Är det skillnad på vem som skriver?

För en tid sedan skrev en populär polis ett inlägg på polisens officiella FB-sida. Det var ett gripande inlägg. En påhittad historia med fakta underlag. Han fick 36 713 delningar och 2 400 kommentarer. Inlägget handlade om mobbning.

Jag var själv en av dem som delade. Jag tyckte att han framförde ett angeläget budskap. Det tycker jag fortfarande! Denna polis har under mycket lång tid kommenterat sin vardag på FB och är otroligt populär här i stan.

Men … nu har jantelagen yttrat sig. Jag läste en nyhetschefs funderingar i helgen. Han tycker att det är ett problem:

”Det här är ett problem.

Det är ett problem att målet får helga medlen.

Det är ett problem att en myndighet som står för lag och ordning, vars huvudsyfte är att få fram sanningen och vad som verkligen har hänt, hittar på historier i myndighetens namn.

Och det är ett problem att allt fler myndigheter verkar se interaktion och likes på Facebook som ett sätt att bli mer folkliga när i själva verket trovärdigheten riskeras att offras på klickjaktens lockande altare.”

Det är alltså ett problem att helt vanliga människor – i detta fall en polis – kan få genomslagskraft. Naturligtvis är det ett problem för dem som har skrivandet som profession! Hur många läser deras alster? De ser ju konkurrensen och förstår inte vikten av att möta människor på deras egen planhalva. De som redan befinner sig på Facebook läser kanske hellre polisens inlägg från dennes egen vardagen än att de läser något som en journalist har skrivit. När förståelsen saknas då kommer istället :

Jag blir så avundsjuk!

avundsjuk

En handskakning

I ett samhälle spelar vi olika roller beroende på vem vi umgås med. Inom familjen uppför vi oss på ett sätt. Med ungdomar på ett annat och med äldre på ett tredje. På arbetsplatsen försöker vi passa in i arbetsplatskulturen och på fester i festkulturen. Vi ställer oss snällt i olika köer. Vi försöker hela tiden anpassa oss till de rådande normerna i omgivningen. Det är kanske just därför som svenska folket har blivit så upprörda för att en ung muslim, som är född och uppvuxen i Sverige, vägrar att skaka hand med en kvinna. Känner han inte till att denna hälsningsritual är viktig?

handkyss01

Historiker är överens om att handskakningen troligen har utvecklats för många hundra år sedan som en metod för att kommunicera att man var tomhänt och obeväpnad under ett möte. Vapen ofta dolda i vänster ärm så skakning gjordes med vänster hand. När fler människor började att resa utan vapen blev det vanligt att skaka med höger hand. Därmed är handskakningen ett sätt att visa fredliga avsikter och att visa att handen är tom – inga knivar eller knogjärn eller liknande. Den uttrycker vänskap och hövlighet!

”Utöver att vara ett tecken på vänskap och hövlighet fungerar handskakningen också som en besegling av ett avtal. Man tar till ­exempel varandra i hand som ett led i vigselritualen, efter att ha undertecknat ett affärsavtal eller mötts i en idrottstävling eller liknande. Att vägra skaka en framsträckt hand är en direkt demonstration av ogillande, såvida det inte rör sig om ett religiöst eller kulturellt förbud mot att till exempel röra vid en person av det andra könet.” läser jag i Illustrerad Vetenskap.

Vad säger då muslimerna om detta:

”För muslimer går gränsen vid fysisk beröring. Detta betyder inte att handskakningen uppfattas som en sexuell handling, men Islam har dragit gränsen där.”

”Det har sagts att handskakningen symboliserar att man är obeväpnad och att man har goda avsikter. Det är alltså en gest som är avsedd att väcka förtroende och tillit. Att inte vilja skaka hand kan därför uppfattas som brist på lojalitet, opålitlighet eller ovilja att vara vänlig och tillmötesgående. Dessa – icke avsedda signaler – är en muslim pinsamt medveten om.”

I Sverige råder de svenska normerna. Den som kommer till Sverige bör anpassa sig till dessa. Det är det som är integration! Det är det som underlättar brobyggandet mellan människor och ökar förståelsen. Varför vill då inte alla anpassa sig? I den svenska tillåtande godhetskulturen kräver vi inte detta. Många av de som kommer hit var radikala redan i sitt hemland och flydde för att de inte passade in. Andra radikaliseras här i Sverige för att vi tillåter och urskuldar – för att vi inte kräver. Vi är inte tydliga och ställer villkor. Vi talar inte om vad vi förväntar oss!

”Att hävda sin rätt att avvisa en annan människa och ange religion som skäl, är nog mycket sällan en religiös handling, oavsett religion. Snarare en manifestation av personlig rätt och, i viss mån, makt. Vad som plågar mig i den aktuella diskussionen är att mina muslimska vänner, som lärt mig så mycket om just respekt och hänsyn, sammankopplas med och ställs till svars för ett beteende som har ytterst lite att göra med islam som jag förstått det.

Kanske behöver vi alla svenskar, oavsett ursprung, se över balansen i individens rätt och det som främjar en fredfull samlevnad. Inse att ibland måste jaget offra något av sina preferenser för att relationer och samhälle ska kunna fungera.” skriver Maria Soukka.

Jag blir mer och mer övertygad att den som vägrar skaka hand med en kvinna vill visa sin makt! Han vill inte leva fredligt i vårt land, vill inte leva enligt de svenska normerna och vill inte visa respekt och ta hänsyn. Han vill förändra vårt levnadsmönster och inte anamma den svenska etiketten. Att inte förstå det är naivt. Ett språkrör som inte förstår detta är inte vuxen nog att sitta i vår regering!

ta i hand

 

 

 

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

My name is Lena

Ingenting är omöjligt!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

%d bloggare gillar detta: