den frågan ställer jag mig ofta eftersom jag anser att den förändring som svenska språket genomgår inte är till det bättre.

Jag läste nämligen att vi går mot ett samhälle utan skriftspråk!

”Lisa Schuman sitter i ett ljust sammanträdesrum i Solna. Hon är regionchef för Storesupport, ett företag som förser handeln med springvikarier och extrapersonal. Schuman har arbetat i decennier med personalfrågor i detaljhandeln. Hon har märkt något nytt.

Många kan inte skriva i dagens läge, säger hon.”

”Därför har vi börjat med videorekrytering, säger Schuman. Många är inte bekväma med att skriva. Förmågan att författa en meritlista har sjunkit. Så vi ger dem möjlighet att spela in en video och presentera sig. Hälften av de som söker arbete i butik spelar in en video.”

”Många unga säger: varför ska jag skriva en meritlista? Jag kan komma upp och presentera mig. Grundstrukturen i samhället, hur man beter sig, har förändrats, säger Lisa Schuman.”

En stor del av de unga klarar alltså inte av att skriva en text! De klarar inte av att skriva en enkel berättelse om sig själv. Men vad har de lärt sig i skolan? Många av dem knappar ju hela dagarna på mobiltelefonen och är ute och surfar på sociala medier. Varför klarar de inte av att skriva en enkel berättelse om sig själva? Hur är det då med läsningen – klarar de av att läsa en skriven text?

Har vid några tidigare tillfälle berättat om att jag lärde mig att läsa och skriva genom att klippa ut bokstäver ur dagstidningen och lägga ord. När mor hade godkänt ordet och stavningen så skrev jag det på papper. När jag sen började skolan hade vi välskrivning på schemat. Jag skrev hela sidor med en bokstav tills fröken blev nöjd och jag fick en guldstjärna. Samma procedur med både textning och skrivstil – med lutpapper! Först med blyertspenna sen med stålpenna som doppades i bläck. Om jag var oförsiktig så kom det en bläckplump i boken. Snabbt sög jag upp den med läskpappret. Sen fick jag börja använda reservoarpenna där bläcket sögs upp i en behållare i pennan. Den var lättare att skriva med. Bokstäverna blev jämntjocka. Eller var det jag som hade övat upp mina färdigheter i välskrivning?

välskrivning

Dessutom övade vi stavning och grammatik. Det mesta av detta, som jag lärde mig för 50-55 år sedan sitter kvar i bakhuvudet. Ibland funderar jag på hur ett ord ska stavas – tycker att det ser fel ut. Slår genast upp ordet eller frågar sambon. Jag vill ju att min text ska se prydlig ut. Naturligtvis börjar jag meningar med stor bokstav, använder komma och punkt och skriver fullständiga meningar kanske med bisatser.

Ja,  jag är noggrann med språket som jag använder – både muntligt och skriftligt. Anser att om jag vill nå ut med min text så måste jag uttrycka mig tydligt och lättförståeligt. Läsaren ska inte behöva gissa vad jag menar. Ändå kan det bli missförstånd ibland.

Mot slutet av 1970-talet lanserade Posten en kampanj ”Skriv som du talar”. I en tid som präglades av en rädsla för att det skrivna språket höll på att dö ut eftersom ”tv-samhället” och den rörliga bilden skulle ta över, försökte posten ta bort hindren för skrivande. Men många  såg uppmaningen att skriva som man talar som farlig. En hetsig språkdebatt utbröt. Det talades om språkets förfall.

Jag upplever det som om debatten lever vidare – eller borde göra det! Ibland läser jag och läser och undrar varför jag inte förstår vad som menas. Detta gäller både de som har skrivandet som profession och hobbyskrivare och ovana skrivare. Allt hade blivit enklare om de hade följt skrivreglerna med fullständiga meningar, punkt och komma. I dag verkar det som om människor är så vana att skriva korta och obegripliga tweets och/eller SMS. De uttrycker sig enstavigt och använder hellre smilisar. Det blir ett torftigt språk! Speciellt då det blandas med svordomar och hat!

 

Igår läste jag en lång text skriven av Björn Ranelid  som handlade om svenska språkets förfall. Han avslutade med orden:

”Språket blir inte rikare, vackrare och bättre, om alla ord som består av fler än sju bokstäver stympas till tre eller fyra. Det är inte en utveckling; det är bara destruktivt och dumt.”

Jag kan bara hålla med honom. Vi behöver sammansatta ord som inte särskrives. Vi behöver nyanser i språket och synonymer. Då behöver vi inte polarisera språket. Idag tycks en stor del av befolkningen inte förstå att det finns mellanting på ytterlighetsorden. Jag behöver inte vare sig älska eller hata – däremot kan jag tycka om, gilla, tycka illa om och t o m avsky. Jag behöver inte vara vare sig för eller emot. Hata är inte detsamma som att kritisera. Hota är inte detsamma som att kritisera. Det är viktigt att ha ett stort ordförråd oh att kunna nyansera sitt språk utifrån tillfälle.

Varje medborgare måste kunna uttrycka sig i tal och skrift. Har skolan missat detta? Den som inte kan skriva har antagligen svårigheter i att tillgodogöra sig en skriven text också. Den som har ett torftigt språk kan inte uttrycka sina sinnesstämningar. Jag vill inte att framtidens språk ska bli emojis. Då är vi ju tillbaka i runskriften eller i grottmålningarnas tid.

Den som inte behärskar vårt språk riskerar att hamna i ett utanförskap. De får inte tillgång till samhällsinformation. De får svårigheter i att konkurrera på arbetsmarknaden. De språkliga klyftorna har mycket större inverkan på hur en människa klarar sig i samhället än vad de socioekonomiska faktorerna har.

Tidigare äldre inlägg

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

ulsansblogg

mina guldkorn i vardagen

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

%d bloggare gillar detta: