+När jag ska beskriva något så vill jag ha med både för- och nackdelar i beskrivningen. Ska jag köpa en produkt så vill jag ha reda på hur produkten fungerar och under vilka förutsättningar. Fungerar den inte i solsken eller när det regnar eller i minusgrader så vill jag veta det. Jag känner mig lurad om det inte finns med i produktbeskrivningen.
Men … då det gäller vårt land. Får vi beskriva vårt land med både för- och nackdelar? Får vi tycka om vårt land och vara stolta över det trots att vi påpekar problemen i vårt land? För mig är det självklart att vi får det men andra tycker annorlunda. Det har med den berömda Sverigebilden att göra.
Sverige har tyvärr tragiskt många medborgare som sprider massor av ren dynga om landet i och utanför Sverige, av olika skäl. Om det är något som är unikt för oss svenskar så är det nog det – den ständiga ivern att baktala vårt fosterland. Jag vet inget annat folks medborgare som bär sig åt så.
Ja, så stod det i ett FB-inlägg idag. Men dynga? Är verklighetsuppfattningar dynga? Om jag uppfattar vissa problem så får jag väl berätta om dem? Det handlar inte om att baktala! Att berätta om problemen innebär ju att man vill göra beslutsfattare uppmärksamma på dem – att man vill ha en förbättring!
Detta baktaleriet är, tyvärr, en borgerlig grej. Det är vi på högersidan som har satt i system att ständigt tokhata Sverige av idag – förr vid köksborden och numera även i sociala medier. Jag tror det kommer från alla år av sossestyre med oss i ständig opposition. Många borgerliga blev så vana att alltid kritisera de styrande att det övergick i någon sorts bisarrt förakt mot själva folket och landet och inte bara regeringen.
Ja, där kom den obligatoriska höger- och vänsterskalan! Kritiken från det borgerliga blocket är alltså tokhat och förakt. Det är svårt att förstå resonemanget – speciellt då skribenten själv tillhör detta block. Men … det är naturligtvis de andra i de andra partierna KD och SD som hon syftar på! Det är de som tokhatar och föraktar varje gång som de påtalar brister i det svenska samhället.
Felet ligger alltså hos dem som beskriver problemen – inte hos de som har åstadkommit problemen. Varje gång som problemen har påtalats har de mötts med: ”det är inte sant”, ”så är det inte”, ”svartmåla inte Sverigebilden”, ”Sverige har gott renommé utomlands”, ”Sverige är eb förebild för andra länder”, ”håll dig till Avpixlat”, ”du hör hemma i pissrännan”, rasist, nazist … Men vindarna vänder …
En del av SD:s framgångar på sista tiden ligger just där. Moderater och kristdemokrater, såväl politiker som gräsrotsväljare, beskriver ett land i fritt fall. En krigszon, där folk knappt vågar sig ut. Och sedan står alltid en sverigedemokrat där och lägger till ”japp, och det är erat fel – vi har ju sagt detta hela tiden, men ingen lyssnade på oss, utan alla bara kallade oss rasister när vi försökte säga sanningen”, och så vinner de, inte vi, poängen. De blir hjältarna som stått ut med oförskyllt hån och förakt.
Just det! Det är ert fel! Ni hånade och föraktade dem som gjorde en vettig problembeskrivning. Nu när vindarna har vänt och verkligheten har kommit ikapp även er, så vill ni vara med.
Det största problemet för Sverige, under de senaste 10-15 åren, är att ni har agerat som stoppklossar med allt ert förnekande och alla invektiv som ni har öst ur er. Nu vill ni än en gång göra SD till syndabocken. SD får inte lov att säga ”Vad var det vi sa?” – trots att SD har stått för de flesta problembeskrivningarna i landet, de problembeskrivningar som ni har avvisat. Nej, SD måste skämmas för att de är hjältarna som har stått ut med allt hatet!
Det finns många problem i det verkliga livet och det största problemet är alla de som förnekar problemen!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
ulsansblogg 
Senaste kommentarer