Ett medialt fördummande språk

Som vanligt började jag min dag med att göra ett ledarsvep och som vanligt blev jag förfärad över språkbruket. I min enfald har jag ju trott att en journalist  måste kunna behandla språket korrekt. Jag har t o m ansett att journalister har som uppgift att hålla språket rent, neutralt och vackert i ett uppfostrande syfte – för lära oss vanliga människor ett bättre språkbruk. Men jag inser att jag nog har alltför stora pretentioner!

Dagens svep började med en skribent som skrev ”X sprider denna sörja”. Sörja? Sörja kan ersättas med slask, modd, blöta, kladd, gyttja, geggamoja, gegga, söl, slabb, smet eller liknande. Men vad hade egentligen personen som  spred sörja gjort? Jo, vederbörande hade skrivit sina åsikter i sin blogg – åsikter som bygger på ett verkligt skeende. Men naturligtvis var det ”fel” åsikter.  De passade inte in i etablissemangets tankevärld och därför ska skribenten dras i gyttjepölar.

Sen läste jag om ”Finansministern har en våt dröm”. Jag såg framför mig att få läsa om finansministerns sexfantasier eftersom uttrycket ”våt dröm” betyder enl Wikipedia:

”En våt dröm är en dröm av sexuellt upphetsande natur. Namnet kommer av att män som har drömmar med sexuella inslag kan få pollution och att kvinnor får fuktigare slemhinnor som vid annan sexuell upphetsning.”

Men ledaren handlade ju om finansiering av nya stora vägsatsningar! Vad har detta med våta drömmar att göra? Det känns bara sjaskigt att läsa detta i ett annars seriöst sammanhang.

Det finns många fler exempel på hur illa ledarskribenter uttrycker sig. Jag blir arg och ledsen när jag läser deras alster. Jag är nämligen dum nog att tycka att de har ett stort ansvar för hur de uttrycker sig!

Men det finns så många andra exempel på hur offentliga personer uttrycker sig. Det skär i öronen på mig när statsministern eller inrikesministern säger i TV att de blir förbannade. Varför säger de inte arga eller upprörda istället? Vi har ju så många synonymer som är mer ”stilrena”! Ofta hör vi journalister som svär i TV. Snälla rara! Vad är det för språkbruk ni sprider vidare till våra barn, ungdomar och invandrare?

Dagens skratt fick jag dock när jag läste en artikel om sista chansen att bli av med de gamla mynten och sedlarna:

”Bankkontoren väntar sig anstormning, rusning och köer.”

Jag ser framför mig att människor som trampar ner varandra för att nå fram till banken samt kilometer långa köer och upplopp. Jag ser i min inre bild poliser och vakter som håller ordning utanför banklokalerna. Så läser jag vidare att någon fick vänta en kvart innan på sin tur. En kvart är det lång väntan? Är det rusning? Var det en praktikant som skrev artikeln eller är det så urusel standard på journalisterna idag?

Igår läste jag om att en kvinna som misshandlades svårt utanför Stadsbiblioteket i Malmö. Hon blev slagen med en hammare i huvudet ett flertal gånger. Sedan stals förövaren hennes väska. ”Det är riktigt illa gjort”, sa presstalesmannen på polisens ledningscentral!

Samtidigt som journalister har ett överdrivet språk och gärna smutskastar vanliga människor så förvandlar de oss till tölpar. Men polisen … gör vaga uttalande som nästan tar brottslingar i försvar!

Vart är vi på väg med detta polariserade och fördummande språkbruk?

 

 

Muntligt och skriftligt

Hur viktigt är det egentligen att kunna uttrycka sig både muntligt och skriftligt? Den frågan ställer jag mig ofta eftersom jag anser att den förändring som svenska språket genomgår inte är till det bättre.

Jag läste nämligen att vi går mot ett samhälle utan skriftspråk!

”Lisa Schuman sitter i ett ljust sammanträdesrum i Solna. Hon är regionchef för Storesupport, ett företag som förser handeln med springvikarier och extrapersonal. Schuman har arbetat i decennier med personalfrågor i detaljhandeln. Hon har märkt något nytt.

Många kan inte skriva i dagens läge, säger hon.”

”Därför har vi börjat med videorekrytering, säger Schuman. Många är inte bekväma med att skriva. Förmågan att författa en meritlista har sjunkit. Så vi ger dem möjlighet att spela in en video och presentera sig. Hälften av de som söker arbete i butik spelar in en video.”

”Många unga säger: varför ska jag skriva en meritlista? Jag kan komma upp och presentera mig. Grundstrukturen i samhället, hur man beter sig, har förändrats, säger Lisa Schuman.”

En stor del av de unga klarar alltså inte av att skriva en text! De klarar inte av att skriva en enkel berättelse om sig själv. Men vad har de lärt sig i skolan? Många av dem knappar ju hela dagarna på mobiltelefonen och är ute och surfar på sociala medier. Varför klarar de inte av att skriva en enkel berättelse om sig själva? Hur är det då med läsningen – klarar de av att läsa en skriven text?

Har vid några tidigare tillfälle berättat om att jag lärde mig att läsa och skriva genom att klippa ut bokstäver ur dagstidningen och lägga ord. När mor hade godkänt ordet och stavningen så skrev jag det på papper. När jag sen började skolan hade vi välskrivning på schemat. Jag skrev hela sidor med en bokstav tills fröken blev nöjd och jag fick en guldstjärna. Samma procedur med både textning och skrivstil – med lutpapper! Först med blyertspenna sen med stålpenna som doppades i bläck. Om jag var oförsiktig så kom det en bläckplump i boken. Snabbt sög jag upp den med läskpappret. Sen fick jag börja använda reservoarpenna där bläcket sögs upp i en behållare i pennan. Den var lättare att skriva med. Bokstäverna blev jämntjocka. Eller var det jag som hade övat upp mina färdigheter i välskrivning?

välskrivning

Dessutom övade vi stavning och grammatik. Det mesta av detta, som jag lärde mig för 50-55 år sedan sitter kvar i bakhuvudet. Ibland funderar jag på hur ett ord ska stavas – tycker att det ser fel ut. Slår genast upp ordet eller frågar sambon. Jag vill ju att min text ska se prydlig ut. Naturligtvis börjar jag meningar med stor bokstav, använder komma och punkt och skriver fullständiga meningar kanske med bisatser.

Ja,  jag är noggrann med språket som jag använder – både muntligt och skriftligt. Anser att om jag vill nå ut med min text så måste jag uttrycka mig tydligt och lättförståeligt. Läsaren ska inte behöva gissa vad jag menar. Ändå kan det bli missförstånd ibland.

Mot slutet av 1970-talet lanserade Posten en kampanj ”Skriv som du talar”. I en tid som präglades av en rädsla för att det skrivna språket höll på att dö ut eftersom ”tv-samhället” och den rörliga bilden skulle ta över, försökte posten ta bort hindren för skrivande. Men många  såg uppmaningen att skriva som man talar som farlig. En hetsig språkdebatt utbröt. Det talades om språkets förfall.

Jag upplever det som om debatten lever vidare – eller borde göra det! Ibland läser jag och läser och undrar varför jag inte förstår vad som menas. Detta gäller både de som har skrivandet som profession och hobbyskrivare och ovana skrivare. Allt hade blivit enklare om de hade följt skrivreglerna med fullständiga meningar, punkt och komma. I dag verkar det som om människor är så vana att skriva korta och obegripliga tweets och/eller SMS. De uttrycker sig enstavigt och använder hellre smilisar. Det blir ett torftigt språk! Speciellt då det blandas med svordomar och hat!

 

Igår läste jag en lång text skriven av Björn Ranelid  som handlade om svenska språkets förfall. Han avslutade med orden:

”Språket blir inte rikare, vackrare och bättre, om alla ord som består av fler än sju bokstäver stympas till tre eller fyra. Det är inte en utveckling; det är bara destruktivt och dumt.”

Jag kan bara hålla med honom. Vi behöver sammansatta ord som inte särskrives. Vi behöver nyanser i språket och synonymer. Då behöver vi inte polarisera språket. Idag tycks en stor del av befolkningen inte förstå att det finns mellanting på ytterlighetsorden. Jag behöver inte vare sig älska eller hata – däremot kan jag tycka om, gilla, tycka illa om och t o m avsky. Jag behöver inte vara vare sig för eller emot. Hata är inte detsamma som att kritisera. Hota är inte detsamma som att kritisera. Det är viktigt att ha ett stort ordförråd oh att kunna nyansera sitt språk utifrån tillfälle.

Varje medborgare måste kunna uttrycka sig i tal och skrift. Har skolan missat detta? Den som inte kan skriva har antagligen svårigheter i att tillgodogöra sig en skriven text också. Den som har ett torftigt språk kan inte uttrycka sina sinnesstämningar. Jag vill inte att framtidens språk ska bli emojis. Då är vi ju tillbaka i runskriften eller i grottmålningarnas tid.

Den som inte behärskar vårt språk riskerar att hamna i ett utanförskap. De får inte tillgång till samhällsinformation. De får svårigheter i att konkurrera på arbetsmarknaden. De språkliga klyftorna har mycket större inverkan på hur en människa klarar sig i samhället än vad de socioekonomiska faktorerna har.

Faktaresistenta utmaningar

Det blir allt mer tydligt att agendan för makten är att sprida förvirring. Vi människor ska bli så förvirrade att vi letar efter halmstrå att lita på – alltså välja ”eliten”.

Ingenting förändras – mer än ordvalet.

” 1980 hade Jan Myrdal och Sven Fagerberg diskuterat i samma tidning, om politikernas svikta ansvar. I artiklar som ”Du gamla, fria vänsterfascism” och ”Det intellektuella ansvaret” framhärdade de att det var kulturella personer som värnade mångfald, demokrati och kunskap, där politikerna lyste med sin frånvaro.

Därefter gjordes undersökningar om svenskarnas inställning till sina politiska representanter. Det visade sig att folket ”ogillade, misstrodde eller föraktade” sina politiker. Detta förhållande bemötte Biörck i sin artikel på Brännpunkt med frågan ”Är riksdagsmän föraktliga?”. Biörck försvarade sina riksdagskollegor i artikeln, men menade att massmedierna i så fall var den instans som genererade detta förakt, i den mån det fanns. Andra hävdade att ”politiken måste skötas av folket och för folket och inte av en yrkeskår avskild från folket. Det är från denna ständigt växande kår som hotet mot demokratin kommer och inte från folket som på goda grunder föraktar sådana politiker.” enl Wikipedia.

Det var alltså för snart 40 år sedan som ordet ”politikerförakt” började användas i den mening att vi vanliga medborgare föraktar politikernas välvilja – när de försöker tala om för oss hur vilka behov vi har. Då skylldes massmedierna fr att sprida detta politikerförakt

Idag har politikerna implementerat nya ord som utmaningar istället för svårigheter. De etablerade massmedierna har valt att var med på tåget. De har valt sida – politikernas sida. De vill tillhöra eliten!

Nu har deras favorituttryck blivit ”faktaresistent”.

” Att vara faktaresistent innebär att man inte låter konkret fakta påverka sin uppfattning, trots att faktan motbevisar uppfattningen. Som ett exempel kan personer som sätter sin tilltro till konspirationsteorier, och vägrar lyssna på motstridande och bevisande fakta, kallas faktaresistenta.” enl Synonymerna.

Men vad är då fakta? Jo, det betyder egentligen information. Är all information riktig? Naturligtvis inte! All information är utformad utifrån det budskap som man vill nå ut med. Det gäller ju bara att hitta något bevis för att min information är riktig. När man trodde att jorden var platt så var det fakta. Idag har vi andra kunskaper och måste revidera dessa fakta. Nu vet vi att jorden är rund och det är fakta för oss.

När ett politiskt parti eller massmedierna informerar oss, så är det inte fakta. De kanske anser att det är fakta men utelämnar information som inte passar in i deras agenda. De vill att vi ska svälja deras budskap med hull och hår. Om vi inte gör det så är vi elaka och faktaresistenta. I förlängningen hänger vi oss åt konspirationsteorier!

Men egentligen handlar det om samma förakt, politiker- och medieförakt, som fanns för 40 år sedan. När man inte lyssnar på vanliga människor, försöker förhandla bort demokratin, vill inskränka yttrandefriheten, vill utbilda människor till lydiga rättroende medborgare, vill tala om för befolkningen vilka fakta som är relevanta och med andra ord göra oss till marionetter för deras politiska visioner – ja, då används översittarattityder. Då vill man splittra och göra oss faktaresistenta. Då kommer begreppen false news och trollfabriker. De orden är påhittade enbart för att skrämma vanliga människor. De som använder sig mest av dessa ord är de som mest själv använder sig av lögner och halva sanningar.

De har ett mål att få makt över befolkningen! Deras strategi är att sprida förvirring! Vem i hela världen kan man lita på?

Tidigare äldre inlägg

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

ulsansblogg

mina guldkorn i vardagen

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

anthropocene

Ett partipolitiskt oberoende libertarianskt forum för debatt och opinionsbildning

%d bloggare gillar detta: