Vi har hört det förut …

Ibland känns det som rundgång i debatten. Allt har debatterats tidigare men varje gång vill någon ta äran åt sig och figurera som någon form av nytänkare och hjälte. Nu är det feministen, som läser genusvetenskap på Södertörns högskola, som känner sig kränkt över att hon inte fick jobba på SAS med slöja på.  Jag vidhåller att arbetsgivaren bestämmer klädkoden. Denna feminist får helt enkelt välja. Vad uppskattar hon mest – slöjan eller jobbet? Jag tror inte att hennes sjal bärs av religiösa själ. Om religionen hade betytt något för henne så hade hon inte sökt ett jobb på ett storföretag som SAS. Jag tror att hon ville driva frågan om slöja eller inte slöja!

Nu har vi ju kunnat läsa att det hela egentligen var en kampanj stöttad av ”Rätten till våra kroppar” – en organisation som är ett dekolonialt nätverk som arbetar med frågor som rör muslimska kvinnors rätt till ett värdigt liv fritt från rasistiskt förtryck och diskriminering. Nätverket är en samling av aktivister, akademiker, organisationer och aktörer som jobbar med rättighetsfrågor. (enligt deras FB-sida) Det är alltså en samling aktivister som ställer krav. De ser en affärsidé att dra ärende till DO.  De vill vara kränkta för att tjäna pengar på det.

Rätt till sin egen kropp ska naturligtvis varje människa ha! Men slöjan är inte fastvuxen vid kroppen. Vi föds inte med slöja. Den är helt och hållet ett mänskligt påfund! Debatten om slöjan och andra muslimska krav upprepar sig.

Jag har många gånger upplevt inkonsekvensen hos människor som kallar sig för feminister. I sin iver att vara goda och omfamna hela världen så snubblar de på sina ideal. Det har varit många debatter genom åren:

En av dem, 2012, handlade om en kvinnlig gymnasieelev som inte fick praktisera hos en damfrisör i Malmö för att hon bar slöja. Vare sig polisen eller DO ville ta upp fallet  så hon anlitade en advokat för hon ville ha skadestånd. Genom en förlikning, enligt vilken eleven gottgörs med 27 500 kronor och en ursäkt av frisersalongens ägare, fick hon upprättelse. Feministerna ansåg att hon naturligtvis skulle få ha sin slöja på sig under praktiken (trots att hon inte hade använt slöja när hon sökte praktikplatsen – efter vad jag kommer ihåg). Jag menade att frisören själv avgör vem som ska få praktisera hos henne och att det skulle upplevas lustigt med en frisör iklädd slöja. Jag fick naturligtvis feministerna på mig och det var då jag blev kallad för islamofob!

En annan sådan diskussion, 2013, handlade om en praktikant hos Trollhättans kommun som vägrade skaka hand med sin arbetsledare. Det blev en dyr historia – för den kvinnliga chefen. Istället för att få en praktikplats fick han, som vägrade ta i hand, ta emot 30 000 kronor i skadestånd. Den gången tyckte jag att som praktikant är det viktigt att försöka passa in i kontexten. Den som inte klara av att ta sin chef i handen enbart för att hon är kvinna inte passar in i den arbetsplatsens kontext. Även denna gång möttes jag av en störtskur av argument från feministerna och kallades ännu en gång för islamofob.

Feminister, som borde stå upp för kvinnor och jämställdhet, motarbetar normerna i det svenska samhället På så sätt motarbetar de också integrationen.

Jag skrev en blogg om ”Sommar i stan” för snart ett år sedan:

”Att bo i stan men ändå inte i stan har sina fördelar. Vi bor i ett lugnt område bara en liten bit från centrum men med fågelsång och blomdoft omkring oss. Här finns ingen stress och jäkt.

Då och då har vi ärende in till centrum. En normal sommardag, som idag, brukar vi se solbrända människor med tunna sommarkläder, shorts, sandaler, t-shirts och fladdrande hår.

Men vårt centrum har dock förändrats. Vid dagens besök kändes det som att ha kommit till Mellanöstern. Det kändes inte som svensk sommar! När vi stod vid busstorget tjattrades det på arabiska. Några av männen hade förvisso kortärmade skjortor och en hade dristat sig till att ha shorts. Men kvinnorna … för mig var det deprimerande att se dem. Långa, fotsida svarta kappor och sjal om huvudet – bara ansiktet syntes. 25 grader varmt och tvingas att gå i denna klädsel!

Är det konstigt att dessa kvinnor får svårt att integrera sig i det svenska samhället? Är det konstigt att de känner ett utanförskap? Dessa kvinnor har flytt från någonting och har kommit till ett nytt förtryck. Var det detta som de ville ha när de flydde? Jag kan bara tycka synd om dem. Stackars människor som inte har en chans att göra sig av med det gamla och att börja ett nytt fritt liv! Kommer dessa kvinnor att kunna njuta av den svenska sommaren?”

Den som vägrar att anpassa sig till den svenska kontexten, vår kultur och våra normer vägrar också att integrera sig. Den personen som driver frågan om slöja på arbetsplatser är också ansvarig för utanförskapet som alltför många kvinnor tvingas att genomlida! Det är en egoistisk aktion som förstör mer än vad den gör nytta. Ofta drivs dessa aktioner av feminister. Feminismen skadar vårt land!