9 av 10 covidsjuka är ”vaccinerade”

Ett sunt liv är att föredra där individen bestämmer över sin kropp med hjälp av det egna immunförsvaret, det är det optimala. Kan eventuellt ges ett tillskott av olika mediciner eller vacciner, då väl utprovade genom gedigna vetenskapliga experiment. Naturen har gett oss otroligt starka grundföresättningar för överlevnad men också farsoter som vi på bästa sätt med vår intelligens bör tackla med bästa förmåga. Hastverk där pengarna styr den medicinska verksamheten är endast ett tecken på girighet och nonchalans för den personliga integriteten och individens frihet att få tänka själv. (Ulsans kommentar)

Vaccinerade” fortsätter dominera statistiken bland nya fall, intensivvårdade samt avlidna med covid, enligt Folkhälsomyndighetens veckorapport.

I torsdags publicerades Folkhälsomyndigheten sin senaste veckorapport om covid-19.

Artikeln som numera publiceras på myndighetens hemsida är inte så intressant.

Man nämner nämligen inte detaljerade uppgifter om ”vaccinerade” respektive ”ovaccinerade”. Inte heller i PDF-filen gör man det längre.

Men i Excel-filen görs det fortfarande.

Där framgår att det under vecka 36 rapporterades 4.712 nya fall av covid-19. Av dessa var 552 personer ovaccinerade och 4.160 vaccinerade.

Läs hela artikeln HÄR.

SKÖNHETEN OCH ODJURET

Men även i vårt fina fosterland hände det att en äldre älskad monark avled i en avlägsen provins.

Det var länge sen.

Lärarna i skolan hade inga förnamn; vi lärjungar sade magistern eller fröken. TV-tablån angav om ett program skulle vara i färg eller svartvitt. Det fanns hela två kanaler, och sändningarna inleddes i vanliga fall vid 18.00 och avslutades vid elva. Nattugglan var en illa sedd fågel i folkhemmet. I stället för idiotisk reklam i rutan bestods vi med uppbygglig myndighetsinformation.

Ted Gärdestads andra LP låg på radions försäljningslista i flera månader. Liv Ullman och Erland Josephson grälade i Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap (färg, gråsvart vad gäller innehållet). KGB-agenten J Guillou var med om att avslöja en hemlig svensk underrättelseorganisation, vilket renderade honom några månader bakom lås och bom på Långholmen. En spiondömd fd KGB-agent. En exemplarisk medborgare

Skurkarna Olofsson och Olsson förskansade sig med gisslan i ett bankvalv vid Norrmalmstorg, som ligger ett stenkast från Östermalm. Dramat kunde följas i direktsändningar (svart-vitt) vilket var något nytt. Olof Palme var statsminister, men förhoppningsvis inte länge till.

Jag började i sjuan på Källängens skola på norra ön. Det var en kaotisk och förhållandevis otäck utbildningsanstalt trots att den låg på Lidingö. Ungar sniffade lim i korridorerna och stal bakelser på torget uppe på Näset, och de bröt mot grammatikens regler, vilket alltjämt ansågs vara ett grovt brott år 1973.

Vår militäriske gymnastikdirektör sprang efter en parant tyskfröken som ganska snart sprang efter honom. Bägge hade ett spänstigt löpsteg. De möttes till slut i hans vilorum vid gymnastiksalen där de gick igenom vilka prepositioner styr ackusativ respektive dativ i det tyska språket. Och hon kammade hans vackra mustasch och steg sedan ut från hans rum med rosiga kinder – samt något andfådd – fem minuter efter det ringt in.

Och vid Norrmalmstorg steg Olsson och Olofsson ut från bankvalvet. Gisslan släpptes fri. Och nationen kunde koncentrera sig på ett annat drama.

Det ägde rum nere i Skåne. Kung Gustav VI Adolf, som var 91, hade insjuknat på sitt sommarställe Sofiero utanför Helsingborg, på vars lasarett han togs in.

Gustav VI Adolf, vår nuvarande kungs farfar, var allmänt respekterad för att inte säga beundrad. Han såg ut som en distingerad professor emeritus. Han samlade på kinesiskt porslin, odlade sin trädgård (med visst fokus på rhododendron) och ägnade sig åt arkeologi i Toscana och var en förträfflig symbol för världens bästa folkhem. Men inget varar för evigt. Icke ens ett socialdemokratiskt maktinnehav.

Konungen var illa däran. Dödskampen följdes av hela det svenska folket, låt vara i smyg av landets mest inpiskade republikaner (med undantag för KGB-agenten Guillou). Den 15 september avgick liemannen med segern. Strax före nio på kvällen kungjordes majestätets frånfälle för press och etermedia som häckade utanför lasarettet. TV kostade på sig utsändningar i färg. Pressfotografernas blixtar blixtrade. Landets nye kung steg ut mellan entréns två kolonner och såg ut att vara vilsen och ung och grön. Samtidigt i Stockholm

knöt Sveriges statsminister Olof Palme sin vita slips. Han skulle hålla ett TV-tal till nationen med anledning av statschefens död. Och han gjorde det så pass bra att han med all sannolikhet övertygade några tusentals marginalväljare att rösta på hans parti med påföljd att han lyckades klamra sig fast vid makten.

Kungen dog en lördag, och på söndagen den 16 september var det val. Det blev utdragen rysare.

Först i mitten av veckan var resultatet klart. De borgerliga med Centerhövitsmannen T Fälldin i spetsen fick 175 mandat. Palmes sossar och deras kommunistiska hjälptrupper skramlade ihop lika många. Dött lopp således. På den tiden slogs partierna om 350 riksdagsmandat. Palmes gäng hade med andra ord inte förlorat, varför det hade vunnit, mer eller mindre, enligt rådande sosselogik.

Han ämnade inte avgå. Men, som bekant, inget varar för evigt. Tre år senare sades Palmes regering äntligen upp från kanslihuset, in i vilket den sävlige och dogmatiske kärnkraftsmotståndaren Fälldin flyttade. Han var fårbonde. Hans tackor, som förvisso inte fattade snabbt, tyckte att han talade långsamt. Hans meningar föreföll oändliga. Det kanske ändock fanns vissa fenomen som varade för evigt.

Nu återvänder vi till Helsingborg och den av- och framlidne kungen. Den nye kungen, som alltså varit kronprins för några dagar sedan, hade en pressansvarig, en talför kapten som stod i begrepp att hålla sitt livs tal. Denne deltog i ett möte som sammankallats med anledning av att det brådskade med ett beslut gällande det kungliga liket. Hur skulle det transporteras upp till Stockholm? Ledande militära befäl och hovfunktionärer ville frakta den före detta människan och monarken i en jagare längs med kusten, smyga upp honom till huvudstaden.

De fruktade att något obehagligt skulle kunna hända om kistan tog likbilen till Stockholm. De tänkte på alla obehagliga långhåriga människor, kommunister (såsom Guillou) och knarkare, som i börjar av sjuttiotalet gjorde livet surt för hederliga skattebetalare (och även för nolltaxerare).

Nej! Nu gick skam på torra land!

Den pressansvarige kaptenen kom upp på fötter. Han stod där rak i ryggen och läste lagen för högdjuren.

Svenskarnas älskade konung skulle inte smygas upp till huvudstaden. Gustav Adolf hade inte begått något brott, han hade utövat sitt ämbete på ett oklanderligt sätt. De hederliga skattebetalarna (men kanske ej nolltaxerarna) skulle skydda kungens kortege med sina egna kroppar om de långhåriga kommunisterna och knarkarna skulle få för sig att hitta på några dumheter.

Svenska folket krävde att få utöva sin mänskliga rättighet att ta ett sista farväl av sin vördade hövding! Kaptenen gjorde sig till talesman för samtliga svenskar, inklusive får man förmoda de långhåriga kommunisterna (med undantag för en viss KGB-agent) och knarkarna.

Och han lyckades övertyga högdjuren.

Kungen sista resa skedde per bilkortege genom ett sörjande Sverige. Kaptenen kände uppenbarligen sitt svenska folk

Folk gick man ur huse (förutom Guillou) för att ta farväl av Gustav VI Adolf.

Svensk dagspress publicerade flera vackra fotografier (i färg och svart-vitt) av enkla svenskars högtidliga hyllning av mannen som varit smart nog att ha haft en kung till pappa.

På ett foto från Norrköping ses en äldre man lyfta på hatten och buga för kortegen. I Jönköping vinkar tre små flickor.

På Östgötaslätten har en grupp raggare parkerat sina jänkare och ställt upp sig längs vägkanten. Det är klart väder. Ett färgfoto har förevigat hur solen gnistrar i deras brylkämsskallar. Sorgen är ristad i raggarnas ansikten. Exemplariska medborgare (obs! Ingen ironi). Hade de haft en fungerande kristallkula skulle deras nunor ha varit än dystrare.

Ty i början av oktober bröt ett krig ut i Mellanöstern. En stor koalition (i vilken ingick terroristkramaren Guillou) mot Israel. Fientligheten mot Israel var inte lika utbredd i Väst. Jag var, som antytts, tretton år och höll tummarna för det stridbara, lilla landet. Arabvärlden önskade straffa Västvärlden. Oljekranarna drogs åt.

Tillgången på olja minskade, världsmarknadspriset sköt i höjden. I Sverige infördes bensinransonering. För raggarparet Sune och Doris Svensson var förnedringen total. De tvingades att ta bussen.

Dock inget ont som inte för något gott med sig. Här hade man en bortförklaring. Inflation innebär en allmän prisstegring, inte bara att en produkt blir dyrare. Men detta var och är en precisering varåt många fnyste och fnyser föraktfullt. På 70-talet var inflationen hög, även när oljepriset var stabilt.

Penningvärdesförsämringen var inte oljeshejkernas fel men det hindrade ju inte del potentater att hävda att så var fallet. Våra makthavare hade i själva verket misslyckats. Två ting tycks dock vara för evigt.

(1) Vissa politikers förmåga att skylla ifrån sig, (2) samt deras oändliga svada.

Hans Thannerstig

Dags att banta den stora riksdagen

Josefin Utas

Argumentet att en stor riksdag innebär högre mångfald håller inte. 349 riksdagsledamöter är för många.

Mer eller fler är inte alltid bättre. Det gäller även i den högsta beslutande församlingen i landet, riksdagen. Sverige har med sina 349 ledamöter en stor riksdag jämfört med andra länder. Det har vi haft sedan 1970-talet då de två kamrarna i riksdagen slogs ihop till en.

Många riksdagsledamöter innebär mycket pengar i löner, administration, reseersättningar och betydligt mer i omställningsstöd som ledamöter kan kassera in under lång tid om de inte hittar ett nytt jobb – vilket det därmed inte finns så stor drivkraft för. Får vi valuta för dessa pengar?

Läs hela artikeln här.

Tidigare äldre inlägg

دفتر بهار

نکنه ها باقی است

تابستان

پیک تابستان

DET GODA SAMHÄLLET

HÄR SKAPAS SAMTIDENS SJÄLVFÖRSTÅELSE

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Mons Krabbe

Samhällsdebatt, historia och säkerhetspolitiska analyser

Prickiga huset

Hälsobloggen

Kulturbilder

Svenska Kulturbilder - binder samman forntid med nutid

moviesaredreams831071279.wordpress.com/

EN KAXIG SVENSK BLOGG OM BROTT MM.

HallonHatt's sida

Just another WordPress.com site

En ängel 👼🏻 med svarta vingar.

Obotlig sjukdom, hobby, fotografering, smycken m.m

Blogg 46

en åsiktsblogg

Rebecca Hybbinette

- Kamp ger återbäring!

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Richard Sörman

En annan humaniora

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder, musik samt film.

Ocensurerade nyheter

Nyheter och politik.

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Halloj världen!

Ett resemagasin och en blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog om nutidens dårskap

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör Sverige lagom!

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

%d bloggare gillar detta: