Panelsamtal om Klimatfrågan

Panelsamtal om klimatet på Alternativa Bok- och Mediamässan i Stockholm 20 augusti 2022

Medverkande i panelen:

Alfred Westh, klimataktivist
Sture Åström, civilingenjör
Staffan Mörner , författare
Gösta Walin, professor oceanografi

Moderatorer:

Marie Nordin
Lennart Matikainen

När spårade det ur?

Feministisk energiförsörjning – vad är det? Frågan blev aktuell när jag lyssnade på Pär Ströms program om Energimyndighetens skrift i ämnet! Jag tänkte på alla tokigheter som jag har stött på genom åren.

Så länge som jag kan minnas – och det är ju ganska länge –  så har snälla, omtänksamma och trevliga män kallats för toffelhjältar. de har ofta haft bestämmande fruar.

”Att stå under toffeln” (från ty. unter dem pantoffel stehen) är ett uttryck som används med syftning på skon som symbol för herravälde och toffel som typisk kvinnlig eller hemmabetonad fotbeklädnad.

Jag minns alla seriefigurer: Åsa-Nisse med frun Eulalia, Lilla Fridolf med Selma, Kronblom med Malin, Dagobert med Blondie, Fred Flintstone med Wilma och 91:an med fästmön Elvira. Alla dessa herrar var snälla och godhjärtade. De fogade sig i kvinnornas beslut och lydde minsta vink. Men samtidigt framställdes de som ”vingel-Pettrar” som behövde en kvinna som höll reda på dem.

Så är det även idag! Vi lever i ett av de mest jämställda länder. De allra flesta svenska män tar sin del av hushållet och barnen. Men ändå … så framställs de i alla medier som lymlar som inte vill ta ansvar medan deras fruar är utarbetade – att kvinnor blir förtryckta av män.

Jag minns alla debatter med dessa ”förtryckta kvinnor” – feministerna. De har talat om för mig att jag är förtryckt även om jag inte vet om det! Jag är bara blivit en medlöperska till patriarkatet. De har talat om för mig att jag måste vara solidarisk med kvinnokollektivet. Att anmärka på dagens militanta feminism är inte tillrådligt – även om jag har varit feminist fram till början av 2000-talet. Den som kallar sig för ”ej feminist” är en svikare och anses ha högerextrema, antifeministiska och socialkonservativa åsikter.

Men jag måste ju protestera när de använder lögner som argument, förnekar biologiska skillnaders betydelse och skyller alla problem på patriarkala strukturer. Jag kan helt enkelt inte vara feminist!

”2013-03-25 • Antifeministiska åsikter kan i framtiden bli olagliga, på samma sätt som hets mot folkgrupp. Åtminstone ifall en skattefinansierad nordisk expertgrupp – bestående av 25 experter på antifeminism och högerextremism – får bestämma. I onsdags lämnades förslaget över till Norges regering.

Bakom rapporten står manscentrumet Reform och Nordiska Ministerrådet. I expertgruppen ingick bl.a. svenskarna Maria Sveland, Mattias Gardell, Anna Lindqvist och Lars Jalmert.”

Vi fick inte något förbud – ännu. Men feministerna har stärkt sin position med en feministisk regering. Genusvetarna har tagit sig in på alla områden. För några år sedan var det feministisk snöröjning – som inte fungerade. Feministisk stadsplanering är ett annat exempel som mest svävar i det blå.

2016 skulle samtliga Stockholms stads allmännyttiga bostadsbolag börja jobba med feministisk stadsplanering – uppdraget skrevs in i stadens ägardirektiv för bolagen.

Jag läste detta i en artikel och genast började tankarna mala. Jag tänkte på genuscertifierade förskolor, fritidshem och lekplatser. Sen började jag fundera kring hur man gör en feministisk stadsplanering.

”– Det är många offentliga platser, torgen i en del förorter, men också andra platser, som faktiskt domineras av män där kvinnor inte känner sig trygga.

Tanken är att bostadsbolagen ska bidra utifrån sin verksamhet till förändringar som ger alla medborgare samma självklara tillgång till den offentliga miljön.”

Offentliga platser? Det bör vara gator, trottoarer, torg, parker, bibliotek, muséer, badhus och liknande. Naturligtvis ska dessa platser vara tillgängliga för alla. Men … hur kan ändra på attityder via stadsplanering? För nog är det attityder som gör att vissa platser domineras av män och kvinnor känner sig otrygga där?

– Nu fortsätter vi med stolthet och kraft att bygga ett jämställt samhälle för alla, ett samhälle där kvinnor och män, flickor och pojkar får leva sina liv till dess fulla potential och där ingen hålls tillbaka. Så skapar vi ett starkare samhälle och tryggare Sverige, sa Stefan Löfven 2019.

Regeringen ska fatta beslut och genomföra politik som ger nya möjligheter för de som bor i Sverige. Regeringens samlade politik ska omfördela makt och resurser för ett mer jämställt samhälle, målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.

Jag trodde att jag bodde i ett av de mest jämställda länderna. Men den feministiska regeringen tuffade på likt ett ånglok. Så minns jag doktorsavhandlingen från 2014: Rum, rytm och resande: Genusperspektiv på järnvägsstationer.

Järnvägsstationer är att betrakta som offentliga platser och regleras av transportpolitiska målsättningar om jämställdhet och tillgänglighet för alla (Prop. 2008/09:93). Trots det saknas forskning om hur genus påverkar resenärer vid deras vardagliga vistelser på järnvägsstationer. Det övergripande syftet med denna avhandling är därför att ur ett genusperspektiv undersöka hur manliga och kvinnliga resenärer i sin vardag använder och upplever järnvägsstationer som fysiska platser och sociala rum. Det empiriska materialet baseras på resedagböcker, intervjuer med resenärer, deltagande observationer och intervjuer med planerare och förvaltare av järnvägsstationer. Kimstad pendeltågsstation, Norrköpings järnvägsstation och Stockholms Centralstation ingår i studien. I avhandlingen kombineras olika teorier som gör det möjligt att betrakta genus som rytm. Genom detta teoretiska ramverk undersöks hur genusmaktordningen återverkar i tid, rum och mobilitet. Resultaten av studien visar att resenärer är påverkade av genusmaktordningen, som återfinns såväl i kollektiva föreställningar som i materialiserade objekt som möter resenärer när de vistas på järnvägsstationerna. Sammanfattningsvis visar studien att såväl manliga som kvinnliga resenärer påverkas av denna maktordning. Även om denna ordning påverkar alla tycks kvinnor vara de som påverkas mest negativt, eftersom de genom en manlig normerad blick betraktas som antingen ärbara eller sexuellt tillgängliga objekt, därutöver att de är tvungna att förhålla sig till risken att utsättas för sexualiserat våld från män. Av dessa anledningar tenderar kvinnors livsrum att inskränkas, oavsett ålder och plats.

Jag kan väl bara konstatera att feminismen har gått som på räls … men … när spårade den ur?

EU är ett kedjebrev

Kedjebrev (bild vald av Ulsans)

Byråkratin i EU växer exponentiellt. Mina ordinarie läser förstår vad som menas. Byråkraterna blir fler i snabbare takt än den ”nytta” de gör. De är dessutom bättre betalda än motsvarande byråkrater i medlemsländerna. De får med andra ord alltid, om och om igen, brist i försörjningen till de egna lönerna.

Därför måste de, som det Ponzi-bedrägeri det är, ständigt söka fler betalare. Nu förbereds länderna i västra Balkan (Albanien Bosnien and Herzegovina, Kosovo, Montenegro, Nordmakedonien and Serbien) för ett snabbspår in i EU. Dessutom inbjuds de som kallas för EU+ (Norge, Schweiz, Island, Liechtenstein, the United Kingdom, Ukraina, Moldavien, Georgien, Turkiet, Armenien, Azerbajdzjan) att delta i paneuropeiska överläggningar. De enda Europeiska länder som inte bjuds in är Belarus och Ryssland.

Läs helaartikeln HÄR.