Julklappar

Vid denna tiden på året är de flesta upptagna med förberedelser inför julfirandet. Medierna och handeln har lanserat årets julklapp  – VR-glasögon. Kommer svenska  folket att följa uppmaningen och köpa just denna produkt? Vill vi ha den? TV delar ut verbala julklappar åt politiker och pratar om för oss hur vi ska fira jul. Samtidigt berättar de att vi ska skämmas och skänka till nödlidande eller ”plantera” träd istället för julklappar.

Stefan Löfven höll ett jultal igår. Jag förväntade mig en julklapp till svenska folket – något att glädjas över. Men det blev ett magplask fyllt med floskler och ingenting nytt! Han satsar allt på sitt samhällsbygge och har upptäckt att det finns en värld och en potentiell väljarkrets utanför Stockholm.

Det finns faktiskt människor som inte firar jul. Jehovas vittne tillhör denna gruppen. Jag minns att när mina barn var små så fanns det en flicka i grannskapet vars föräldrar tillhörde denna religiösa inriktning. Hon ville så gärna vara med när vi förberedde julen. Jag frågade föräldrarna om hon fick vara med. De tyckte att det gick bra. Flickan gav hela sin själ i dessa julpyssel och förberedelser. Ett exempel är när vi bakade pepparkakor. Hon strålade ikapp med stjärnorna när hon travade hem med sin burk med egna bakade pepparkakor.

Det finns andra som inte firar jul. Jag läste följande i Islamguiden:

”Tomtenissar, kommer uteslutande från gnomerna, som var släkt med dvärgarna, de var inte röda från början utan gröna, för att smälta in i naturen, men bodde de i bergen hade de en mer brun/gråaktig färg. Det engelska ordet elf kommer från det nordiska ordet alv, som var en ras av gudomliga varelser, antingen var de ljusalver eller mörkeralver, de senare var man livrädda för, då de var riktigt onda och stal barn och djur från gårdarna. Men då de var livrädda för ljus, tände man eldar för att skrämma bort dem, yule kláb, eller julklapp, av ordet klabb, en stor vedbit som slängdes på elden för att skänka ljus och värme, och skrämma bort de onda svartalverna.” …

”Denna högtid, är uteslutande en hednisk högtid, med blodiga anor, för slakt av folk och fä för hedniska gudar, en av anledningarna att jag inte firar jul. När jag säger att jag inte firar jul, och som svensk, blir folk lite bestörta och finner mig underlig. Men du måste ju fira jul för din dotters skull!? Nej, jag måste verkligen inte fira en hednisk blodig festival, till minne för hedniska gudar bara för att, eller för min dotters skull, hon får inga paket av mig denna dag, inte äter jag eller tar del av offermiddagen. Jag vet varför jag inte firar jul, vet du..?”

Det finns andra förklaringar till varför vi ger julklappar:

”På 1700-talet började bättre bemedlat folk att ge varandra presenter i juletid. Man hade länge gett varandra nyårsgåvor, kanske redan så tidigt som på medeltiden, men nu blev det istället populärt att ge varandra julgåvor. Ute på den svenska landsbygden var det populärt bland ungdomarna att springa runt i gårdarna i byn på julaftonskvällen.

Seden att ge bort julklappar började som ett skämt, som innebar att ungdomarna bankade, eller klappade, hårt på dörren för att sedan kasta in en skämtgåva (därav ordet julklapp). Skämtgåvan kunde till exempel vara ett vedträ med en elak hälsning på en lapp, och det är dessa hälsningslappar som är föregångaren till dagens julklappsrim. Med tiden började man ge varandra riktiga presenter till jul, och ofta delades dessa ut av en julbock. Julbocken ersattes av jultomten i slutet av 1800-talet, antagligen på grund av att det var trevligare med en snäll, givmild och helgonförklarad man, än en läskig julbock.”

Men jag minns den bästa julklappen som jag fick när jag var 3 år. Jag hade under hösten tillbringat en lång tid på epidemisjukhuset efter att ha drabbats av en smittosam mag- och tarmsjukdom. Under denna vistelse fick jag dockan Gunilla. På julafton fick jag en ljusgul dockvagn, av far , att bädda ner Gunilla i och ta med henne på en promenad i.  Mor hade köpt ljusblå sidentäcke och kudde till vagnen. Jag strålar av glädje ikapp med de levande ljusen i granen. Granen är sparsamt pyntad med de levande ljusen, svenska flaggor, ”istappar” och glitter. Året var 1952 och jag minns fortfarande lyckan över denna julklapp!