Respekt eller brist på ledarskap

För mig är det självklart att respektera mina medmänniskor och att de i sin tur respekterar mig. Men alla människor tycks inte ha samma uppfattning, De vill att jag ska respektera dem men vill inte själv ge något till baka. Vad beror detta på? Kan det ha med uppfostran eller brist på sådan att göra?

Varje grupp har en eller flera ledare. I familjen bör det vara föräldrarna som leder och uppfostrar, i skolan bör det vara lärarna som förmedlar kunskaper och ser till att ordningsregler följs, På arbetsplatser är det chefer som är ledare och i samhället bör det vara våra myndighetspersoner och politiker. Över landet bör naturligtvis statsministern fungera som den självklara ledaren som en förebild och en sammanhållande och trygghetsskapande länk. För det är ju så  – vi gör så som vi är upplärda att göra. Ankungarna följer ankmamman ut i världen. Vi människor följer våra föräldrar, lärare. chefer, politiker och statsministern eller landets högsta ledare. Men om inte ledarskapet fungerar? Vad händer då?

Jag har läst en hel del ledarskapsteorier. Den första enkla modellen är när man beskriver ledarskap i termer av auktoritärt och demokratiskt. Men naturligtvis finns det en mängd steg däremellan! Vi vill naturligtvis ha demokratiskt ledarskap men ibland behöver vi auktoritet. Det demokratiska ledarskapet får aldrig gå så långt att det blir ett låt-gå-ledarskap. Det innebär ju att helt enkelt att ledaren har abdikerat. Tyvärr är det många ledare som har gjort det idag!

När föräldrar abdikerar som föräldrar får inte barnen den grundläggande uppfostran. När lärare (och resten av skolpersonalen) abdikerar som ledare får inte de unga grundläggande kunskaper. När arbetsgivare abdikerar som ledare kan denne inte leverera sina produkter och tjänster på ett bra sätt.Arbetsplatsen övergår till att sysselsätta istället för att producera. När politiker och statens högsta ledare abdikerar som ledare så blir det kaos i landet.

I vårt land har vi från bondesamhället ett auktoritärt ledarskap. På 50-60-70-talet gled detta över i ett demokratiskt ledarskap. Sen fortsatte vi in i ett låt-gå-ledarskap. Nu försöker Löfven återgå till det auktoritära ledarskapet trots att han påstår att han är demokratisk.

Barn som är uppfostrade i den svenska låt-gå-andan har aldrig lärt sig vad respekt är och klarar inte av att vara demokratiska – även om de själv tror att de är det. De som kommer hit från länder med auktoritärt ledarskap klarar inte av den svenska modellen. De vill ha auktoritet och vet ingenting om demokrati och ännu mindre om vårt låt-gå-elände.

Det uppstår konflikter när ledarskapet inte är tydligt! När vår statsminister inte respekterar alla människor – för att de har fel åsikter – godkänner han att resten av befolkningen är lika odemokratiska. När han godtyckligt slänger ur sig orden rasist-fascist-nazist signalerar han att resten av befolkningen får göra detsamma. När han ljuger om fakta i det offentliga rummet ger han alla tillstånd att ljuga. När han bryr sig mer om sin egen makt än om svenska folket signalerar han ”Sköt dig själv och skit i andra”!

Det är nog dags att börja om! Föräldrar måste återta föräldraskapet. Skolan måste återgå till att förmedla kunskaper. Arbetsplatser måste återgå till att producera produkter och tjänster. Vi behöver inspirerande och tydliga ledare att se upp till och att ta efter. Vi behöver inte fler ledare men behöver bättre ledare

Vårt land måste återgå till ett tillstånd där vi respekterar varandra och tar hänsyn!