Får det plats mer på maktens offeraltare?

Det har hamnat många offerlamm på maktens altare genom åren. Förr var det kungarna och adeln som despotiskt offrade sin befolkning för egen vinnings skull. Men även kyrkan och asatron har använt sig av offer.

”Offerriten tillgår på följande sätt: av varje levande varelse av manligt kön offras nio stycken, med vilkas blod man brukar blidka gudarna. Kropparna hängs upp i en lund nära templet. Denna lund hålles så helig av hedningarna, att varje träd anses ha en gudomlig kraft som följd av de offrade kropparnas död och förruttnelse. Där hänger också hundar och hästar jämte människor, och en av de kristna har berättat för mig att han har sett sjuttiotvå kroppar hänga där om varandra.”   

Så här beskriver den tyske kyrkohistorikerna Adam av Bremen kulten i Gamla Uppsala på 1070-talet. Han har inte själv varit där, det han berättar om bygger på hörsägen. Det var närvaroplikt på offerfesterna, var man kristen kunde man dock köpa sig fri från att delta. Adam skriver att man träffades vart nionde år, med deltagare från ”alla sveonernas landskap”.

Men detta händer ju fortfarande runt om i världen. Man offrar till gudarna för att de ska bli välvilliga, för att det ska regna, bli bra skörd, gott fiskafänge eller att man inte ska drabbas av sjukdomar.

I modern tid och i vårt land förekommer detta fortfarande. Makten kräver sina offer hela tiden. Till sin hjälp har de tagit medierna. Medierna har fått föra fram maktens budskap och fokusera på annat när offren har blivit för stora. Offren är så många och så stora att de är svåra att överblicka. Men jag ska försöka mig på några i närtid.

• De apatiska barnen offrades när makten ville införa den kulturella mångfalden i vårt land. Barnen blev offer för att familjen skulle få uppehållstillstånd.
• Hedersproblematiken har offrat många ungdomar. De har dödats för att de har skadat familjens heder. Alltför många unga har könsstympats eller blivit barnbrudar. Svenska makten har sopat under mattan och offrat de unga.
• Marockanska gatubarnen kom till Sverige genom sk trafficking. De utnyttjades av äldre landsmän för prostitution och kriminalitet. Men gatubarnen sopades under mattan och offrades av ”godhetsivrarna” som ville känna sig behövda och hjälpsamma.
• Samma sak gällde de sk ensamkommande barnen som egentligen var vuxna. De offrades för att politiker och socialarbetare skulle kunna känna sig goda.
• När de svenska skolresultaten sjönk drastiskt så offrades de unga och deras lärare. Makten kunde ju inte erkänna att de hade fel! De kunde inte erkänna att barn är olika och har olika begåvningar. Vissa barn är mer teoretiskt lagda och andra är mer praktiskt lagda. De trodde att invandrarbarnen skulle integreras om de sattes i en helt vanlig skolklass – men de förstod aldrig att i en normal skolklass finns inte 25 olika nationaliteter med en mängd olika kulturer och religioner. De trodde att allt skulle bli som de hade bestämt sig för.
• Tiggeriet återinfördes i Sverige för att vissa ville visa sin godhet. Tiggarna utsattes för en misär som vårt land inte hade skådat sedan början av 1900-talet. De utnyttjades å det grövsta av sina egna, av godhetsknarkare, medier och myndighetspersoner. Både tiggarna och de som drabbades av tiggeriet och kriminaliteten i dess fotspår offrades av regeringen som vägrade ta beslut mot tiggeri.
• När  55-åriga Carola och hennes 27-årige son Emil brutalt knivmördades på IKEA-varuhuset i Västerås för 4 år sedan så blev de offer för den okunniga och ovilliga på invandrarpolitik som regeringen fört. Efter händelsen blev det mer synd om mördaren än om offren eller deras familjer.
• Den ”banala vardagsmaten” som vi har levt med under många år innebär också offer av alla dem som har drabbats: bilbränder, bränder på asylboende eller bredvid asylboende, narkotikabrott, misshandel, våldtäkt, sexuella trakasserier, mord, skjutningar, hot, hat, lögner och förtal har skördat sina offer.
• Feminismen har offrat vanliga kvinnor och alla vanliga män som har vägrat att gå i deras ledband.
• Det senaste offret är Greta. Hon offras för att gå miljöstollarna tillmötes, ge makten ännu mer makt och göra multimiljardärerna ännu rikare. Med på offeraltaret har hon alla oss som måste betala detta vansinne.

Jag skulle kunna fortsätta att rada upp olika händelser. Men de har alla en gemensam nämnare: svaga regeringar som offrar delar av den egna befolkningen för att få mer egen makt. Det har blivit viktigare att bli en humanitär stormakt, ha en feministisk regering, få en plats i FN:s säkerhetsråd, leda världen mot de klimatmål som de själv har beslutat om och att främja den egna karriären än att bry sig om den befolkning som betalar deras lön.

Vi har alla blivit deras offerlamm. Vi måste ju blidka makten så att vi får den välfärd som vi har betalat för och den pension som vi har blivit lovade.