Det finns något som har etsat sig fast i mitt huvud. Det är begreppet ”arabiska våren” med start 2010. Medierna hyllade denna demokratiseringsproess. Men som jag ar förstått det så övergick våren raskt till istid.
”2011 var ett år präglat av demonstrationer, sammandrabbningar och stora förändringar i Nordafrika och Mellanöstern. Protesterna började i Tunisien men spred sig sedan till Egypten, Algeriet, Libyen, Marocko och senare till Syrien, Jemen, Bahrain och andra länder i regionen.”
”I alla upproren som sägs ha ingått i den arabiska våren var användningen av internet viktig. Demonstranterna använde sig särskilt mycket av sociala medier som Facebook och Twitter för att samordna och sprida information om protesterna. Användningen av sociala medier höll också internationella medier uppdaterade om händelserna, något som gav ökad internationell uppmärksamhet om upprorsmakarnas krav.” enl Globalis.
Jag skrev om detta i min gamla blogg den 25 feb 2011:
”På några dagar eller veckor kan allt raseras som byggts upp under lång tid. Ja, jag tänker naturligtvis på situationen i Egypten. Egypten hade en stor inkomstkälla – turismen. Turistnäringen bestod av hotell, restaurangnäring, souvenirtillverkning och –försäljning, transporter, underhållning, muséer osv. Allt är borta med oroligheterna! En annan inkomstkälla, naturgasledningen till Jordanien och Israel, är avstängd.
Detta inbördeskrig har förstört alla möjligheter till försörjning. Odlingarna kring Nilen räcker inte till för att ge människorna i landet egen mat! Vad ska de leva av?
Oroligheterna i Egypten når långt utanför landets gränser. I Alexandria ligger flera svenska fartyg utanför hamnen och har inte kunnat lossa lasten. Ett av fartygen ska vidare till Oskarshamn. I Oskarshamns hamn ligger 10 000 kubikmeter virke som skulle ha transporterats till Egypten! Säkert är läget likadant på många håll! Det är så mycket som missnöje och stenkastning för med sig!”
Nätaktivismen kostade nog mer än vad den smakade i dessa arabiska länderna. Fortfarande är det oroligt i dessa länder och medierna har tystnat om nätaktivismens nytta.
Terrorister typ IS har länge använt just sociala medier som FB, Twitter och Youtube. Men MSM skyller deras aktiviteter på att de inte känner sig inkluderade i samhället.
Här hemma i Sverige finns det en grupp som flitigt har använt internet – kanske pga att MSM inte skriver om alla nyheter. Denna grupp av människor har ständigt blivit utmobbade och har förvägrats att göra sin röst hörd i andra sammanhang. När de har skaffat sig egna nätforum så kallas de för rasister, nazister och fascister. Var finns konsekvensen? MSM hyllar arabisk nätaktivism men dissar svensk sådan. Målet är ju detsamma – en demokratiseringsprocess.
Andra politiska grupperingar har länge klagat på att de inte har något eget fungerande socialt forum att göra sin röst hörd på. Men ”antirasisterna” leker nätaktivister:
”Och det är inte heller ovanligt i Sverige. För här använder sig antirasister av samma metoder.
Förra veckan hade SD en så kallad alternativ Nobelfest. Gästlistan bestod av SD:s ”vänpartier i Europa” – ett gäng högerpopulister och högerextremister. Festen anordnades på Grand Hôtel i Stockholm.
På nätet uppmanade antirasister varandra att gå in på Grand Hôtels Facebook-sida och lämna negativa omdömen. Responsen blev så stor att Grand Hôtel till slut tog bort möjligheten för användare att betygsätta hotellets verksamhet. Hotellets VD gick ut och bad om ursäkt så gott det gick.
Det var väl ändå en fiffig kampanj, va? Ett gäng antirasistiska nätaktivister satt hemma och tänkte: låt oss klicka på en stjärna (det lägsta betyget på Facebook) och sätta dit rasisterna! Det här kommer att visa SD! Sug på den Europas högerextremister!
Där fick SD så de teg. Inte.
Påverkade man SD:s väljare med detta? Nej. Jimmie Åkesson och hans vänner fick däremot utrymme att åter gråta ut om hur hemska och elaka alla är mot SD.
Men kanske lyckades nätaktivisterna skrämma företag från att göra affärer med SD? Förmodligen. Och för de som fruktar att sådana affärer skulle normalisera SD och deras politik är det väl välkommet.
I grunden handlar det om konsumentmakt. De som ogillar SD ville markera mot ett företag som gjorde affärer med Jimmie Åkesson och hans kompisar. Och det är ju egentligen inte så ofarligt. Problemet är bara den att SD:s attraktionskraft står fortsatt orubbat. Några klick kommer inte att sänka partiet.” enl Gefle Dagblad
Nu fortsätter en grupp nätaktivister att störa på FB. Det är gruppen #jagärhär som vill synas oh sprida sitt kärleksbudskap. De kommer och anfaller i grupp på 20-30-40-50 st och har aldrig några sakargument. Det enda de egentligen gör är att tala om vilka goda människor de är och förstör varje försök till diskussion. Alla de som inte tillhör deras grupp är hatiska rasister. Genast vill ”alla” vara med i denna grupp för de vill också synas.
Hur hade det varit om denna grupp hade gått på de verkliga näthatarna? De är några stycken. Här är ett exempel:
De silar myggen och sväljer kamelerna. Vad kommer nätaktivisterna #jagärhär att åstadkomma? Blir det någon demokratiprocess genom att hela tiden sprida sin kärlek och godhet som om de går i ett ”flowerpowerrus”.
benny
Aug 23, 2017 @ 23:46:36
Visst är det sannolikt som du säger. Att public service, vänstersympatiserande journalister och tidningsutgivare (typ nyheterxx) står bakom gruppen för att medvetet skapa opinion med hjälp av intet ont anande godhjärtade individer som tror att de kämpar mot näthat. Skiftet är en annan grupp som verkar ha ett liknande koncept för att påverka samhället med hjälp av andras godtrogenhet. Blandningen av godhetsjournalister, vänsteraktivister som inte drar sig för något, faktalösa feminister och en övertro på den egna gruppens fullkomlighet och felfrihet är riktigt obehaglig.
GillaGillad av 1 person