En bit kultur har försvunnit

Det finns några saker som är väsentligt för mig. Några kulturella saker. Julskinkan ska ätas på julen. Luciasånger vid lucia. Jultomtar till julen. Raketer vid nyår. Fira in våren . Manskör första maj!

När jag var liten så köpte mor alltid in nya kläder till mig på våren. Det var klänning, kappa, skor OCH vita knästrumpor. Men de kläderna fick inte användas före valborgsmässoafton. Det var då de nya kläderna kom fram! Det var kallt men de vita knästrumporna skulle på. Jag minns hur fin jag var den gången då jag hade fått en röd manchesterkappa, svarta lackskor och en vit basker. Men jag frös när jag stod vid majbrasan och lyssnade på manskören som sjöng vårsånger och lyssnade på vårtalet. Jag kände att nu har våren kommit!

Nu är det inte så ofta som jag besöker en majbrasa i verkliga livet. Men varje valborgsmässoafton återvänder jag i mina tankar till barndomens majbrasa. Nu har jag istället fått en ny tradition – att lyssna på studentsångarna i Lund på TV:n och titta på den blommande Magnolian. Att lyssna på den mäktiga manskören ger mig vårkänsla. Detta är svensk kultur! Denna vårkänsla kommer aldrig någon feministisk kör att väcka hos mig!

I år blev jag besviken! Jag satt förväntansfull framför TV:n. Manskören tog ton på universitetstrappan. Jag njöt av den mäktiga sången. Men sen hände något som bröt traditionen! I år gästades kören av artisten Edda Magnason som uppträder både med kören och själv. Hon sjöng underbart. Men … det var ju ingen mäktig manskör. Kören fick en andra plats i programmet.

Sen kom skådespelaren Marianne Mörck som hälsar våren välkommen med ett eget vårtal. Ett vårtal som mest lät som Reinfeldts ”öppna era hjärtan”.

Vad var detta? Var det någon form av feministiskt avtryck? Jag har under några år skojat om att feministerna gillar nog inte manskörernas plats i vårfirandet. I år fick jag rätt. Varför fick manskören så kort tid? Varför användes halva programtiden åt något helt annat? När jag bänkar mig för att helt traditionsenligt för att lyssna på manskören så vill jag inte höra en massa annat!

Påskharen kommer i år också

Traditioner  förs vidare från generation till generation. Påskharen är en sådan tradition som jag gärna vill ska leva vidare. Jag har starka minnen förknippade med den.

När jag var liten så hade morfar en bur med vita kaniner på gräsmattan. Vi brukade kela med dem och ge de sallad och/eller maskrosblad. När morfar slaktade en och annan kanin till söndagsmiddag så blev min storebror jättearg. Han förstod ju aldrig att det var söndagsstekar som morfar födde upp. Jag minns fortfarande den goda lena smaken i kaninköttet – trots att jag inte har ätit det på 35-40 år.

vit kanin

Men jag såg även andra kaniner. Längs strandkanten fanns det gott om vildkaniner. De var bruna.

Men … haren kom bara när det var påsk. Jag såg aldrig honom. Han var lika hemlig som jultomten. Men påskharen kom alltid på natten mellan långfredag och påskafton. Han gömde alltid ett pappägg med godis. När jag blev större så innehöll ägget en sjal, ett par strumpor, ett smycke eller något annat som jag önskade mig.Han var snäll! Nu är det påsk igen och då kanske påskharen kommer till mig igen?  Fast det är ju många år sedan han besökte mig. Jag har nog inte varit tillräckligt snäll. Men han kommer till alla snälla barn!

påskhare

Läser i wikipedia: ”I Sverige omtalas påskharen, tidigast bland tyska invandrare, under 1800-talets slut eller 1900-talets början. Den fick inget riktigt genomslag i landet. När Sverige började tillverka egna påskkort ersattes påskharen med andra påskmotiv. I Sverige är den kanske mest känd som marsipan- eller chokladfigur. Leken med att gömma påskägg förekommer dock även i vissa svenska barnfamiljer.”

Hmm… var det bara en lek? Nej! Jag tror på påskharen precis lika mycket som jag tror på jultomten. Jag tror att påskharen kommer med ett ägg till alla som har varit snälla under året. Så jag ska leta efter ett ägg från påskharen på påskaftonsmorgon!

påskägg

Skärtorsdagsminnen

Nu är det påsk och jag ska försöka vara snäll mot politikerna. Men jag kan inte lova! Kanske något händer så jag bara måste skriva av mig. Men just nu ska jag vara snäll och ägna mig åt häxor och liknande.

Jag har lovat mig själv att inte vaxa kvasten och åka iväg till Blåkulla ikväll! Blåkulla får klara sig utan mig. Det beror nog mest på att jag inte vill träffa feministhäxorna. De har jag inget gemensamt med! Men jag minns barndomens påskkärring. Denna bild togs för snart 60 år sedan och det är jag som är längst till höger på bilden.

001

Jag lånade mors kläder, kvast och kaffepanna. Vi ritade små påskteckningar. Så knackade vi på dörrarna och delade ut våra teckningar. De snälla tanterna och farbröderna lade lite godis eller en peng i kaffepannan. När vi 3 påskkärringar hade delat ut alla teckningar så satte vi oss på trappan och delade solidariskt på godiset och pengarna.

På kvällen färgade vi påskägg. Mor hade köpt röd, gul och blå färg. Men vi blandade färgerna så att vi även fick orange, grön och lila färg. Vi sänkte ner äggen i dessa färgbad. Efteråt putsade vi äggen blanka med fläsksvål. Ja, på den tiden åt vi mycket ägg under påsken. Nu för tiden äter jag kanske 1 eller 2 ägg under hela påsken.

Men…

för de som eventuellt funderar på flyga till Blåkulla vill jag berätta följande. Vi ser ju Blåkulla härifrån eller Blå Jungfrun som ön heter.

Bild

Det är dit vi ska flyga enligt traditionen. Djävulen bjuder alla sina häxkäringar på ”hejdundrande” fest i Blåkulla. Natten till skärtorsdagen ska vi flyga dit med kvast och svart katt och kaffepanna. Sen kommer vi  inte tillbaka förrän sent på påskaftonen. Allt enligt traditionen.

 

Den som nu inte tror på häxerierna kan besöka Blå Jungfrun på sommaren. Det går dagsturer dit. MEN … Tag inga stenar med dig från ön! Det vilar en förbannelse över dem. Den som tar med sig en sten döms till evig olycka!

I Stadshuset i Oskarshamn ligger stenar som människor från hela världen skickar tillbaka. I följdbreven kan man läsa att stenarna är tagna från Blå Jungfrun och personen som tagit dem har varit förföljd av olycka sedan dess.  Därför ber de oss oskarshamnare om att lägga tillbaka dem. När det blir för många stenar i hyllan i Stadshuset anordnas en resa för att lägga tillbaka dem! Nu är det några år sedan senaste ”tillbakalägga”-resan. Kanske är det snart dax med en ny!

Alla häxor och påskkärringar tillönskas en trevlig Blåkullafest!

 

 

Tidigare äldre inlägg

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

anthropocene

Ett partipolitiskt oberoende libertarianskt forum för debatt och opinionsbildning

DET GODA SAMHÄLLET

HÄR SKAPAS SAMTIDENS SJÄLVFÖRSTÅELSE

%d bloggare gillar detta: