Ett minne från tonåren. Mor påstod att min storebror pratade så mycket att hon inte visste vad hon skulle tro på medan jag aldrig sa något om mina tankar. Hon var alltså inte nöjd med någon av oss. Hon ville helt enkelt ha inblick i vår tankevärld utan en mängd pladdrande och fabulerande.
Precis så känner jag om det politiska spelet. Politiker är ofta pratglada. Men hur stor del av deras uttalande är sanna? Vad håller de tyst om? Vill de att vi ska få en inblick i vilka tankar de har om vårt land – hur det fungerar idag och hur skulle kunna fungera i framtiden?
Alltför ofta hör jag människor som bara pladdrar utan någon som helst substans. Min mor var en sådan och det var nog därför som jag valde att hålla tyst istället. Jag ville helt enkelt inte att hon skulle pladdra vidare om något som jag hade sagt.
Ett annat minne har jag från högskolan. En studiekamrat, som hellre festade än pluggade, skulle redogöra för någonting på ett seminarium. Min spontana reaktion på det som han sa var: ”Oj,är han så duktig! När har han pluggat in detta?” Inte bara jag var imponerade. Alla var överens om att han var duktig. På vägen hem från seminariet började jag fundera på vad hade han sagt. Jag började förstå att han egentligen inte hade sagt något. Han hade pladdrat på i drygt en timme och använt en del facktermer och ord som ingen vill erkänna att de inte förstår. Hela hans presentation exkluderade alla som inte förstod att han bara pladdrade på utan substans. Han hade inte pluggat men pladdrade ändå obekymrat på. Hans inställning till övriga som lyssnade var egentligen översittarens förnedring av medmänniskor: ”De märker ändå inte att jag bara svamlar och ljuger”
Ungefär så upplever jag alla förstå-sig-påare som hela tiden uttalar sig som experter. De bara pladdrar och nedvärderar lyssnarna. De vill hellre exkludera än inkludera.
När politikerna uttalar sig använder de sig också av dessa översittarmanér. De använder argument som alltför ofta inte bygger på fakta och ofta är det rena lögner som vävs in i deras pladder. Det är ytterst sällan som de har något nytt att säga.
Det känns konstigt att de, som vill att vi ska lyssna på dem och lita på dem, behandlar oss som mindre vetande. De tycks tro att vi sväljer alla dumheter mer hull och hår! En sak lyckas de iallafall med – att så split och misskreditera andra partier utan att själv ha något att komma med.
Jag hade inget förtroende för min mors pladder eller min studiekamrats. Varför ska jag då känna förtroende för den självutnämnda eliten eller våra politiker? Dagens politiker pratar ju hellre ihjäl sina motståndare än att de presenterar något alternativ.
Senaste kommentarer