Först lite bakgrund, upplevd i första person av undertecknad. Det hade inte gått många veckor i första klass innan fröken, med lätt irriterad röst frågade mig inför hela klassen, varför jag alltid måste vara gubben mot strömmen. Andra minnen från den tiden är att flickorna var extremt kvicka på att springa till fröken och berätta allt som jag gjorde. Trots att jag inte gjorde något märkligt eller förbjudet alls.
I tredje klass, ny skola efter att familjen flyttat till annan del av staden, luciafirande. På den tiden, tidigt 60-tal, fanns inte ens elektriska ljus till lucian, så fröken gav mig en spann vatten och en trasa och jag tillhölls att gå sist i tåget och vara redo att släcka lucian i den händelse hon skulle börja brinna.
– Jag litar på att du inte tvekar, sa fröken.
Senaste kommentarer