För tre år sedan skrev jag en blogg om partisymboler och färger. Jag kom att tänka på den när jag läste att M lanserar partiets nya logotyp i helgen. Såhär skrev jag för tre år sedan:
”Idéer poppar ibland upp. Igår kom jag av en slump att fundera på partifärger och symboler. Idag har jag kollat upp vad färgerna egentligen betyder. Plötsligt förstod jag att det finns något genomtänkt i partifärgerna och budskapen som partierna vill förmedla.
Om vi börjar med regeringspartiet det röda S. Rött är färgen för eld och blod, så det associeras med energi, krig, fara, styrka, kraft och beslutsamhet, men även passion, begär och kärlek. Min tolkning är att röda partier S, V och Fi vill visa sin styrka och beslutsamhet och är inte rädda för att ta till våld eller andra fula metoder för att uppnå sina mål.
Blått kopplas starkt samman med stillhet och lugn och är kopplat till medvetenhet och intellekt. Denna färg symboliserar sedan lång tid tillbaka makt och rikedom. Det är alltså ingen slump att M har valt denna färgen och inte heller att SD har valt blåsippan.
Men … utbrister någon SD är ju bruna! Ja, de som vill göra SD bruna och försöka smeta ner SD:are med detta vet inte hur kontraproduktiva de är! Brunt står för stabilitet, pålitlighet och tillgänglighet. Men också för jord, kompost och tillväxt. Ja, blåsippor växer i den bruna jorden!
KD har valt en vitsippa som symbol. Den vita färgen står för ljus, godhet, oskuld, renhet och jungfrudom. Så det är väl en passande symbol för ett kristet parti.
Maskrospartiet – Mp har naturligtvis en gul blomma. Gult står ju för optimism, upplysning, glädje, lycka, intellekt, och energi. Tyvärr har nog optimismen fått alldeles för stort utrymme i detta parti.
Liberalerna – tidigare folkpartiet har valt en orange bakgrund till sin blåklint. Det ger ett motsägelsefullt budskap. Orange representerar entusiasm, fascination, lycka, kreativitet, beslutsamhet, attraktion, framgång, uppmuntran, och stimulering och det blå lugn och stillhet. Ja, vi har ju redan sett och hört de unga Liberalernas entusiasm och kreativitet! Kanske betyder blåklinten att de äldre Liberalerna ska lugna ner de unga? Nya M skrev ju ”nya” med orange färg – antagligen för att lägga in lite kreativitet i det gamla partiet och nu gör Liberalerna samma sak försöker vitalisera sin organisation (ta upp kampen med M?).
C:s färgsymbolik är ganska naturlig. Grönt symboliserar nämligen tillväxt, harmoni, fräschör och fertilitet och antyder stabilitet och uthållighet. Men i takt med avfolkning på landsbygden och nerläggning av lantbruk är jag ytterst tveksam till tillväxten och fräschören. C representerar ju knappast bönderna längre!
Med denna färgsymbolik har jag gjort min personliga tolkning av de svenska partierna. Men … inte blev jag så mycket klokare för det och känner samma undran: Vem kan man lita på?”
Har det då hänt något nytt som fått mig att tänka om under dessa tre år?
Socialdemokraterna har fortfarande sin röda ros. De vill påskina att det är de som står för humanitet. Men de har mer och mer velat profilera sig som stridbara feminister. V och Fi är ännu stridbarare och gör allt för att splittra och sprida motsättningar.
Maskrospartiet Mp likar mer och mer de förhatliga maskrosfröna som sprids med vinden och fastnar överallt. De kan förstöra den finaste trädgården – om man inte håller efter dem. NU lanserades i valrörelsen och de vill att allt ska ske NU – utan den minsta tanke på kostnader eller konsekvenser.
Liberalerna övergav sin blåklint för ett ljusblått L som liknade en fallossymbol. Men det hjälpte inte! De är nu på väg ut från svensk politik.
KD övergav sin vitsippa till förmån för en blå rektangel med bokstäverna K och D i vitt. Kanske ville de överge sin oskuldsfullhet och tuffa till sig.
C borde nog byta symbol eftersom de tycks ha glömt bort sitt ursprung.
När nu M, enligt rykten, tar bort ordet Nya ur sin symbol vill de säkert återknyta till stillhet och lugn, medvetenhet och intellekt. Bra!
SD:s blåsippa fortsätter att blomma i den bruna myllan som antagonisterna fortsätter att sprida.
Färger och symboler påverkar oss mer än vad vi tror. Partierna vädjar till vårt innersta med hjälp av partisymbolerna. Men … trots allt räcker det inte med en logga. Deras politiska budskap är ju avgörande. Jag litar fortfarande inte på någon av dem!
Senaste kommentarer