Vi behöver våra traditioner – inte ramadan men väl våffeldagen!

De senaste dagarna har ingen kunnat undgå att höra talas om den muslimska högtiden ramadan. Medierna har övertrumfat varandra med artiklar om ramadan. Jonna Sima skrev en ledarartikel ”I tider av stress skulle alla må bra av ramadan!”

Jag skulle vilja ändra detta till: ”I tider av stress och oro skulle alla behöva traditioner”! Vad ör en tradition då? Jag hittade en bra förklaring i ett synonymlexikon: ”en sedan länge etablerad sedvänja eller tro som har förts vidare från en generation till en annan”. En etablerad sedvänja eller tro som överförs från generation till generation – dit räknar jag knappast ramadanfirande för det svenska folket! Men i takt med att vi har blivit mer sekulariserade så har vi också tappat en del av våra egna traditioner och vilsna själar söker nya.

Idag den 25 mars vill jag framhålla Våffeldagen. Jag kan inte fira den eftersom jag inte har något våffeljärn. Men jag kan fundera kring den traditionen. Jag läser:

Sedan sena medeltiden i Grekland har våfflor och våffeljärn funnits i någon form. Men våfflan som vi känner till den idag är ett arv från sena 1800-talets Belgien, Tyskland och Frankrike. 

Jag läser vidare här.

Våffeldagen är en sentida benämning på Vårfrudagen (Marie bebådelsedag), en kyrklig högtid som historiskt sett också fått markera vårbrukets början. Enligt evangelierna fick jungfru Maria denna dag av ärkeängeln Gabriel veta att hon var havande. Numer förknippar vi denna dag med våfflor. Till vårfrudagen finns flera lekfulla traditioner knutna, till exempel så kallade tranebrev. Namnet Våffeldagen är sentida.

Fram till 1953 var Marie bebådelsedag en röd dag i den svenska almanackan. När helgdagen det året avskaffades, flyttades det kyrkliga firandet av jungfru Marie bebådelsedag till den söndag som infaller mellan den 22 och 28 mars. När påsken infaller tidigt högtidlighålls jungfru Marie bebådelsedag söndagen före palmsöndagen. Det icke kyrkliga firandet av Marie bebådelsedag/vårfrudagen ligger dock kvar den 25 mars.

I evangelierna berättas att ärkeängeln Gabriel nedsteg till Maria och meddelade att hon skulle föda Guds son nio månader senare. Dagen kallas därför i den kyrkliga kalendern för Marie bebådelsedag. Enligt folklivsforskaren Nils-Arvid Bringéus visar vårfrudagen att jungfru Maria omhuldats i det svenska förindustriella samhället. Dagen firas också till minne av ett av kristenhetens stora mysterier, jungfrufödseln.

I kristna länder har dagen firats åtminstone sedan 600-talet. Den infaller den 25 mars, nio månader före juldagen då Jesus sägs ha fötts.

I bondesamhället inledde vårfrudagen en period med intensivt vårbruk och markerade övergången mellan vinter och vår. I södra Sverige var dagen inledningen till den så kallade vårfrudagsräppen, då veckorna fram till midsommar räknades baklänges. I Västsverige sprang barn och ungdomar ibland barfota runt huset eller gödselstacken för att främja skörden och undvika sprickor i fotsulorna under sommaren. Enligt en numera övergiven tolkning skulle detta upptåg vara en rest av medeltida botvandringar som företogs barfota. I stället handlar det om en typisk vårsed med vilken man har hälsat sommarhalvåret välkommet. En annan sed som var knuten till aftonen före vårfrudagen och som främst har varit spridd i Värmland och Dalsland är att barnen gick runt och delade ut ”tranbrev”, teckningar av vårens budbärare tranan. Kvällen kallades ibland för tranafton. Vid vårfrudagen gick man också till sängs utan att dessförinnan ha tänt ljus, vilket man hade gjort under hela vinterhalvåret. Talesättet var att ”tranan bär ljus i säng”.

I kristna länder har dagen firats sedan 600-talet. 25 mars nio månader före jungfrufödseln! Även om man inte är religiös så tycker jag nog att detta är en tradition som jag hellre för vidare än att jag börjar fira ramadan. Varför uppmärksammar inte de svenska medierna denna kristna tradition? Vi har faktiskt en skyldighet att överföra våra traditioner till de unga och ska inte försöka implementera något som inte hör hemma i vårt samhälle!

Här kommer Cajsa Wargs Sura Grädd-Waflor ur Cajsa Warg, Hjelpreda i hushållningen för unga Fruentimber, 1755

Till ett kvarter sur grädda tages 2 kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och 2 stycken ägg. Alltsammans vispas väl tillhopa med så mycket gott vetemjöl att det ringlar sig efter vispen när han upplyftes. Bakas sedan på vanligt sätt. NB. Till dessa våfflor bör vara god tjock grädda, som intet är för gammal, så bliva de goda.

Till 15 laggar:

3 ¼ dl sur tjock grädde eller crème fraîche

6 ½ dl vatten

1 ¾ dl smält smör

2 ägg

ca 5 dl vetemjöl

NK:s skyltfönster, 1950. En liten pojkskyltdocka, i kockmössa med NK Livs logotyp och kockkläder, lagar våfflor. På ett anslag på väggen bakom honom står det: ”Inte ens den minste kock kan misslyckas med våfflorna när man använder VATO färdigblandade ingredienser som bara behöver tillsättas med vatten! SYLTEN har mamma redan köpt på NK-livs förstås!” Foto: Nordiska Kompaniet, ©Nordiska museet

Dan före dan

Barnens högtid! Ja, så är det! När barnen var små så pysslade vi, gjorde julgranspynt, bakade pepparkakor, gjorde pepparkakshus, julpyntade varje vrå av huset, lagade massor av julmat, sprang omkring i affärer för att leta julklappar, svepte in julklappar, gömde julklappar, köpte julgran. planerade och pusslade…

Nu är vi pensionärer. Vi har under de senaste fem åren tillbringat julen i Spanien i shorts och sandaler. I år har vi plockat fram vantar, mössor, kängor och vinterjackor. Vi har känt av det svenska vintervädret och skottat snö. Det blir en lugn jul med julmat och julgodis. Julgröten har vi redan smakat på.

Idag vill jag gärna berätta en liten sann saga för er. Jag skrev ner den från mina barndomsminnen för 10 år sedan.

Barnet i mig vaknar i december. Jag äter pepparkakor och tänker på när mormor kokte julgröten på vedspisen. Först fick den ett ordentligt uppkok på spisen. Sen lyftes hela grytan över till sängen och bäddades in i filtar och täcken för att koka färdigt på eftervärmen.

Det lilla barnet Ulla talade om för mormor att hon inte gillade gröt. Men mormor berättade att detta var ingen vanlig risgrynsgröt. Det var tomtegröt som hon kokte. Hon hade fått receptet av tomtemor. Tomten kom varje julafton och åt av den gröt som mormor ställde ut på trappan. Han behövde ju näring för att orka med att dela ut alla julklapparna till alla snälla barn! När det lilla barnet Ulla hade smakat gröten förstod hon att denna gröt var speciell och bad mormor om receptet.

Varje jul i Sverige har hon gjort som mormor och ställt ut ett fat med gröt till tomten på trappan. Han har kommit och ätit sin gröt – för fatet är tomt på juldagsmorgonen. Kanske har någon katt ätit gröten men jag föredrar att tro på tomten.

Ja, mormors gröt var speciell! Jag berättade för några veckor sedan, om hur hon kokte gröt för vår 90-åriga granne. Han blev förvånad eftersom han aldrig hade hört någon annan göra så.

Den som vill kan ju tro på tomtens behov av näring innan han far hem till Nordpolen. Jag ställer antagligen ut en skål med gröt på trappan imorgon kväll.

GOD JUL

önskar

Ulla och Olof

Lusse lelle – skönsång eller tradition

Ännu en luciamorgon som jag stiger upp i tid för att avnjuta Luciamorgon på TV. Jag tänker på alla luciamorgnar med kaffe och lussekatter och pepparkakor medan jag lyssnar på lussesånger. Det är en tradition för mig!

Stearinljus, vita linnen, röda sidenband, glitter, stjärngossestrutar, röda tomteluvor, julgranar osv. Det är de saker som jag helst vill se på min lussemorgon när jag lyssnar på musiken.

Idag upplevde jag en trevlig luciamorgon. Men något saknades! De röda sidenbanden var utbytta mot dovt gröna, stearinljusen var bytta mot facklor, inte mycket glitter, inga stjärngossestrutar, inga tomteluvor och inga julgranar. Men vacker skönsång och omväxlande musikinslag med ånglok, rodd på sjön, brasa, kaffe och barn som pysslade. Trots det var jag inte nöjd! Jag saknade julstämningen – traditionen. Skönsång och musik kan jag lyssna till året om. Luciamorgon – 11 dagar före jul – är den morgonen som ska ge oss försmak av julen. Det är då jag vill frossa i tankarna om alla julförberedelser och luciatåg som jag har upplevt genom åren.

Som pensionär julpysslar jag inte så mycket. Just därför vill jag uppleva den traditionella lussemorgonen. Jag vill att SVT:s luciamorgon ska innehålla allt. DDet är kanske det enda lussefirandet som jag upplever i år!