The day after tomorrow

Imorgon går en stor del av den svenska befolkningen till sina vallokaler. Imorgon avgör svenska folket vilken politik som ska föras under de kommande 4 åren. Det borde iallafall vara så enligt grundlagen.

”Grunddragen i det svenska statsskicket framgår av regeringsformen. Där slås bland annat fast att all offentlig makt i Sverige utgår från folket samt att folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt. Det finns även regler om hur riksdag och regering utses och arbetar, och om vilka grundläggande fri- och rättigheter medborgarna har.” (enligt regeringen.se)

Vad händer då efter valet? Blir det någon förändring? I princip borde det finnas 3 scenarier. Det första är att de rödgröna blir störst och fortsätter att regera. Det andra är att Alliansen blir störst och tar över makten. Det tredje är att SD blir störst och bildar regering. Men så enkelt är det inte! Det förstår man efter gårdagens slutdebatt – om man nu inte förstod det innan!

Stefan Löfven vill fortsätta att regera och söker efter alla halmstrå för att uppnå detta.

Jonas Sjöstedt vill stärka sin ställning och komma med i regeringen.

Isabella Lövin och Gustav Fridolin anser att Sverige går under om de inte får vara kvar i regeringsställning. Men deras parti riskerar ju att hamna under riksdagsspärren.

Men ingen av dessa VILL ha något som helst samarbete med SD. Däremot kan de tänka sig andra samarbete – bara de får sitta kvar vid makten.

Ulf Kristersson vill ha makt och vill bli vår nya statsminister – med hjälp av Alliansen eftersom han aldrig kommer att få egen majoritet. Men aldrig samarbeta med SD. Men SD får gärna bli en svans till Alliansen. En ödmjukare framtoning så hade jag kunnat gilla honom.

Annie Lööf vill ha en Alliansregering. Men hon har ett stort ego och vill ha makt. Hon kan vända kappan efter vinden. Men vill absolut inte ha något med SD att göra. Hon tillhör ju de goda och kan och vet allting bäst.

Jan Björklund vill ha makt och kan vända kappan efter vinden. Han vill skälla på SD men …

Ebba Busch Thor vill så mycket. Hennes parti är litet och riskerar att falla under riksdagsspärren.  Hon är kanske öppen för samarbete?

Med andra ord är Alliansen en rörig historia. Kanske rörigare än den rödgröna röran?

SD då? Ja, vi vet var de står. Vi vet att de är stora och kan bli störst. Men vad hjälper det om de andra inte vill samarbeta? De kommer ju att göra allt för att sätta käppar i hjulen för SD! De kommer att rösta ner varje försök till regeringsbildning eller budget. De kommer att rösta ner varje sakfråga.

The day after tomorrow och under mycket lång tid framöver kommer att vara orolig och rörig. Ingen kommer att släppa fram varandra och regeringsbildningen kommer att bli svår att genomföra. Egentligen vill jag inte se någon av dem som statsminister!

The day after tomorrow kommer svenska folket att leva precis som de brukar. Civilsamhället kommer att fortsätta sin vardag exakt på samma sätt. Industrin och handeln kommer att fortsätta. Egentligen är det bara politiker, medier och de som innehar politiskt tillsatta tjänster som kommer att fortsätta sitt käbbel!

The day after tomorrow skulle det vara skönt att slippa att se och höra dessa självupptagna maktgalna människor. Det skulle vara skönt att slippa kommentera deras fadäser och lögner. Men så blir det naturligtvis inte! De kommer att fortsätta med sitt käbbel!