Roffarmentaliteten, spionskandal, yttrandefrihet i fara

Se videon HÄR.

Publicerad 14 november, 2022

Roffarmentaliteten sprider sig som ogräs genom hela den svenska samhällskroppen. Det är somalier som roffar åt sig läxhjälpspengar utan att läsa en enda läxa, det är kommunpolitiker som chockhöjer sina egna löner medan vanligt folk går en knaper framtid till mötes – men framför allt pågår det en miljardrullning av skattepengar till stöd för ”gröna satsningar”. Ingrid&Maria upprörs i dag också över Sölvesborgsmoderaternas lurendrejeri, över de iranska spionbröderna och onsdagens grundlagsändring som kan skicka grävande journalister i fängelse.

Zelensky tries to keep Western journalists as alleged Russian supporters tied to a pole in Kherson

Europe Renaissance

Fearful of the negative impact of images of victims of Ukrainian atrocities appearing in Western media the Ukrainian military says it has removed the accreditation of several foreign and local journalists for reporting without permission from the city of Kherson, from where Russian forces were withdrawn last week. Staff with CNN and Sky News are among those affected, a local NGO told the Ukrainska Pravda news website.

‘Recently, some media representatives carried out professional activities in the city of Kherson even before the completion of stabilization measures,’Ukraine’s General Staff said in a Facebook post on Sunday.

It accused the journalists ofignoring existing prohibitions and warningsand operating in the city, which has fallen under the control of the Kyiv forces, without authorization from Ukrainian commanders and the military’s PR services.

CNN accidently filming & broadcasting fascist salute during rally with far right chants in #Kherson might be actual…

Visa originalinlägg 555 fler ord

MADE IN JAPAN

Jag är inte så förtjust i liveplattor och det är få som jag spelar regelbundet.

Springsteens bootleg ”Nassau Night”, Roxy Musics ”Viva!”, Lou Reeds ”Rock and roll animal”, UFO’s ”Strangers in the night” och Thin Lizzys ”Live and dangerous” är genomgående mycket bra och det finns stunder av magi på andra också men vanligtvis föredrar jag studioplattorna.

Undantaget fyller 50 år i December.

”Made in Japan” – Deep Purple. Den är i en klass för sig och ingen annan liveplatta kommer i närheten vad mig anbelangar.

Egentligen var det ett våghalsigt projekt rent kommersiellt och ursprungligen var det meningen att plattan bara skulle ges ut i Japan. En dubbelplatta med bara sju låtar. Fyra av dem fanns på studioplattan ”Machine Head” från tidigare samma år, ingen av låtarna var kortare än sex minuter och det kryllar av långa improviserade solon och jammande. Inte en våt dröm för en marknadsförare på ett skivbolag precis.

Men det funkade pga att låtarna var enorma, att Ritchie Blackmore och Jon Lord var genier i sitt livs form, att Ian Paice och Roger Glover var en så dynamisk rytmsektion och att Ian Gillan var Ian Gillan. Så det fick så småningom bli en världslansering och jag minns att ”Made in Japan” låg i evigheter på Kvällstoppen trots att dubbelplattor var dyra och ganska sällsynta i början av sjuttiotalet.

Dessutom var konvolutet oemotståndligt exotiskt liksom titeln. Made. In. Japan. Inspelad i Tokyo och Osaka.

Vill man invända att trumsolon svårligen låter sig överföras på skiva och att 20 minuter ”Space truckin” kanske kunde kortats ned för att ge plats åt extranumren ”Black night” och ”Speed king” så protesterar jag inte.

Men jag tycker det är lite futtigt att klaga. Det vore som att tycka att Leonardo Da Vinci kunde lagt ned lite mer jobb på Mona-Lisas örsnibb.

Det är grättet att klaga på de stora mästarnas mästerverk och den här låtlistan tjafsar man inte med.

1. Highway star

2. Child in time

3. Smoke on the water

4. The mule

5. Strange kind of woman

6. Lazy

7. Space truckin’

FOTNOT: Senare har specialutgåvor släppts där alla de tre Japankonserterna finns i sin helhet med extranummer som ”Black night” och ”Speed king”. För hopplösa nördar naturligtvis. Jag är en.

FOTNOT 2: Nörd ja…När jag var i Tokyo på min första tjänsteresa på nittiotalet hade jag en dag ledigt. Jag åkte med den överfulla Tokyo-metron i flera timmar tills jag kom fram till arenan Budo-Kan där också Cheap Trick och Bob Dylan spelat in liveplattor. Jag stod i andakt utanför arenan i fem minuter, bara tittade på den imponerande byggnaden och drömde. ”Det var alltså där inne…”. Sedan kryssade jag för det på min bucket list, åt en sushi för första gången i livet, drack en Shochu för första och sista gången i livet och inledde sedan den mödosamma hemfärden hem till hotellet på ännu fullare tunnelbanetåg. Man är nog lite galen…

Hans Thannerstig