Är det sopor som bestämmer?

Ännu en kris i Sverige. Denna gång handlar det om sophanteringen. Medierna väljer att skriva om symptomen istället för orsakerna och följderna. Kommunerna har ett ansvar men skyller ifrån sig på entreprenörerna. Regeringen som har huvudansvar har drabbats av tunghäfta eller är det kanske långsemester?

Senaste året har vi kunnat läsa om att främst storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö har invaderats av brunråttor. Varför? Jo, de lever på hushållsavfall.

”Råttforskaren Tanja Strand säger:

–  Brunråttorna är otroligt intelligenta, de är väldigt svåra att fånga i råttfällor. De är väldigt anpassningsbara, och kommer nog att överleva oss som art.

Brunråttan — som trivs bäst i storstädernas underjord och helst äter scrambled eggs, makaroner och ost — är helt enkelt det mest framgångsrika däggdjuret på planeten, efter människan.”

När matrester ligger ute på gator och torg så frodas råttorna. Det finns en orsak till att vi har organiserat avfallshantering och avlopp. Ett land där MP har stor påverkan på politiken borde inte ha problem. För vi har problem och de växer varje dag!

”Det fanns egentligen ingen ordnad renhållning. Gatan var för de flesta stadsinvånarna den naturliga avstjälpningsplatsen och ingen skillnad gjordes på latrin eller hushållsavfall. Genom regnet hamnade det mesta i vattendragen. Ibland tömdes avfallet direkt i vattnet.

Ett annat vanligt sätt att bli kvitt avfallet var att gräva en grop på gården och i vissa städer ställdes ett flyttbart avträde ovanför gropen. När den var full täcktes den över och avträdet flyttades. Ofta spreds sedan innehållet i groparna med regnvattnet och bildade pölar. Städerna kunde till följd av detta omfattande gödslande vara platser för en rik och varierad flora.

I vissa städer tömdes avfallsgropen. Bönder tingades att samla upp innehållet i groparna tillsammans med avfall från gatorna. Det var ett sätt för myndigheterna att komma till rätta med de estetiska problem som avfallet gav upphov till. Framförallt skedde sådan renhållning i samband med festligheter. Det hopsamlade fördes ut till åkrarna för användning som gödsel. Bondens syn på avfallet var pragmatisk: ”Dynga är bondens rikedom”, löd ett talesätt.

Renhållningens organisering

Kolerans ankomst till Sverige 1834 förändrade dramatiskt synen på avfall och latrin. Från Göteborg, dit smittan kommit med handelsfartyg, spreds den ut över landet. I Sverige drabbades mer än 25 000 människor. Ungefär hälften av dessa dog.

Först misstänktes att det var avskrädeshögarnas dålig lukt som spred ”dödsängeln”. Så småningom riktades misstankarna mot latrinen. Renhållningen var därmed inte längre enbart en estetisk fråga – det handlade om liv eller död.

Med tanke på den ringa uppmärksamhet som man tidigare ägnat renhållningen, ansåg många att de svenska städerna stod inför en sanitär katastrof. Avfall, i synnerhet latrin, kom att förknippas med sjukdomar. Hygien var inte längre en privatsak. En person som slarvade med hygienen var en potentiell bärare av dödsängeln.

Koleran skapade således under 1800-talet argument för sanitära reformer. År 1868 utfärdades en ordningsstadga för rikets städer.

Bland annat fick svinmat, döda djur och sopor inte längre kastas i vattendrag eller på gator och torg. Ännu viktigare var att Stockholm startade kommunal renhållning 1859. I Göteborg startade renhållningsstyrelsen sin verksamhet 1885. I Malmö skedde detta 1898, fem år efter Lund, och i Linköping 1909. I de flesta av Sveriges städer organiserades renhållningen i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Symptomatiskt är att den sista koleraepidemin i Sverige inträffade 1873.” läser jag i Populär Historia.

Nu 2017 har vi stora problem! Kommunerna ansvarar för att vårt hushållsavfall transporteras till en behandlingsanläggning där de återvinns eller deponeras (lämnas på en soptipp). Utöver hushållsavfall tar de även hand om liknande avfall från bland annat restauranger och butiker. Avfallet ska tas om hand på ett miljömässigt sätt. Vi betalar en avgift för denna hantering. Men många kommunerna tar inte sitt ansvar fullt ut. De lägger hanteringen på entreprenad och entreprenörerna följer inte sina åtagande!

”Det är sopkris i flera småländska kommuner. Vissa har inte fått sina sopor tömda sen i april i år. ”Det är förskräckligt”, säger Malin Össmar i Virserum.”

”– Vi har byggt ett sopberg på baksidan av huset. Vi har försökt elda upp lite men funderar på vad vi ska göra av all skit. Det stinker också, speciellt nu på sommaren.

”Inne i Hultsfred har Daniel Hagman inte fått sina sopor tömda på knappt en månad.

– Man blir förbannad. Vi tvingas ju ge våra sopor till vänner och släkt. Det är jättetråkigt, säger han.” enl SVT Småland.

”Sopstrejken i Stockholm är inne på sin tionde dag. Nu har de flesta strejkarna ersatts med ny personal och majoriteten av sopbilarna kommer under fredagen att återigen köra på Stockholms gator. ” enl SVT Stockholm.

Kommunerna har slutit avtal med Reno Norden som tycks vara konkursmässigt och lever på långivarnas goda vilja. Långivarna har tröttnat och vill inte ge fler lån till bolaget.

Men vari ligger kommunernas ansvar? Kan kommunerna bara avhända sig sitt ansvar? Nej! Sophanteringen är påtvingad oss medborgare enligt lag. Vi tvingas att betala för den.

Nu går utvecklingen tillbaka 100 år i tiden. Varför klarar inte kommunerna av sina åtagande och vad används våra avgifter till? Vad säger Folkhälsomyndigheten och Miljökontoren runt om i landet?

I Neapel löser man sopsituationen genom att skicka en del av sina sopor till svenska fjärrvärmeanläggningar! Varför kan då de svenska fjärrvärmeanläggningarna först ta hand om våra svenska sopor?

Regeringen är mer intresserade av att införa en sockerskatt och en flygskatt än av att ta tag i renhållningsproblemen. Är det så som man satsar på samhällsbygge?