Att diskutera fel saker

I den humanitära stormakten diskuterar vi inte problemen utan väljer ut små obetydliga detaljer att diskutera istället. Just nu handlar diskussionerna om att moderaterna i Göteborg har gjort en kort film. Filmen handlar om ett Göteborg som de är stolta över men också det Göteborg som man är mindre stolta över. Helt enkelt belyser man problem som bör åtgärdas. några problem är våld, otrygghet och bilbränder. Nu väljer politiska motståndare att diskutera en bild av en bilbrand som finns i filmen. Bilden kommer från en bildbyrå och har sitt ursprung i Vancouver.

Jag kan hålla med om att det hade varit bättre att ha med en bilbrand i Göteborg. Men ska hela filmen förkastas pga ett felaktigt bildval? Filmen visar ju en Göteborgsbild. Det finns naturligtvis en mängd olika bilder av Göteborg. Men vi kan inte komma ifrån att det förekommer och har förekommit en mängd våldsbrott i vissa områden i stan. Det förekommer också en mängd bilbränder i stan. Men … vissa krafter vill inte diskutera sanna skeende. De fokuserar istället på en Vancouverbild. Därmed anser de att de har rätt att förkasta allt som sägs i filmen.

Denna form av retorik har blivit vanligare och vanligare. När argumenten saknas väljer debattörerna att leta efter en liten detalj som de kan hugga ner på. Några sådana argument som jag har läst den senaste tiden är:

• Det har alltid förekommit våldtäkter. Men … överfallsvåldtäkterna har ökat i antal, gruppvåldtäkterna har blivit betydligt fler, förövarna är oftast icke etniska svenskar, förövarna har en attityd till kvinnor som inte passar in i ett modernt samhälle, … Nu väljer man dock att skjuta budbäraren. Polisen Peter Springare har ännu en gång blivit polisanmäld för att han säger sanningen. Den får vi ju inte prata om – våldtäkter har ju alltid förekommit.
• Slagsmål, knivattacker och dödligt våld har alltid förekommit. Ja, men ännu en gång inte i dagens omfattning. Att det dödliga våldet har minskat beror ju på att läkarna har blivit skickligare och räddar betydligt fler människor. De slagsmål som förekom när jag var ung var mer ”renhåriga”. Det var knytnävar och knogjärn. Med invandringen har de nya fenomenen knivar, skjutvapen och handgranater kommit till vårt land. Men … om detta får vi inte prata. Vi har ju vikingablod i oss oh har alltid bråkat och använt vapen.
• Stökigt nyårsfirande i Malmö med raketattacker mot vanliga människor. En debattör letade reda på ett klipp från nyårsfirandet 1948. Missnöjda arbetare attackerade företagare med raketer då de kom ut från Stadshotellet. Detta var ett bevis för att vi alltid har haft stökigt nyårsfirande. Så det är absolut ingenting att diskutera att vanliga människor inte vågar gå ut på Nyårsafton! Det är helt legitimt att attackera människor med raketer – för det gjorde man 1948.
• Vår statsminister talade i samma ordalag när unga flickor hade utsatts för sexuella ofredande. ”Vi har haft det problemet under mycket, mycket lång tid och det har ingenting med migrationen att göra.” Han förklenar svenska jämställda män genom sitt uttalande. Han vägrar att tala om var problemet finns.
• Den heliga Sverigebilden får vi inte tala illa om. Vi ska enbart prata om allt som är bra. Problemen ska vi bara sopa under mattan så är vi av med dem. Det tycker iallafall en del medlemmar i vår regering. Men är det så enkelt.

Att inte vilja diskutera problem är knappast konstruktivt. Om vi inte får fokusera på problemen så kan vi aldrig lösa dem Snarare ger vi problemen en legitimitet. Det är knappast problemlösning att skjuta över skulden på vanliga laglydiga medborgare! Om vi inte får tala om VEM och VAD som är problemet så klampar vi omkring i en gyttja av olösta problem.

Med denna förskjutning i diskussionerna riskerar vi att ”kasta ut barnet med badvattnet”!