Att lyssna på en politisk debatt är inte upplyftande. Det spelar ingen roll om det är på riksdagsnivå, kommunfullmäktige eller något annat forum. Några få är pålästa och kunniga – resten kör med känsloargument.
”Vi måste ta vårt ansvar” är ett av de vanligaste argumenten. ”Vi” är ett sätt att ge kollektivet ansvar men själv smita ut genom bakdörren. ”Måste” – vem har sagt att ”vi måste” och varför är det just ”vi” som ”måste”? ”Vårt ansvar” – det kollektiva ansvaret för något som jag aldrig gjort mig skyldig till!
”Vi måste ta vårt ansvar” är ett känsloargument som vill sopa undan alla fakta. Vi ska skämmas kollektivt och denna skam kommer att bli kännbar ekonomisk. Men dessa personer vill inte diskutera ekonomi eller konsekvenser på lång eller kort sikt! De vill inte heller ta ett personligt ansvar. De vill bara att vi andra ska skämmas!
När ovanstående argument inte räcker så kommer ”Vi är ju så rika”. Vem är det som är rika? Är det staten, kommunen, IKEA:s grundare, H &M, politikerna, medieeliten, artister, vanliga arbetare, fattigpensionärer eller kanske bidragstagare? Jag känner mig inte vare sig rik eller fattig! Hur kan debattörerna tala om att vi är rika samtidigt som de inte vill diskutera ekonomi? Har de en privat sedelpress?
”Vi måste vara solidariska”-argumentet kommer när inte de andra två hjälper. Jaha? Vem ska vi vara solidariska emot? Våra närstående, grannar, arbetskamrater, vänner, svenskar eller hela jordens befolkning? Hur långt ska min solidaritet sträckas? Måste jag själv svälta i solidaritet med fattiga? Måste jag bo i en koja i skogen eller sova på en parkbänk för att det finns människor som inte har en bostad?
Jag hörde ett borgarråd som nästan grät i talarstolen ”Jag tänker inte diskutera i så okänsliga termer” sa hon. De okänsliga termerna var just kostnader och konsekvenser. Sen fortsatte hon sturskt: ”Vi ska fortsätta med …” Ja, jag nästan väntade mig att hon skulle stampa i golvet likt ett barn i trotsåldern. Men hon ville inte tala om var pengarna ska tas ifrån? Vilken grupp ska få det sämre pga hennes känsloargument?
Men … vi har ju också politiker som finns med år efter år i fullmäktige eller riksdag. De yttrar sig aldrig! De bara röstar med sitt parti och tar emot sitt arvode eller sin lön! Det finns de som twittrar och fångar Pokémon i riksdagen!
Det är inte sådana politiker som jag vill ha! Vad tillför de? Borde det inte ställas krav på dem? Jag tycker nog att varje ansvarskännande politiker ”måste” kunna diskutera i ekonomiska termer och kunna se konsekvenserna av besluten som tas.
Jag vill inte styras av känsloargument! Varje människa som sitter i styrande församlingar borde ha ett visst mått av utbildning. Minimikravet är att kunna se samband mellan orsak och konsekvens. Naturligtvis får varje beslut som tas i en styrande församling konsekvenser. Det kan var konsekvenser för landet, kommunen eller för enskilda personer.
Plånboksfrågor är viktiga. Vi måste ha pengar för att kunna betala vår hyra, mat och räkningar. Beslutsfattare måste förstå denna enkla matematik – annars har de inte något i styrande församlingar att göra!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer