Mobilskärmen som styr våra liv

Vart kommer de ifrån – alla de där icke nåbara människorna? Jag ser de överallt kanske de kommer ifrån ett helt annat land eller en helt annan planet?

Jag tänker på alla de som tycks ha en inopererad mobiltelefon i handen. De cyklar och SMS:ar. Ofta är det jag som får akta mig för att inte bli påkörd. De går utan att se sig för – går över gator utan att se sig för. De vallar sina hundar samtidigt som de kollar i mobilen. Ibland lägger hunden sig snällt ner i väntan på att husse eller matte har lekt färdigt med mobilen. Jag ser dem på restauranger, caféer, pubar, i väntsalar, på parksoffor, i affärer, …

Jag frågade en gång sonen om vad han gör med sin mobil. Han tittade förvånat och tänkte en lång stund innan han svarade: läser tidningen och sms-ar. Jag envisades och undrade om han söker fakta på internet. Nej! Det var han inte intresserad av. Men han tillade att han betalar räkningar, beställer biljetter och kollar Facebook och Instagram.

Det är alltså detta som människor sysslar med större delen av sin tid! Finns det inte viktigare saker att göra? Mest beklämmande är när mammor eller pappor med barnvagn är mer intresserade av sin mobil än av barnen.

Vad händer med en befolkning som är mer bekväm med att kommunicera via mobilen än av att kommunicera i verkliga livet? Håller befolkningen på att förvandlas till avtrubbade varelser som inte klarar av vanligt mänskligt umgänge? Är det så politikerna vill ha oss – som helt oengagerade människor?

Igår läste jag att:

Torrevieja har som första ort i Spanien installerat ett övergångsljus i trottoaren, för att varsko fotgängare som stirrar på sina mobiler.

Trafiksignalen finns vid ett övergångsställe på Avenida de la Libertad, mittemot Casino de Torrevieja. Det är en vanlig övergångssignal med grön och röd person, men i det här fallet installerad på marken.
Idén med denna signal, som uppges vara banbrytande, är att förebygga olyckor som orsakas av att allt fler fotgängare inte är uppmärksamma när de korsar gatan, på grund av att de stirrar på sin mobilskärm.

Enligt säkerhetstrådet i Torrevieja Federico Alarcón visar en studie som gjorts av försäkringsbolaget AXA att 37 procent av de tillfrågade någon gång korsat en gata medan de tittade på sin mobil. Det skriver tidningen Diario de la Vega.

Först bara skakade jag på huvudet när jag läste ovanstående. Men sen insåg jag att alltför många människor glömmer bort omvärlden pga mobilen som de har i handen större delen av de vakna timmarna. Jag ser dem på stan kompisar som är mer upptagna av mobilerna än att umgås, på restauranger, på caféer och på bussar. Överallt finns dessa individer som har tappat förmågan att leva utan sin mobiltelefon.

För sex år sedan gjorde en högstadieskola i mitt närområde ett försök med mobilfritt i skolan. Senare permanentades förbudet. Då skrev jag följande text:

”Mobilförbudet möttes med högst blandade reaktioner från eleverna och den enkät som eleverna fyllt i visar på samma sak efter veckor av mobilförbud. 54 procent av eleverna är för en fortsättning av mobilförbudet. Enkäten fylldes i under skoltid och nära på samtliga elever har svarat på den.”

”De negativa åsikterna har handlat om att man inte kunnat uppdatera sig på sociala medier eller hålla kontakt med vänner eller föräldrar.

– Vill man ringa eller messa sina föräldrar går det att ordna.

Samtidigt har man på skolan märkt en tydlig förändring. På lektionstid som på raster.

– Vi har fått lugnare elever, mer avslappnade när de inte har kravet på sig att hela tiden var uppdaterad.”

”Förändringen har också fört med sig små men ändå angenäma kostnader för skolan.

– Vi har tvingats köpa in hopprep, bollar och innebandyklubbor. I vår dokumentation stötte vi på över 20 elever som hoppade långhopprep. Vi har aldrig sett något liknande på skolgården tidigare, säger en smått lyrisk Stephan Nykvist.

Lärare, föräldraråd och föräldrar var överväldigande positiva till mobilförbudet. Svarsfrekvens var nästan 80 procent bland föräldrarna och samtliga lärare hade fyllt i den.”

I förra veckan läste jag att regeringen föreslår i en lagrådsremiss:

… en huvudregel om förbud mot mobiltelefoner på lektionstid och möjlighet för rektorn att införa mobilfria skoldagar.

Regeringen har alltså äntligen förstått det som många skolor redan har förstått! Mobiltelefoner hör inte hemma på skoltid! Men de hör inte heller hemma på trottoarer, i trafiken, på restauranger eller allmänna kommunikationsmedel. Jag blir så trött när människor oavsett ålder tycks vara fastklistrade med mobilen! Har de helt glömt bort hur man umgås med varandra?