Könskampen

I djurvärlden lever han- och hondjur i symbios. Jag tror inte att de slåss om makten. Men med tanke på den senaste tidens debatt kommer jag att tänka på Svarta änkan – en mycket giftig spindel.

”Svarta änkan har fått sitt namn dels av den svarta färgen, dels av att det förekommer, dock ganska sällan, att honan, i likhet med en del andra spindelarter, dödar och äter upp hanen efter fullbordad parning.” enligt Wikipedia.

Vi lever i ett av världens mest jämställda länder. Feministerna klankat ner på männen. Män tar inte tillräckligt ansvar för hem och familj. Män hindrar kvinnor i karriären. Kvinnor har låglöneyrken. Allt är männens fel!

Nu när de har svårt att hitta argument så kommer de med sexuella trakasserier på arbetsplatser. Men jag har svårt att få ekvationen att gå ihop.

Jag har jobbat på arbetsplatser med mest kvinnor. Där har det varit kiv, baktaleri och avundsjuka. Det enda sättet att kunna utföra sina arbetsuppgifter i lugn och ro är att hålla sig undan från kivet.

Sen har jag jobbat på arbetsplatser med blandat män och kvinnor. Jag har aldrig märkt av några manliga trakasserier. Däremot har kvinnorna fortfarande kivats sins emellan. De har konkurrerat och Jantelagen har frodats. Jag har trivts bäst tillsammans med manliga kollegor.

Så har jag även jobbat som ensam kvinna på en arbetsplats med 10 män. Ingen trakasserade mig! Inget bråk och kiv. Alla sa vad de tyckte och sen var allt bra. Jag stormtrivdes bland dessa ibland råbarkade män som var snälla och omtänksamma.

Nu kommer #MeToo, skådespelerskor, sångare, jurister, journalister m fl. Alla tävlar om att ha varit utsatta för sexuella trakasserier. Men … hur många är de egentligen? Med tanke på att det finns nästan 5 miljoner kvinnor i vårt land och ca 5 tusen har skrivit på uppropen … Om men vi höjer siffran till det dubbla så rör det sig om ca 2 promille av kvinnorna som påstår att de har blivit utsatta för trakasserier.

Om men vi höjer siffran till 10 promille (för att ta med mörkertal) så handlar det om en liten grupp! Har alla de som skrev på uppropet verkligen trakasserat eller skrev de på för att hålla sig väl med systerskapet? Jag tvekar inte. Det FÖREKOMMER trakasserier, flirtar, komplimanger, konkurrens, åsidosättande och utfrysande på arbetsplatser – precis som det förekommer överallt där människor samlas. Men jag tror inte att kvinnor är mer utsatta än män!

Så länge som jag kan minnas – och det är ju ganska länge –  så har snälla, omtänksamma och trevliga män kallats för toffelhjältar. de har ofta haft bestämmande fruar.

”Att stå under toffeln” (från ty. unter dem pantoffel stehen) är ett uttryck som används med syftning på skon som symbol för herravälde och toffel som typisk kvinnlig eller hemmabetonad fotbeklädnad.

Jag minns alla seriefigurer: Åsa-Nisse med frun Eulalia, Lilla Fridolf med Selma, Kronblom med Malin, Dagobert med Blondie, Fred Flintstone med Wilma och 91:an med fästmön Elvira. Alla dessa herrar var snälla och godhjärtade. De fogade sig i kvinnornas beslut och lydde minsta vink. Men samtidigt framställdes de som ”vingel-Pettrar” som behövde en kvinna som höll reda på dem.

Så är det även idag! Vi lever i ett av de mest jämställda länder. De allra flesta svenska män tar sin del av hushållet och barnen. Men ändå … så framställs de i alla medier som lymlar som inte vill ta ansvar medan deras fruar är utarbetade. Att kvinnor blir förtryckta av män.

Varför är det så? Trots alla fina ord om sexistiska stereotyper och genusvetenskap – så framställs män i regel som dåliga människor medan kvinnor beskrivs som de goda.

De män som vill få en bättre status måste kalla sig för feminister – även om de inte vet vad det innebär. De måste också ställa upp på feministernas krav till 100 % – annars är de ute i kylan. Varför har det blivit så? Varför låter ena halvan av befolkningen (män) sig hunsas? Är det något nedärvt som vi har med oss i generna? Eller kan det vara så att mannen vill ha lugn och ro? Han vet att varje gång som han inte lyder så gör hon livet till ett helvete för honom? Hon kanske gör som Svarta änkan? Detta är ett könskrig som går ut på att få mer makt!

 

 

 

Män och kvinnor behöver varandra. Män måste få vara män precis som kvinnor måste få vara kvinnor. Ingen av grupperna ska få förtrycka någon annan. Jag tycker att män ska slå näven i bordet och säga ifrån! Män ska tala om för sina kvinnor att både män och kvinnor har samma rättigheter och samma skyldigheter. De ska tala om att vi måste samarbeta. Det är inte så att den svenske mannen generellt förtrycker kvinnor och det får inte bli så att den svenska kvinnan förtrycker män!

Tack alla gulliga, fina och snälla svenska män för att ni finns! Men akta er för Svarta änkan!

 

Annonser

#Visomvetbäst

Det är så populärt att använda hashtag idag att även jag faller för trycket. Det finns grupper i vårt samhälle som har blivit en självpåtagen elit. De vet bäst – vill vara störst, bäst och vackrast. De har under mycket lång tid försökt tala om för oss vanliga människor hurdana vi är, hur vi uppför oss och hur vi ska uppföra oss. Denna s k elit tycks ha levt i sin egen bubbla och trott att alla människor lever på exakt samma sätt som de själv gör – eller borde göra det. Nu håller denna bubbla på att spricka och jag tänker på den gamla barnramsan:

”Humpty Dumpty konstig figur,

trilla ner från sin höga mur.

Kungens hästar och alla hans män,

kan ej sätta samman herr Humpty igen!”

Politiker, mediemänniskor, filmmänniskor, teatermänniskor och andra människor som vill tillhöra kändiseliten tävlar nu om att tala om vilken rutten kultur de lever i. De berättar om att de har utsatts för hat, hot, sexuella trakasserier och i vissa fall våldtäkter. En stor del av detta är nog sanning. Men de glömmer att berätta sin egen del i sammanhanget. Vad har de själv gjort – eller inte gjort? Har de varit beredda att ”gå sängvägen” för att uppnå ett kändisskap? Har de sålt sin själ och ångrar sig? Har de själv uppfört sig olämpligt?

Inte vet jag och jag vill inte heller veta! Detta är ett internt arbetsmiljöproblem och bör betraktas som sådant. Det är ingen nyhet som måste kablas ut dag efter dag i medierna. De får lösa sina interna problem själv! De vill sola sig i glansen av kändisskapet och måste inse att det finns en baksida också. De vet ju bäst!

Det största problemet för mig är att de flesta av dessa människorna lever på våra skattepengar. De avlönas av oss! Är det verkligen till dessa ömkliga varelser som skattepengarna ska gå?

Det näst största problemet för mig är att de nu vädjar: Håll med mig och tyck synd om mig! Varför ska jag göra det? De har ju själv valt att tillhöra en elit som skall mästra vanliga människor. Nu får de betala priset för att de tillhör gruppen #Visomvetbäst!

Varför måste vi kramas?

Nu när alla medier och politiker tävlar om att belysa sexuella trakasserier så funderar jag kring alla dubbla måttstockar som finns i vårt land.

Det har uppstått en kramkultur i vårt land. Jag vet inte riktigt när den började. När jag var liten så kramade jag föräldrar, syskon samt mor- och farföräldrar. Men där gick gränsen! Inga fler! När mina barn växte upp så kramade jag dem och naturligtvis männen i mitt liv. Men inga andra!

Jag tror att jag upptäckte kramkulturen för första gången för 10-15 år sedan. Jag tycker inte om den! Min integritetszon kränks när okända eller flyktigt bekanta vill krama mig. En gång i tiden när jag läste psykologi lärde jag mig att det finns vissa integritetszoner och de kan variera mellan olika kulturer. Men för de flesta gäller ungefär:

  • Intima zonen, 15-46 cm.
  • Personliga zonen, 46-122 cm.
  • Sociala zonen, 122-360 cm.
  • Allmänna zonen, >360 cm.

Om dessa gränser inte respekteras upplever de flesta av oss obehag och hotfullhet. Vi gillar inte om någon kommer för nära oss.  Det är det som händer när ett antal människor står hopträngda i en hiss eller på en fullpackad buss. Det tar sig uttryck i att vi söker största möjliga avstånd till de andra. Revir förekommer också som ”mitt” arbetsrum, ”min” bil, ”min” stol, ”min” sida av bordet osv. Genom att luta sig mot sin bil, hålla om en människa o s v markerar man sitt ”ägarskap”. Att klampa in i andras revir upplevs som kränkande.

Jag minns en gång för många år sedan då jag åkte buss. Jag brukade åka samma buss varje dag och sitta ytterst på 3:dje bänkraden till höger i bussen.  När jag kom ombord på bussen denna dag så var ”min” plats upptagen, alla platser på höger sida var upptagna av en grupp invandrare. Jag blev småsur över att behöva sätta mig på vänster sida i bussen och muttrade i min tankevärld ”Utlänningar som stinker vitlök …” . Jag som tycker om vitlök och inte har något emot skötsamma invandrare förvandlades till en rasist enbart för att de satt på ”min” plats! De hade omedvetet kränkt mig!

Idag kramas det – från hemmet, förskolan till pensionärshemmet. Jag känner obehag och rysningar när människor klampar in i min trygghetszon. Jag vill inte bli kramad! Nyligen upplevde jag detta otäcka kramande på en begravning. Jag blev stel som en pinne och tänkte :”Rör mig inte!”

I influensatider hör vi ofta råden:

  • tvätta händerna – helst med sprit
  • rör inte ledstänger eller dörrar i onödan
  • undvik folksalingar
  • ta inte i hand

Men aldrig hör vi rådet: ”undvik överdrivet kramande”!

Medierna har varit föregångare i detta överdrivna kramande. Nu är det mediemänniskor som avslöjar att de har blivit utsatta för sexuella trakasserier. Har de själv bjudit på detta genom sitt överdrivna kramande? Har de själv bjudit människor till att beträda deras intima trygghetszon?

Detta får mig att fundera över den svenska kramkulturen. Hur upplever migranterna från t ex MÖ allt detta kramande? Anser de att vi är allmänt slampiga och sexuellt tillgängliga eftersom vi klampar in i de intima zonerna när vi kramas?

Jag bestämmer själv om jag vill bli kramad och av vem!

kram

Tidigare äldre inlägg

beppe852

Hellre död än röd

Micke K - En Röst i Sverige

Sunt förnuft, svenska värderingar i ett sekulärt samhälle

Helt apropå

En blogg om tro, hopp och kärlek. Om livet och om lite till.

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

%d bloggare gillar detta: