Regeringens viktigaste minister är tvivelsutan justitieminister Gunnar Strömmer. Han skall låta göra en välbehövlig översyn av Brottsbalken från 1964. Han har en stor roll att fylla vad gäller många av förslagen i Tidöavtalet. Och nu har Strömmer även fått härvan inom den högsta polisledningen på bordet. Ingen avundsam uppgift. Strömmer behöver mycket hjälp och en fast vilja att förändra tingens ordning.
Och jag förstår inte varför han tvekar när det gäller att sparka de tre i polisledningen som Expressen har hängt ut som minst sagt dåliga exempel på ”oväldiga” statstjänstemän? Är han inte medveten om de brister som har utvecklats i den svenska statsförvaltningen under de senaste 50-åren? Varför konsulterar han inte exempelvis Inga-Britt Ahlenius för att få en bättre bild av förfallet?
Senaste kommentarer