Ibland anser jag att verkligheten överträffar dikten! Detta tycks inträffa oftare och oftare! Vad beror det på? Är det jag som börjar bli gammal och mossig som tycker att allt var bättre förr? Nej, jag tror inte det! Allt var inte bättre förr men jag har fått stora svårigheter i att förstå mig på en del människor – trots att jag har hunnit samla på mig så mycket erfarenhet.
Redan 1948 skrev George Orwell sin framtidsroman ”1984”. Det mesta i boken har besannats även om det tog lite längre tid än vad Orwell hade tänkt. Vi har t ex historierevision, åsiktskorridorer, medier som förvanskar fakta och inte minst 2-minutershatet. Detta hat ser vi dagligen på sociala medier – vuxna människor som spyr galla över varandra för att de inte har samma åsikter eller inte delar varandras politiska ståndpunkter!
1992 skrev deckarförfattaren P.D. James sin framtidsroman ”Människors barn”. Boken handlar om Oxford år…
Vart kommer de ifrån – alla de där icke nåbara människorna? Jag ser de överallt kanske de kommer ifrån ett helt annat land eller en helt annan planet?
Jag tänker på alla de som tycks ha en inopererad mobiltelefon i handen. De cyklar och SMS:ar. Ofta är det jag som får akta mig för att inte bli påkörd. De går utan att se sig för – går över gator utan att se sig för. De vallar sina hundar samtidigt som de kollar i mobilen. Ibland lägger hunden sig snällt ner i väntan på att husse eller matte har lekt färdigt med mobilen. Jag ser dem på restauranger, caféer, pubar, i väntsalar, på parksoffor, i affärer, …
Jag frågade en gång sonen om vad han gör med sin mobil. Han tittade förvånat och tänkte en lång stund innan han svarade: läser tidningen och sms-ar. Jag envisades och undrade om han söker fakta på internet. Nej! Det var han inte intresserad av. Men han tillade att han betalar räkningar, beställer biljetter och kollar Facebook och Instagram.
Det är alltså detta som människor sysslar med större delen av sin tid! Finns det inte viktigare saker att göra? Mest beklämmande är när mammor eller pappor med barnvagn är mer intresserade av sin mobil än av barnen.
Vad händer med en befolkning som är mer bekväm med att kommunicera via mobilen än av att kommunicera i verkliga livet? Håller befolkningen på att förvandlas till avtrubbade varelser som inte klarar av vanligt mänskligt umgänge? Är det så politikerna vill ha oss – som helt oengagerade människor?
Igår läste jag att:
Torrevieja har som första ort i Spanien installerat ett övergångsljus i trottoaren, för att varsko fotgängare som stirrar på sina mobiler.
Trafiksignalen finns vid ett övergångsställe på Avenida de la Libertad, mittemot Casino de Torrevieja. Det är en vanlig övergångssignal med grön och röd person, men i det här fallet installerad på marken. Idén med denna signal, som uppges vara banbrytande, är att förebygga olyckor som orsakas av att allt fler fotgängare inte är uppmärksamma när de korsar gatan, på grund av att de stirrar på sin mobilskärm.
Enligt säkerhetstrådet i Torrevieja Federico Alarcón visar en studie som gjorts av försäkringsbolaget AXA att 37 procent av de tillfrågade någon gång korsat en gata medan de tittade på sin mobil. Det skriver tidningen Diario de la Vega.
Först bara skakade jag på huvudet när jag läste ovanstående. Men sen insåg jag att alltför många människor glömmer bort omvärlden pga mobilen som de har i handen större delen av de vakna timmarna. Jag ser dem på stan kompisar som är mer upptagna av mobilerna än att umgås, på restauranger, på caféer och på bussar. Överallt finns dessa individer som har tappat förmågan att leva utan sin mobiltelefon.
För sex år sedan gjorde en högstadieskola i mitt närområde ett försök med mobilfritt i skolan. Senare permanentades förbudet. Då skrev jag följande text:
”Mobilförbudet möttes med högst blandade reaktioner från eleverna och den enkät som eleverna fyllt i visar på samma sak efter veckor av mobilförbud. 54 procent av eleverna är för en fortsättning av mobilförbudet. Enkäten fylldes i under skoltid och nära på samtliga elever har svarat på den.”
”De negativa åsikterna har handlat om att man inte kunnat uppdatera sig på sociala medier eller hålla kontakt med vänner eller föräldrar.
– Vill man ringa eller messa sina föräldrar går det att ordna.
Samtidigt har man på skolan märkt en tydlig förändring. På lektionstid som på raster.
– Vi har fått lugnare elever, mer avslappnade när de inte har kravet på sig att hela tiden var uppdaterad.”
”Förändringen har också fört med sig små men ändå angenäma kostnader för skolan.
– Vi har tvingats köpa in hopprep, bollar och innebandyklubbor. I vår dokumentation stötte vi på över 20 elever som hoppade långhopprep. Vi har aldrig sett något liknande på skolgården tidigare, säger en smått lyrisk Stephan Nykvist.
Lärare, föräldraråd och föräldrar var överväldigande positiva till mobilförbudet. Svarsfrekvens var nästan 80 procent bland föräldrarna och samtliga lärare hade fyllt i den.”
I förra veckan läste jag att regeringen föreslår i en lagrådsremiss:
… en huvudregel om förbud mot mobiltelefoner på lektionstid och möjlighet för rektorn att införa mobilfria skoldagar.
Regeringen har alltså äntligen förstått det som många skolor redan har förstått! Mobiltelefoner hör inte hemma på skoltid! Men de hör inte heller hemma på trottoarer, i trafiken, på restauranger eller allmänna kommunikationsmedel. Jag blir så trött när människor oavsett ålder tycks vara fastklistrade med mobilen!Har de helt glömt bort hur man umgås med varandra?
Jag har tidigare funderat över hur det skulle ha varit om de senaste årens migrationsströmmar till Sverige hade kommit från Sydkorea. Det är jag väl rustad att utveckla teorier om, eftersom jag har varit bosatt i landet och är ingift i den koreanska kulturen.
Med anledning av de senaste dygnens händelseutveckling finns det nu skäl att ställa sig samma fråga rörande Ukraina. Där är min personliga kunskapsnivå, måste jag erkänna, betydligt lägre. Ändå vill jag utifrån ett teoretiskt resonemang försöka skapa en bild av ett troligt scenario. Vad hade hänt om Sverige inte hade tagit emot stora strömmar av människor från Afghanistan, Syrien och Somalia, utan istället hade hade varit mottagarland för ukrainare? Vad hade utfallet blivit och vilka hade skillnaderna varit jämfört med dagens situation?
Jag tror att det enkla och raka svaret är att vi inte hade haft många av de problem som det svenska samhället nu…
Min alternativa blogg är garanterat fri från politik och dumheter. Så skrev jag först Men ... vad är politik och vad är dumhet?
Så jag beskriver den bara som "JUST FOR FUN"!
Du når bloggen genom"Länkar jag följer" eller fliken "Kultur och kuriosa".
Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer