Är de konsekventa?

Alla våra lagar, normer, rutiner och traditioner bygger på att vi uppför oss konsekvent och uppför oss ungefär likadant över tid. Det är detta som skapar trygghet. Naturligtvis sker det smärre förändringar. Men just nu vill en del vända på allt, vara normkritiska och skapar därmed otrygghet. Jag har tagit fram fyra exempel som när de läggs ihop förvirrande okonsekventa.

Mitt första exempel:

”Det politiska styret i Stockholm stad inleder arbetet med att ta fram etiska riktlinjer för reklam.

Tidigare i höst genomförde Sveriges Kvinnolobby en granskning där man undersökte hur könsdiskriminerande reklam i Norden ser ut och följs upp.”

”Malin Ericson, som är Feministiskt initiativs representant i Trafiknämnden, säger till Dagens Media att riktlinjerna behövs för att människor ska slippa möta snedvridna ideal om speciellt kvinnors kroppar i sitt dagliga liv.

– Det offentliga rummet är en del av folks vardag, och där ska man inte behöva påtvingas sexualiserade budskap som handlar om att försöka sälja saker med kvinnors kroppar.”

Hon nämner även en undersökning från 2014, även den genomförd av Sveriges Kvinnolobby, som visade att nio av tio unga kvinnor blir påverkade av den sexistiska reklamen och att den får dem att må dåligt över sina kroppar.”enl Dagens Media.

Hon anser alltså att vi ska skyddas från att se kvinnokroppar i reklamen och vill ta fram etiska riktlinjer för reklamen. De flesta av oss har väl någon gång reagerat på oetisk reklam. Men … vad är oetiskt …? Jag tycker för det mesta att kvinnokroppen är vacker!

Till exempel nummer två:

”När människor lever i extrem fattigdom blir många desperata och är beredda att göra vad som helst för att försörja sig. Och barnen måste hjälpa till. Miljontals föräldrar tvingas låta sina barn arbeta och tigga och de förlorar på så sätt rätten till sin barndom.”

”Inte allt arbete som utförs av barn räknas som barnarbete. Följande ska uppfyllas för att det ska räknas som barnarbete:

• Allt arbete som utförs av barn mellan 5 och 11 år
• Mer än 14 timmars arbete i veckan för barn mellan 12 och 14 år
• Arbete som är skadligt för barns hälsa, säkerhet eller psykiska utveckling
• Arbete som hindrar att barnet kan gå i skolan. ” enl UNICEF

De flesta av oss är helt överens om detta. Ett litet barn ska inte behöva jobba och bidra till familjens försörjning. Barn ska få vara barn. Men ibland sätter fattigdomen käppar i hjulet och vi kan inte fördöma de familjer som låter barnen jobba. Det handlar om överlevnad.

Men … vi i västvärlden uppmanas att köpa Fairtradecertifierat och Rättvisemärkt! I reglerna för att få använda dessa märkningar hittar vi ”inget barnarbete”. När vi köper dessa certifierade produkter så gynnar vi alltså inte de allra fattigaste – för de kommer aldrig att ha råd att betala certifieringsavgiften! Däremot gynnar vi västerländska organisationer som tar betalt för certifieringen!

Exempel nummer tre:

Vi minns väl alla Yasri Khan som vägrade ta en kvinnlig journalist i handen. Det blev ett ramaskri från feministerna som kände sig kränkta! Han utmanade den svenska normen. Han ville vara normkritisk men det fick han inte vara. Det är bara feminister och andra minoriteter som får vara det. Han är ju i och för sig muslim men dock född i Sverige!

Nu till vårt senaste exempel:

Ett företag och en reklambyrå vill utmana våra normer. De vill framhäva kontrasterna. Det vita lucianattlinnet på en färgad kropp. Ett kvinnligt attribut på en manlig kropp. Över detta lyser godhetens ljuskrona, Men … de utnyttjar ett litet barn i detta normbrytande arbete! Ett barn fick jobba för att de skulle vara normbrytande. Det handlade ju inte bara om att ta EN bild för reklamkampanjen. Nej, alla som har försökt regissera barn, få rätt kameravinkel, rätt ljussättning, rätt avstånd, kontraster, färger … Vi vet! Ett hårt arbete med omtagningar med trötta och griniga barn innan allt stämmer!

Barnet på bilden har inte valt själv. Det är de vuxna – reklammakarna och föräldrarna som utnyttjar honom. De utnyttjar hans kön och hans hudfärg. Det var barnarbete. Hur mycket pengar fick föräldrarna för hans medverkan? Hur mycket tjänade reklambyrån?

När människor reagerade på denna reklam kallades de för rasister. ”De goda” spridde sin kärlek på nätet med orden: ”Han är ju så söt!”  Vill en pojke vara söt? Tänkte de på att han faktiskt hade arbetat för att fotot över huvud taget skulle komma till?

Man talar om etisk reklam då det gäller kvinnokroppar men inte då det gäller barn! De normkritiska är nog de som har mest fördomar av alla. Det är de som ser problemen! Men det är de som vägrar acceptera skillnader mellan könen, etniciteter, kulturer, religioner, traditioner, … De bortser från detaljerna i sin strävan att göra alla lika. Det som de fördömer ena dagen hyllar de andra dagen när det stämmer in i deras agenda.

Men jag vill inte vara lik dem. Jag vill vara en unik människa – trots att jag håller på traditioner och normer!