Feministisk regering prioriterar kvotering framför trygghet

Nu känner jag mig bedrövad. Det känns som om vi knuffas ner från en trappa – ett steg i taget – det civiliserade samhällets trappa! Gagnar det medborgarna att hela tiden få backa och känna sig otryggare?

För ett år sedan skrev jag om händelserna i Köln och liknande händelser på t ex Larmtorget i Kalmar. Nu läser jag i Barometern:

”Efter förra nyårsnatten, då 33 kvinnor polisanmält att de blivit utsatta för sexuella trakasserier på Larmtorget, satte polisen in förstärkning vid årets firande. Men till skillnad från förra året var det inte många kvinnor ute på torget vid tolvslaget – en följd av fjolårets händelse, menar Lotta Petersson, kommunpolis.

– Jag var själv på Larmtorget på tolvslaget och det var mest män och pojkar där. Det är min bild och den delas av andra som jobbade då. I år var det betydligt fler män än kvinnor. Kvinnor och de unga tjejerna har valt bort torget.”

Svenska kvinnor vågade alltså inte fira nyår som de brukade – på Larmtorget De valde tryggare ställen för sitt nyårsfirande. Deras frihet har blivit beskuren. BRÅ:s rapport bekräftar denna otrygghet. Fler känner sig rädda för att vistas i det offentliga rummet. Fler har blivit utsatta för våld, hot, trakasserier och sexbrott i det offentliga rummet.

Tidigare har det alltid hetat att det mesta våldet begås av människor i nära relationer oh inom hemmets fyra väggar. Nu har bilden förändrats enligt BRÅ.

Det mesta våldet sker alltså numera på allmän plats och begås av okända gärningsmän. Är det då så konstigt att människor känner sig otrygga och flyr det offentliga rummet? Jag skrev för ett år sedan:

• Jag vill inte vara rädd för att röra mig fritt på gator och torg!
• Jag vill inte anpassa min klädsel till de som kommer hit och vill bo i vårt land!
• Jag vill inte ha tillbaka pojk- respektive flickskolor!
• Jag vill inte ha könssegregering!
• Jag vill inte att vårt lands kultur ska ta ett jättekliv tillbaka!

Men nu har vi gjort det! Vi är på väg in i ett könssegregerat samhälle där kvinnor motas ut från det offentliga rummet. Vår statsminister gav klartecken till det när han sa:

”Sexual harassment is not automatically binding to migration and immigration. We have had sexual harassment in Sweden for many, many years, unfortunately,”

Han sa alltså, i en intervju för ett år sedan, att vi INTE automatiskt kan koppla sexuella trakasserier till migration och immigration. Vi har tydligen haft problem med detta i många, många år i Sverige. Den gången svek han de svenska kvinnorna! Den gången tvingade han svenska vanliga kvinnor att ta ett steg tillbaka!

Nu läser jag:

”Regeringen går vidare med förslaget om könskvotering i bolagsstyrelser. En proposition ska lämnas till riksdagen den sista februari, enligt regeringens förteckning över kommande lagförslag och skrivelser.”

Den feministiska regeringen prioriterar alltså kvoteringar framför ökad trygghet för svenska kvinnor i allmänhet. För vilka kvinnor kan egentligen ha möjligheter att hamna i bolagsstyrelser? Det är ju enbart en liten privilegierad grupp som kan komma ifråga. Det är inte de otrygga kvinnorna som hamnar i styrelserummen.

Vad ämnar den feministiska regeringen göra åt vanliga kvinnors otrygghet? Varför är feministiska organisationer så tysta? Den svenska civilisationen faller djupare och djupare ner för trappan! En liten självpåtagen elit bryr sig inte om detta. De vill bara ha egna fördelar och mer makt!

Vart är vi på väg? När ska feministerna bry sig om vanliga kvinnor?