En äldre släkting, 81 år, bor 36 mil härifrån. Vi har kontakt via mail. En pigg alert dam som har varit intresserad av sin trädgård, ofta besökt barn och barnbarn samt flitigt deltagit i studiecirklar. Men … jag blev bekymrad över ett mail som jag fick denna sommar.
”Jag ska var hemma i midsommar. Det är lugnast så, det händer så mycket nu och så har jag svårare för att gå.”
”Det är lugnast så, det händer så mycket nu”. Ja, hon bor i ett mycket oroligt område – med många våldsbrott. För den som har svårare att gå upplevs det med all säkerhet som oroligt att gå ut. Men … hon kan ju leva 10-20 år till! Ska hon sitta i sin lägenhet resten av sitt liv utan att våga sig ut? Ska hon inte kunna promenera i parken intill och kunna titta oh lukta på blommorna?
Igår berättade en granne om en äldre släkting som inte heller går ut. ”Det händer så mycket i bostadsområdet!”
Så läser jag på Brottsofferjouren:
”Det finns undersökningar som visar att de som är mest rädda för brott är de äldre som är de minst utsatta. Själva rädslan och oron i sig är ett stort problem och påverkar många äldres vardag. Många är rädda och har fått riskerna överdrivna för sig. Det behövs mer och korrekt information till äldre personer så att de inte avstår från aktiviteter i onödan. Både äldre och yngre kvinnor bär ofta på en stor rädsla och oro för överfall av okänd gärningsman utomhus.”
Kanske är det en helt obefogad rädsla? Min granne blev för några år sedan nedslagen och rånad. Han var då 83 år. Så helt obefogad kan inte rädslan vara! Men om en stor del av åldringarna inte vågar att gå ut så är det ett problem! De blir ju isolerade i sitt hem och kan drabbas av depressioner pga detta. Att bli gammal innebär ju inte att man ger avkall på sina tankar och intresse. Det innebär inte heller att behoven av vänner och att känna sig behövd försvinner.
Det finns en dam som är 105 år och bloggar. Hon skriver:
”Jag är en tuff tant, som gillar det mesta. Det kan vara en opera men det duger också med vanliga samtal om både roliga och svåra saker. Det roliga gillar jag mest.
Man säger att jag har humor och är lite rakt på sak. Humor gör kanske att saker och ting inte behöver tas alltför allvarligt och det kan man ha nytta av ibland när det trasslar till sig.
Att vara rakt på sak är nog diskutabelt. Det är lätt att ”trampa någon på tårna” och det vill jag inte göra. Men jag tycker avgjort att man skall vara sann och ärlig. En och annan nödlögn behövs ibland om den fyller ett gott ändamål. Men vi skall vara rädda om varandra.”
Den damen lever! Hon sitter inte i sin lägenhet och är orolig för att bli utsatt för något. Jag önskar att alla åldringar skulle kunna leva sina sista 10-15-20 år i trygghet och utan oro. Att vara trygg innebär ju också att man känner sig friskare och behöver mindre mängd med mediciner. Det måste ju vara en ren samhällsvinst med en friskare och tryggare äldre befolkning!
Vad gör makthavarna för de äldres trygghet? 5-10 minuters besök av hemtjänsten? Trygghetslarm? Svarta matlådor och microvågsugn? Men känner de äldre mindre oro för det? Jag önskar ju att min släkting och grannens släkting ska våga att ta promenader i närområdet och att de inte ska vara oroliga sina sista år i livet. Livet har ju så mycket mer att erbjuda dem!
Att bo i en samhällsstruktur som som präglas av olika våldsbrott känns inte bra! Mitt område är lugnt men hur lång tid tar det innan våldet kommer in i mitt område? Även de unga känner sig ju otrygga i dagens Sverige. Hur långt kommer våldsspiralen att accelerera innan makthavarna åtgärdar problemet?
ulsansblogg 
Senaste kommentarer