Rödgrön oro

Ingen kan väl ha undgått Mainstream medias oro över den påstådda oron hos vanliga människor som röstar efter förnuft istället för ideologi. De letar efter enkla lösningar till att människor kan rösta för Brexit och Trump. Varför lyder inte människor MSM längre? Varför har vanliga människor egna åsikter?

I ledare efter ledare och krönika efter krönika läser jag deras analyser och tänker: ”Ni förstår fortfarande inte!” Jag läser om deras oro för att svenska väljare skulle kunna få för sig att rösta ”fel” och oron för de ”högerpopulistiska vindarna”. Jag känner mest för att skicka dem en inbjudan till TFF.

Även vår statsminister är orolig över att han inte lyckas få med sig svenska folket i en intervju sa han:

”– Ja, uppenbarligen är det så. Vi måste erkänna det. Det är inget att hymla om. Vi ska inte tala om folk eller till folk utan från folk, så som folk uppfattar det. Vi måste ha den mentaliteten att vi vågar möta människor mycket mer.”

”– Människor måste på riktigt uppfatta att vi ser deras oro och att vi tar den på allvar. Det andra är att förklara att vi har ändrat inriktning på politiken men att förändringen inte sker på ett år eller två. Men vi är på rätt väg. I den stund vi splittras i samhället och börjar peka på varandra och säger att det är ditt fel eller att den och den duger inte, då är vi illa ute.”

Kanske även han borde få en inbjudan? Han har inte förstått! Det är inte befolkningen som är orolig utan han själv och resten av regeringen. De är oroliga för att förlora sin makt! De förstår inte att människor  ser problemen i sin egen vardag och röstar därefter.

Jag brukar tjuvläsa FB-sidor för att fånga upp åsikter och argument. Det är sällan eller nästan aldrig som jag kommenterar dem. Deras kommentarer och diskussioner ger mig dock en hel del att tänka på. Igår läste jag  en vänsterpartist om M och SD:

”Jag är rädd. För okunskapen, för brutaliteten. För den grabbiga arrogansen.”

Vad är personen rädd för? Vilken okunskap? Tvärtom tror jag att människor som tagit ställning för SD är mer pålästa och mer politiskt intresserade än vad den stora allmänheten är. De har tagit ställning pga de problem som finns i vårt land. Brutalitet och arrogans? För den som lever ett liv med skygglappar kan alla faktabaserade argument upplevas som brutala och arroganta. Denna rädda vänsterpartist är nog orolig för att få tillbaka all ”skit” som vederbörande själv har spridit under många år.

På en annan FB-sida läste jag:

”För att personer som Birro har massor med makt och hans sätt att diskutera politik är ohederligt och tyvärr på sikt väldigt skadligt för vårt land.
Allt han gör är att han piskar upp stämningen.
Han är en trigger som påstår sig sitta på den riktiga sanningen.
Det ska aldrig stå på min gravsten att jag var tyst när sådana som Birro och hans polare försökte splittra Sverige genom att sätta grupper mot varandra. Aldrig.”

Ohederligt och skadligt för vårt land? På vilket sätt då? Det kan aldrig vara ohederligt eller skadligt att skriva ner eller yttra sina egna tankar! När sen andra människor känner igen sig i detta och håller med så påstås han piska upp stämningen, triggar igång och splittrar! Men … om människor tänker exakt samma tankar så försvinner inte dessa även om Birro är tyst. Det kommer alltid att finnas någon annan som yttrar samma tankar. Det kallas yttrandefrihet! Det är kanske snarare bristen på yttrandefrihet och åsiktskorridorer som triggar igång? Det som pyser underifrån poppar alltid upp till ytan så småningom!

”Sorglustiga rapporter om inställda tentor på amerikanska universitet, tysta minuter, hysterisk sorg och mindre lustiga berättelser om våld och upplopp har nått oss sedan valresultatet blev känt. Den politiska splittringen drabbar också människor på ett personligt plan – NY Times beskriver i artikeln ”Political Divide Splits Relationships – and Thanksgiving, Too” hur besvikna, bestörta och upprörda demokrater bryter med släkt och vänner som befinner sig på fel sida.

Matthew Horne berättar att han ställt in julfirandet med familjen i Texas – de röstade nämligen på Trump. Nancy Sudin, övertygad demokrat, vägrade att fira Thanksgiving med sin mamma och bror eftersom de röstat rött. Ruth och hennes blivande make flyttade hela bröllopet till Italien för att slippa trumpistisk släkt på sin stora dag.” läser jag i GP.

Varför har vissa människor så svårt att förstå andra människors tankar och varför är de så oresonliga? Kan det bero på att de har svårt att erkänna sina egna fel och brister. Lider de av separationsångest och vill inte överge det som de alltid har trott på? Är den gamla inkörda ideologin som en ”snuttefilt” de absolut inte vill göra sig av med?