För att ytterligare fördjupa sig i den verksamhet som SIDA bedriver vill jag rekommendera två böcker av Helena Thorfinn, ”Innan floden tar oss” och ”Den som går på tigerstigar”. Hon har varit anställd på SIDA och arbetat inom deras utlandsverksamhet i Bangladesh Böckerna lär inte ha tagits emot så väl av viss personal inom SIDA eftersom de riktar en hel del kritik mot verksamheten.
Efter det att vi tidigare har refererat till böckerna i ett kommentarsfält tog en av SIDAs anställda kontakt . Han var mycket kritisk till innehållet i böckerna och ansåg att de saknade värde eftersom de var skrivna som romaner och inte som en rapport. Den som är intresserad kan läsa dem och bilda sig en egen uppfattning. De är välskrivna och förmedlar dessutom en hel del annat matnyttigt vad det gäller livet i ett av de mer utsatta delarna av världen.
Patrik Engellau
En byråsekreterartjänst på SIDA var mitt första riktiga jobb. Jag hade visserligen tidigare varit brevbärare, pommes frites-kokare och lottförsäljare, men dessa uppgifter var mer påhugg medan anställningen vid SIDA var fast och lönegradsinplacerad. Jag tror till och med att jag var med i facket.
Jag förstod ganska snabbt att myndigheten behövde mer folk. Alla jobbade ohyggligt mycket och det behövdes därför mer personal så att man kunde dela ansvaret på fler individer.
Jag insåg också ganska snart att verksamheten egentligen inte gav några resultat. Jag kunde därför inte förstå varför det behövdes femtio personer för att inte åstadkomma något när det hade räckt med tjugofem personer för att inte åstadkomma något.
Det här var innan jag hade begripit anslagsfinansierade organisationers järnlag, som är att maximera omsättningen, ty ökad omsättning betyder fler jobb, bättre avancemangsmöjligheter, fler kul internationella konferenser, fler internutbildningar på kursgårdar med spännande föreläsningar och kanske dans…
Visa originalinlägg 436 fler ord
ulsansblogg 
Senaste kommentarer