Vad har två års vansinne kostat oss?

Drygt två år med Covid-19 och det är inte över än. Mina tankar snurrar kring kostnaderna. Hur mycket har detta kostat hela världen? Rent monetärt men också mänskligt. Har det bara varit kostnader eller har det funnits vinster också?

Naturligtvis är det lätt att se kostnader för t ex sjukvård, nedstängningar, restriktioner, vacciner, administration, information, vaccin, skyddsutrustning, arbetslöshet, bidrag mm. Men det finns ju andra kostnader i form av mänskligt lidande. De kostnaderna går aldrig att värdera i pengar. Psykiska problem, ensamhet, ingen kontakt med anhöriga eller arbetskamrater, tappat självförtroende och initiativförmåga.

Idag läste jag en rubrik: ”Tillbaka till jobbet-ångest? Tänk så här …” Först skrattade jag och tänkte att det var en löjlig rubrik. Men sen förstod jag allvaret! Det finns faktiskt människor som har varit arbetslösa eller har jobbat hemifrån. De har inte varit på sitt jobb under mycket lång tid och har inte träffat sina arbetskamrater. För dem kan omställningen till att ta på sig jobb-kläderna, känna sig plufsig, glåmig och ful, följa klockan, stressa, åka med allmänna kommunikationer, lämna barnen till förskolan, promenera till jobbet, träffa arbetskamraterna, möta kunder, möta chefer, uppdatera sig om arbetsuppgifterna mm vara oöverstigliga hinder. Hinder som ger ångest. Tankar kring vad arbetskamraterna ska säga om att man har ökat 5 kg i vikt eller bytt frisyr eller inte har hängt med i modesvängarna eller inte har sett de senaste tv-programmen eller något liknande kan dyka upp. Ångest för att de ska fråga om intima frågor om man är vaccinerad, om barnen är vaccinerade, om man känner någon som har varit sjuk eller avlidit, om man har använt munskydd eller handsprit, om vad man tycker om antivaxare eller vaccinpass. Ja, frågorna är många och det kan vara svårt att prata om de egna tankarna.

Vad har det kostat oss människor att förlora anhöriga, isolera oss, använda munskydd eller visir, vaccinera oss, testa oss, skaffa vaccinpass, avstå från umgänge, nöjen, restaurangbesök, idrottsevenemang, resor, utflykter eller liknande? Jag har själv märkt att det finns människor i min omgivning som har mått mycket dåligt. En del av dem har blivit dystra medan andra har visat humör och vetat bäst i allt och inget. Alla har vi påverkats på något sätt. Framtiden får visa hur människor kan repa sig från dessa pandemiår!

Men några har vunnit på pandemin. Rent monetärt har läkemedelsbolag, munskyddstillverkare, plexiglastillverkare, nätförsäljare, olika testbolag, m fl tjänat pengar – mycket pengar.

Men andra har vunnit makt och prestige. Politikerna har övertrumfat varandra med att vara driftiga och strategiska. Varje dag och senare några gånger i veckan har de velat informera oss via pressträffar. Egentligen har det mest handlat om att visa upp sig själv och att skapa ett förtroende och tillit. Nu när de flesta är vaccinerade, sjukvården inte är belastad och virusets verkan börjar avta så vill de inte gå tillbaka till hur det var före pandemin. De vill inte släppa på restriktionerna i alla fall inte med en gång!

Men … protester, manifestationer och liknande sätter käppar i hjulen för dem! När manifestationer mot vaccinpass dyker upp så måste de förekommas. Nu måste Magdalena Andersson och Lena Hallengren kunna säga att vi behöver inte passen längre så det är helt onödigt att manifestera! Politiska strategier tänker mer på den egna makten än på befolkningen. Men vi ska inte vara säkra – snart hittar de på nya sätt att få makt över oss.

I Spanien vill regeringschefen också ha makt. Han sa redan den 22 december att det kommer att dröja innan munskydden inte är obligatoriska längre. I tisdags lyckades regeringen att förlänga påbudet på munskydd utomhus, trots att en majoritet av ledamöterna i riksparlamentet är emot. Regeringen hade i lagdekretets text inkluderat andra frågor som inte hade med munskydd att göra. Som höjningen av indexreglerade minimi- och änkepensioner. Det betydde att regeringen tvingade samtliga politiska grupperingar och ledamöter att rösta antingen för allt, eller mot allt. Det röstades alltså för obligatoriskt munskyddskrav utomhus i utbyte mot en pensionshöjning! Några i kongressen kallade det för ”bedrägeri” i lagstiftningsprocessen medan andra sa att ”det är sista gången vi tillåter en sådan här utpressning”. Men regeringschefen fick som han ville – det kallas för politisk strategi!

Vi medborgare får betala – på ena eller andra sättet! Makthavarna ser till att de själv blir vinnare – även i dåliga tider! Två år av vansinne – nöjer de sig med det eller tänker de fortsätta att hålla makten över medborgarna med hjälp av diverse restriktioner?