Kan vi inte återgå till ett normalt samhälle? Den meningen använder jag då och då. Genast får jag en följdfråga: Vad är normalt? Den frågan är naturligtvis svårt att ge ett entydigt svar på. Varje människa är ju unik och det som är normalt för mig är kanske onormalt för någon annan.
Men det finns ju sk normalfördelningskurvan. Enligt den 68 % av människorna normala. Räknar vi in dem som avviker något men ändå är ganska normala så är det drygt 95 %. Det är alltså nästan 5 % som är onormala eller har onormala beteende.
När jag vill återgå till ett normalt samhälle så syftar jag på ett samhälle där 95% av människorna mår bra och känner sig trygga. Idag upplever jag det som att de extrema (5 %) härskar och bestämmer. Det har blivit viktigare att ta hänsyn till och ge dessa extrema rättigheter än att vi normala ska må bra. Naturligtvis vill jag att alla ska må bra. Men hur ska vi kunna göra det om minoriteter ska styra oss?
Vad är det då som jag inte kan acceptera i ett normalt samhälle? Det är en mängd små och stora saker. Här tar jag bara upp ett axplock av dem:
Angiveri – hör inte hemma i vårt samhälle. Att anmäla varandra för fel åsikter till arbetsgivare, FB eller till polisen är fegt, elakt och oacceptabelt. De senaste dagarna har jag ännu en gång uppmärksammats på en vän som mist sitt jobb pga påstådda åsikter som jag vet att denne inte har. Alltså elakt förtal! En annan FB-väns konto har stängts ner av FB – pga av ”åsiktsmaffian ” har anmält denna person ett stort antal gånger. Jag skäms över dessa odemokratiska anmälare!
Aktivism – det finns grupper som vill tysta ”fel” åsikter. Vi hittar dessa människor inom olika grupper som #jagärhär, #röstamermänskligt, IRM men också inom vissa politiska partier. De påstår att de är demokratiska men har en alldeles egen tolkning av ordet demokrati.
Politisk lekstuga – de nuvarande partiledarna för sjuklövern visade upp sig i samband med årets Pride. Det är inte normalt att vuxna människor uppför sig som förskolebarn och viftar med flaggor. Det är inte heller normalt att de låter sig ledas som en flock kycklingar av hönsmamman. Det blev bara pinsamt att se dessa personer, som vill vara vuxna och vill leda vårt land, uppföra sig på detta barnsliga sätt! Jag tappade den sista uns av förtroende som jag har haft för dem.
Krav – en hel del människor bara kräver utan att prestera något tillbaka. Ensamkommande sittstrejkar för att de ska få stanna i Sverige. Aktivister som försöker stoppa avvisningar från Sverige. Men de vill inte tala om vilka kostnader deras agerande innebär för oss vanliga människor. De är känslostyrda och har inte några som helst ambitioner att göra konsekvensanalyser.
Invektiv – skällsord, lögner och baktaleri är ofta de enda argument som en del personer använder. De är inte trovärdiga men får stort utrymme i mainstreammedier. Det skulle vara skönt att slippa allt detta kärringskvaller och kunna föra en sansad debatt!
I mitt normala samhälle borde det finnas en fungerande välfärd,trygghet och ett fungerande rättsväsende. Det fanns på den tiden som det normala fick råda. Det är nog en utopi att denna tid kommer tillbaka eftersom extrema grupper tycks leda vårt land! Blir det någon ändring efter valet? Knappast!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer