Det finns en mängd saker här i livet som får oss att känna hopplöshet eller en känsla av att allt faller samman. Ett sorgearbete inträder och vi behöver tid för återhämtning och förståelse. Speciellt när det har hänt något som vi anser är felaktigt. Det kan vara t ex att uteslutas från facket eller förlora jobbet pga politiska åsikter.
Jag förlorade själv jobbet för 7 år sedan. Inte pga politiska åsikter men som jag nu förstår så var jag obekväm. Jag hade bättre kvalifikationer än vad min chef hade. Hans ego mådde inte bra av det! Ibland blev jag obekväm och ifrågasatte. Jag var omtyckt av alla och de kom hellre till mig med problem än till chefen. Det var han eller jag – och han använde sin makt att bli av med mig! Jag skrev om min upplevelse i min gamla blogg:
”Att älska sitt jobb så mycket som jag gör är få förunnat!
Nu har det stora sorgearbetet börjat!
För 2 veckor sedan rasade min värld samman. Det var då som jag fick beskedet: ekonomisk arbetsbrist! Det är du som är ratad! 5 månaders uppsägningstid. Nej tack, jag vill inte jobba 5 månader och veta att det tar slut sen! Jag packade ihop mina grejer och gick samma dag. Men jag har ju min lön under uppsägningstiden.
Vad hjälper lönen när jag sörjer mitt roliga och intressanta jobb. Nu måste jag tackla sorgen! Visst det finns massor att göra hela dagarna. Jag sitter inte på rumpan och tycker synd om mig själv! Ute och går minst 2 mil om dagen med hunden och kärleken, jobbar i trädgården, stickar, läser, planerar kommande resor (nästa höst blir det 14 dagars vindruvsplockning i Frankrike, denna hösten blir det Rom eller Grekland), jobbar med huset, skvallrar med grannarna, löser alla världens problem tillsammans med kärleken, …
Men jag sörjer mitt jobb, mina arbetskamrater och alla trevliga, fantastiska människor som jag har träffat via mitt jobb. Men det känns bra att tackla sorgen omgående istället för att skjuta den 5 månader fram i tiden. För sorgen finns där och hade kommit i samma stund som jobbet tog slut. Nej, jag tar den nu och sedan förbereder jag mitt hektiska pensionärsliv. Det finns ju så mycket som jag vill göra! Det finns så mycket att upptäcka! Allt ska hinnas med medan jag är pigg och frisk! Tids nog sitter jag på hemmet med mina minnen!
Men … JAG SÖRJER MITT UNDERBARA JOBB!”
Ja, jag sörjer fortfarande lite – men bara lite! De sju åren som har gått har varit lärorika. Jag har gjort saker som jag aldrig skulle ha prövat på annars t ex eget företagande och har träffat en mängd trevliga människor som jag aldrig skulle ha träffat annars. Det har egentligen varit sju givande år. Men … det finns en liten tagg där fortfarande … det var ju inte jag som valde att avsluta!
Jag kom att tänka på detta då en FB-vän har förlorat sitt jobb. Jag känner med henne och förstår allt som hon går igenom. Jag har förstått att även hon har ambitioner och saknar sitt jobb och alla underbara människor. Det är så lätt att säga : ”Gå vidare! Men … man måste få sörja, vara arg och vara ledsen för annars kan man aldrig gå vidare. Så mitt råd är att tackla sorgen omedelbart – göm den inte i en låda! Var ledsen, var arg och var förtvivlad! Det får du lov att vara – du behöver inte vara den stora duktiga flickan!
Senaste kommentarer