Vem leder Sverige?

Genom demokratiska val leds landet av en statsminister – iallafall på pappret. Men hur är det i verkligheten? Vems ärende går statsministern? Jag hörde  en intervju med honom. Han svarade att hans uppgift är att leda regeringen samt representera Sverige. Vidare ansåg han att han har makt att leda Sverige i den riktning han vill.

Men … han nämnde inte svenska folket och att han företräder dem. Det är just detta som jag har misstänkt länge. Hans uttalande i nationella medier om svenska folket borde göra honom till landsförrädare.

Den 20 januari blev vår statsminister intervjuad  av CNBC i Davos. Då sa han:

”Sexual harassment is not automatically binding to migration and immigration. We have had sexual harassment in Sweden for many, many years, unfortunately,”

Han sa alltså att vi INTE automatiskt kan koppla sexuella trakasserier till migration och immigration och tyckte mer eller mindre att alla svenska män kollektivt bör ta sitt ansvar för sexuella trakasserier.

”Att hantera det stora antalet flyktingar och migranter har varit ”surrealistiskt”, enligt Löfven. I en längre intervju med affärstidningen Financial Times säger statsministern också:

– Men vad som är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll.” läste jag för några dagar sedan.

Statsministern försöker med dessa ord utmåla svenska folket som otacksamma kverulanter som inte inser hans storhet! Kanske är det så att statsministern inte inser att det inte går att leda ett land på samma maktfullkomliga sätt som man leder ett fackförbund!

Som regeringschef verkar det som om han tycks förespråka ”låt-gå-metoden” dvs gör som ni vill. Vi har sett detta genom en mängd märkliga uttalande från olika regeringsmedlemmar. Nu har ju bostadsministern hamnat i blåsväder. Men statsministern tycks tro att allt är utagerat eftersom han har pratat med bostadsministern!

Statsministern verkar vara mer intresserad av att visa upp sig i internationella sammanhang än av att vara en sammanfogande länk i vårt land. Han verkar inte ha några större kunskaper om vad som händer o vårt land och hur svenska folket mår. I intervju efter intervju tycks statsministern anse att: Han gör ett bra jobb men svenska folket inser inte hans storhet!