Behöver jag bry mig?

När jag vaknar och känner solens strålar i ansiktet så ligger jag kvar en stund och funderar. Jag har det bra och lever ett lugnt och tryggt liv. I mitt närområde är allt lugnt och tryggt. Varför bryr jag mig om oron i resten av Sverige eller oron i världen?

”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”

Jonatan Lejonhjärta yttrade de orden. Allas vår kära Astrid Lindgren har skrivit orden. Hon har skrivit om kampen mellan de onda och de goda – kampen mellan Törnrosdalen och Körsbärsdalen.

”Sverige – paradislandet – har för mig också bestått av både Körsbärsdalen och Törnrosdalen. Jag har bott i Törnrosdalen – förorten. Men större delen av mitt vuxna liv har jag levt i Körsbärsdalen – villakvarter i småorter. Jag har levt ett lugnt och rofyllt liv utan några större orosmoment i både Törnrosdalen och Körsbärsdalen.

Men den onde Tengil har invaderat den ena förorten-Törnrosdalen efter den andra med svarta riddare. Våld, vapen, droger och bränder har blivit vardagsmat. De boende lever i ett förtryck av Tengil och riddarna.

Nu kommer det nya svarta riddare in i landet och försöker ockupera även Körsbärsdalen. Politikerna, som också är uppväxta i Körsbärsdalen, ser inte faran! De tror att alla är goda och att vi måste dela med oss av godhet! De inser inte att vi måste strida mot Tengil för att bevara godheten!”

Ovanstående skrev jag för snart 1½ år sedan. Sedan dess ser jag att mitt land krackelerar mer och mer. Våldet ökar, välfärden blir sämre, posthanteringen fungerar inte, sopbergen växer, infrastrukturen fungerar inte, politiker splittrar mer än de enar, medierna rapporterar hellre om  Trump och Putin än om våra inhemska problem …

Jag inser att om detta fortsätter så kommer otryggheten att krypa in även i mitt närområde. Det kan jag inte tillåta! Jag måste bry mig och engagera mig på det sätt som jag klarar bäst – genom att skriva!

Jag vill ju inte vara en liten lort!