Det är alltid inspirerande att läsa vad jag skrev om för ett eller två år sedan. Oftast är det samma saker som jag fortfarande funderar kring. När jag lyssnar på Ångerparaden UPA av Julia Caesar så tänker jag på vad är sanning och kan sanning förändras över tid. Politiker kan ju ångra sig! Det som var sant för dem igår behöver inte vara sant idag eller imorgon. Så … vad är sanning egentligen. Jag skrev så här för ett år sedan:
”Finns det någon absolut sanning? Politiker påstår ofta att de vet vad som är sanning. Samma sak gör medierna. I samma stund som de uttalar detta så påstår de indirekt att alla som har en annan åsikt far med osanning. Men det finns väl en mängd schatteringar däremellan?
Jag brukar skilja på sanning och fakta. Enligt mina funderingar är fakta sådant som vi gemensamt har bestämt för att ha något att utgå ifrån t ex 2+2=4 eller att PI=3,14, att temperaturen i Sverige mäts enl Celsiusskalan, att våra lagtexter reglerar hur vi ska förhålla oss till varandra eller varandras egendom, att vi har gemensamma ord och/eller namn på olika saker som att en stol är en stol och ett bord är ett bord.
Sanning däremot är aldrig gemensam utan tolkas olika av oss alla. Minns i tonåren att vi brukade säga: ”Är det sant eller har det stått i Kvällsposten?” Med andra ord uttryckte vi att det skrivna ordet i Kvällsposten inte var att lita på. Samma sak skulle idag kunna sägas om en mängd medier.
Min sanning är den värld som jag lever i och så som jag tolkar denna värld utifrån mina kunskaper och erfarenheter. Jag kan berätta om tryggheten och lugnet i vårt hus. Andra skulle kanske beskriva vårt hus som slarvigt och ostädat. Båda bilderna är lika sanna. Jag kan säga att det snöar ute och är -3 grader. När sonen ringer från Australien säger han att det är sommar och +40 grader. Båda bilderna är sanna utifrån den kontext som vi lever i. När jag bodde i storstaden Malmö så upplevde jag inte någon stress. Jag var så van vid det livet. Om jag besöker storstan idag så upplever jag stressen. Det är min sanning!
Politiker och mediemänniskor – som lever större delen av sitt liv i en helt annan kontext och under helt andra förhållande än vad jag gör – har ett annat sanningsbegrepp än mitt. De kan bara skildra sanningen så som de uppfattar den! Därför kan de inte heller prata om för oss andra vad som är sanning. Vi kanske tolkar deras sanning som en livslögn. Vi ser världen med andra ögon än vad de gör. Alla har vi rätt!
Men … just därför ska inte politiker och mediefolk påstå att de sitter inne med den enda rätta sanningen. De är ju en minoritet av befolkningen! Då ska de inte försöka tillrättavisa resten av befolkningen! De ska inte tala om för oss andra vad vi ska tycka och tänka! De ska vara lyhörda och lyssna på resten av befolkningen! När de uttrycker den enda rätta sanningen så växer deras näsa precis som Pinocchios gjorde!”
Så skrev jag då. Nu kan jag fullfölja mitt resonemang. Naturligtvis har politiker rätt att ångra sina uttalande. De reviderar ju bara sin sanningsbild. De kan ju inte hjälpa att stora delar av befolkningen har trott på att politikernas sanning är samma sak som fakta. Politikerna har ju egentligen inte påstått att det som de säger är fakta. Det är vi som har valt att tolka det så. Vi har haft och har en övertro till politiker!
Varje parti försöker naturligtvis att beskriva den ”rätta sanningen” utifrån sitt partiprogram. De vill ju regera och bestämma över resten av befolkningen. Men det som är sanning för dem behöver inte vara sanning för mig!
Det är dags att befolkningen börjar tänka själv och bilda sig egna uppfattningar. Det är dags att förstå att politik är enbart ett sätt att få makt och egna fördelar. Ingen politiker vet eller kan något om MIN sanning eller om morgondagens sanning eller nästa års sanning. Det är vi alla som gemensamt skapar våra sanningsbilder. Det är vi som måste ta eget ansvar!
Därför ska inte politiker ha så stor makt över våra gemensamma tillgångar och över våra liv!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer