Nu lyfter vi lite på locket …

Jag blev glad igår kväll när jag såg uppdrag granskning och tänkte att nu äntligen vågar de. Idag känner jag mig bedrövad över alla krafter som vill lägga tillbaka på soptunnan.

Mustafa Panshiri, före detta polis med afghanskt ursprung, tycker det är viktigt att diskutera andelen utlandsfödda gärningsmän som är dömda för våldtäkt eller försök till våldtäkt. Att tona ner överrepresentationen är fel väg att gå. han sa i UG att det är ett svek mot de som faktiskt drabbas att inte vilja tala om kulturella skillnader.

Anne Heberlein talade om sin forskning kring utländska mäns överrepresentation som våldtäktsmän. I programmet hävdar Jerzy Sarnecki att det inte går att dra några slutsatser trots att det har varit känt under minst 30 år att utländska män toppar statistiken.

En rapport från BRÅ 2005 visade att det är fem gånger högre risk att en gärningsman som begått våldtäkt eller våldtäktsförsök är utrikes född än född med två svenskfödda föräldrar. Men Jerzy Sarnecki m fl har hävdat att det beror på socioekonomiska faktorer och att vi inte ska prata om denna statistik då den debatten kan gynna de främlingsfientliga rasistiska Sverigedemokraterna.

Men sen kommer det – efter att programmet har gjorts. Jerzy Sarnecki och Nina Rung menar att SVT aldrig skulle ha visat UG:s program. Överrepresentationen beror ju på socioekonomiska faktorer och att vi inte ska prata om denna statistik då den debatten kan gynna de främlingsfientliga rasistiska Sverigedemokraterna.

En lång rad av sk kriminologer och tyckare ansluter sig till att programmet enbart spår på främlingsfientlighet och rasism. Det var ju inget nytt som kom fram i programmet! Men varför har ingenting gjorts för att ändra på utvecklingen? Drygt 30 år har man vetat! Hur många kvinnor och flickor har offrats för att inte gynna främlingsfientliga? Under den tiden har ju de som inte har velat, inte har försökt, inte har  kunnat och velat gynna den politiska makten förnekat och skyllt SD för att vara främlingsfientligt då sanningen har poppat upp. Hela den tiden har politikerna blundat och offrat de som har utsatts för dessa vidriga brott!

Men inte bara politiker eller sk kriminologer. En mängd andra – feminister och vänstermänniskor – på sociala medier skriver att UG har fel och ljuger samt går SD:s ärende. Jag blir så trött på dem. Varför försvarar de utländska våldtäktsmän? det är ju ingen som har sagt någonting om att alla våldtäktsmän är utländska eller att alla utländska män begår våldtäkter! Men alla dessa som går i försvarsposition och förnekar spär faktiskt på ilskan hos vanliga människor – ilskan mot dem som hela tiden förnekar!

Som en positiv motvikt läser jag Magda Gads inlägg, där hon undrar varför vi inte talar om kulturkrockar. Hon skriver om samma saker som jag har gjort under många år.

”Varför gör SVT ett så långt program om våldtäkter och diskussion om utlandsfödda, socioekonomi och kulturkrockar UTAN att närmare gå in på kulturskillnaderna?

Varför visar man inte hur det är i andra länder och pratar mer med de berörda människorna?

Nu fick en svensk professor mest tid och de andra rösterna försvann närmast i mängden och saknade djup.
Jag är allergisk mot när man pratar OM istället för MED.

Vi som jobbar i de här länderna vet mycket väl hur stora skillnaderna är vad gäller allt från kultur till synen på kvinnor, rättssystem och hur hela samhället är inordnat.
Det är ingen verklighet som ska döljas.

Tvärtom måste den lyftas fram! Främst naturligtvis för de kvinnor som dagligen lever i förtryck och som inte ens har lagen på sin sida om de blir misshandlade eller våldtagna.

I många länder är det till exempel den som blivit våldtagen som hamnar i fängelse eller på annat sätt blir bestraffad – för att ha haft sex utanför äktenskapet. Såvida det inte skedde inom äktenskapet förstås – då är det inget brott alls. Och om en kvinna kysser en man som hon inte är gift med kan hon dödas. Reglerna, kontrollen och åtskillnaden mellan könen är mycket hård.
Utan kunskap om dessa saker kan vi aldrig nå förändring.

Att olika människor sedan kan utnyttja sanningar och verklighetsbeskrivningar för egen agenda är ointressant.
Så tänker man i diktaturer där man censurerar.
I demokratier ska det finnas utrymme att lyfta både fakta och åsikter – och sedan argumentera och diskutera.
Det ÄR demokrati.”

Magda Gad vet! Vi är många fler som vet! Men osunda krafter väljer att offra de kvinnor som utsätts för dessa utländska män som kommer från en annan kultur. De vill lägga tillbaka locket på den tunna som UG försiktigt gläntade på igår! Ska de lyckas?

 

 

Vem tänker på utsatta kvinnors situation i valet?

I kvällens uppdrag Granskning har man kartlagt alla som dömts för våldtäkt och försök till våldtäkt de senaste fem åren. Gärningsmännen har ofta varit påverkade av alkohol eller narkotika. Utbildningsnivån är låg, åtminstone en tredjedel har också dömts för andra brott. Och 58 procent är födda utomlands.

Jag suckar och tänker ”Vad var det jag sa?” Så många debatter som jag har fört om detta! ”Du får inte peka ut utländska män för svenska män är slemmiga svin!” ”Du får inte ställa grupp mot grupp!” ”Du måste tänka på de socioekonomiska faktorerna!” ”Du är rasist!” #jagärhär har jagat mig när jag har undrat varför Jerzy Sarnecki inte har velat ta fram statistik som innehåller etniska faktorer. Nu undrar SvT:s Morgonstudion om UG:s kartläggning kan påverka valet. Varför presenteras obehagliga fakta nu 2½ vecka före valet? Min motfråga blir automatiskt: ”Varför har man inte velat presentera dessa uppenbara fakta tidigare?”

Jag kommer att tänka på en blogg som jag skrev i juni 2016 om hur politiker sviker utsatta kvinnor:

”En försommardag med solsken, fågelsång och blomdoft vill jag helst göra som Rönnerdahl. Jag vill skutta  med ett skratt ur sängen och dansa runt på ängen! Men jag kommer av mig och känner en sur smak i munnen. Vad gör den feministiska regeringen för kvinnor i Sverige? Hur lever den upp till att vara den humanitära stormakten? Har de gjort några positiva avtryck i den förda politiken?

• Vi har fått ytterligare en obligatorisk pappamånad. Men gynnar de kvinnorna? Knappast! Familjen får inte själv välja. De kvinnor som hellre vill vara hemma och ta hand om sitt barn tvingas ut på arbetsmarknaden.
• Kvinnors roll att jobba inom vården har konserverats genom att tala om de missgynnade lågavlönade kvinnorna. Kvinnor motiveras inte att söka sig till andra yrken – bara att ta på offerkoftan och klaga.
• RUT-avdragen minskar. Det är mest kvinnor som jobbar inom denna sektor och som äger dessa företag. Det är alltså kvinnor som förlorar sina jobb och sina möjligheter till försörjning.
• Kvinnor och flickor som utsätts för våldtäkter och sexuella trakasserier möts av ”Så har det alltid varit!” och ”Män är svin!”. Feministerna förnekar att detta våld har ökat och att det till största delen utförs av en nyinflyttad grupp människor. De utsatta kvinnorna och flickorna offras enbart för att inte kränka de nykomna som kan vara potentiella väljare.
• Förtryck och sharialagar tillåts i förorten. Den feministiska regeringen har inte gjort någonting för att hjälpa dessa kvinnor. Tvärtom! De har tagit på sig skygglappar! De tillåter att unga könsstympas, blir bortgifta och tvingas klå sig på ett visst sätt. De blundar för att många av dessa kvinnor inte får gå utanför hemmets dörrar utan manlig ledsagare. De blundar för att män agar och misshandlar dessa kvinnor. De blundar för att kvinnor i dessa områden utsätts för sexuellt våld. De blundar för att det är just i dessa områden som bristen på jämlikhet är störst! Varför blundar regeringen? Offrar de dessa kvinnor för att slippa konflikter med deras män?
• De som placerats på asylboende är en bortglömd kategori. På dessa boende existerar ingen humanitet eller jämställdhet. Kvinnor tvingas att klå sig på ett visst sätt och tvingas att låsa in sig på sitt rum. Kvinnor antastas när de går till tvättstugan eller går ut på gården för en gnutta frisk luft! Kvinnor och barn våldtas! Men Migrationsverket, som lyder under riksdagen och regeringen, förnekar: ”Det är inte värre här än i resten av samhället!”,  ”Det är tryggt att bo i våra anläggningar!” och ”De utsatta hittar på!”. Jag kan bara kalla det för ännu ett stort svek mot kvinnor. Är det ännu en gång som kvinnor ska offras för att slippa konflikter med männen?

Statsministern, som påstår att han är feminist, har gång på gång talat om samhällsbygge. Men han och den feministiska regeringen bygger ett samhälle som sviker kvinnor och flickor. Jag har ännu inte sett någon tendens på en feministisk politik. Jag har inte upptäckt någonting som gynnar utsatta kvinnor. I det socialistiska samhällsbygget får inte de utsatta kvinnorna plats. De ska glömmas bort! Regeringen bygger sitt egna samhällstorn för att få makt och egen berömmelse.

De sviker utsatta kvinnor!”

Så skrev jag alltså för 2 år sedan. Varför pratas det så lite om dessa frågor i valrörelsen? Varför ska vi fortsätta att sopa problem och orsaken till problem under mattan? Det hjälper knappast att satsa mer pengar om de satsas på fel saker!

Valet för mig handlar bl a om de utsatta kvinnorna – de som de flesta partier vill glömma bort!

Feministisk regering prioriterar kvotering framför trygghet

Nu känner jag mig bedrövad. Det känns som om vi knuffas ner från en trappa – ett steg i taget – det civiliserade samhällets trappa! Gagnar det medborgarna att hela tiden få backa och känna sig otryggare?

För ett år sedan skrev jag om händelserna i Köln och liknande händelser på t ex Larmtorget i Kalmar. Nu läser jag i Barometern:

”Efter förra nyårsnatten, då 33 kvinnor polisanmält att de blivit utsatta för sexuella trakasserier på Larmtorget, satte polisen in förstärkning vid årets firande. Men till skillnad från förra året var det inte många kvinnor ute på torget vid tolvslaget – en följd av fjolårets händelse, menar Lotta Petersson, kommunpolis.

– Jag var själv på Larmtorget på tolvslaget och det var mest män och pojkar där. Det är min bild och den delas av andra som jobbade då. I år var det betydligt fler män än kvinnor. Kvinnor och de unga tjejerna har valt bort torget.”

Svenska kvinnor vågade alltså inte fira nyår som de brukade – på Larmtorget De valde tryggare ställen för sitt nyårsfirande. Deras frihet har blivit beskuren. BRÅ:s rapport bekräftar denna otrygghet. Fler känner sig rädda för att vistas i det offentliga rummet. Fler har blivit utsatta för våld, hot, trakasserier och sexbrott i det offentliga rummet.

Tidigare har det alltid hetat att det mesta våldet begås av människor i nära relationer oh inom hemmets fyra väggar. Nu har bilden förändrats enligt BRÅ.

Det mesta våldet sker alltså numera på allmän plats och begås av okända gärningsmän. Är det då så konstigt att människor känner sig otrygga och flyr det offentliga rummet? Jag skrev för ett år sedan:

• Jag vill inte vara rädd för att röra mig fritt på gator och torg!
• Jag vill inte anpassa min klädsel till de som kommer hit och vill bo i vårt land!
• Jag vill inte ha tillbaka pojk- respektive flickskolor!
• Jag vill inte ha könssegregering!
• Jag vill inte att vårt lands kultur ska ta ett jättekliv tillbaka!

Men nu har vi gjort det! Vi är på väg in i ett könssegregerat samhälle där kvinnor motas ut från det offentliga rummet. Vår statsminister gav klartecken till det när han sa:

”Sexual harassment is not automatically binding to migration and immigration. We have had sexual harassment in Sweden for many, many years, unfortunately,”

Han sa alltså, i en intervju för ett år sedan, att vi INTE automatiskt kan koppla sexuella trakasserier till migration och immigration. Vi har tydligen haft problem med detta i många, många år i Sverige. Den gången svek han de svenska kvinnorna! Den gången tvingade han svenska vanliga kvinnor att ta ett steg tillbaka!

Nu läser jag:

”Regeringen går vidare med förslaget om könskvotering i bolagsstyrelser. En proposition ska lämnas till riksdagen den sista februari, enligt regeringens förteckning över kommande lagförslag och skrivelser.”

Den feministiska regeringen prioriterar alltså kvoteringar framför ökad trygghet för svenska kvinnor i allmänhet. För vilka kvinnor kan egentligen ha möjligheter att hamna i bolagsstyrelser? Det är ju enbart en liten privilegierad grupp som kan komma ifråga. Det är inte de otrygga kvinnorna som hamnar i styrelserummen.

Vad ämnar den feministiska regeringen göra åt vanliga kvinnors otrygghet? Varför är feministiska organisationer så tysta? Den svenska civilisationen faller djupare och djupare ner för trappan! En liten självpåtagen elit bryr sig inte om detta. De vill bara ha egna fördelar och mer makt!

Vart är vi på väg? När ska feministerna bry sig om vanliga kvinnor?