Sopa rent framför egen dörr

Det är så lätt att tala och skriva om andra människors och partiers fel men det är svårt att se de egna.Igår läste jag två artiklar författade av Lena Melin. Artiklarna fick mig att fundera kring om hon själv förstår vad hon skriver. Eller …

I den ena artikeln väljer hon att ”förmänskliga” SD:are men i den andra väljer hon att grävva fram embryo till lik ur garderoben. Båda artiklarna klargör att hon ser SD som ett stort rött skynke.

”Epitetet ”nättroll” används ofta för att beskriva Sverigedemokraterna, och andras, aktiviteter på internet. Men i själva verket skiljer sig SD-väljarna inte nämnvärt från andra väljare när det gäller aktivitet på nätet.”

”Att svenska medier ljuger om invandringen är SD-väljarna bergfast övertygade om. 97 procent instämmer helt eller delvis i påståendet anser att vi inte berättar hur det ligger till med den saken. Det är en närmast bisarr inställning, ingen fråga är mer genomlyst  media och självfallet är det till allra högsta grad både sant och relevant.

Men inte heller andra väljare är särskilt imponerade av media i just den här frågan. Bland väljarna i allmänhet instämmer 63 procent i påståendet. Siffrorna för Alliansens och de rödgröna partiernas väljare är 60 respektive 28 procent.”

Det är roligt att analysera Lenas text och läsa mellan raderna. Varje gång hon nämner SD:are så har hon fetstil och underförstått gör hon SD:are till en speciell grupp människor. När hon skriver: ”i själva verket skiljer sig SD-väljarna inte nämnvärt från andra väljare när det gäller aktivitet på nätet” så menar hon ju att vi måste komma ihåg att det finns trots allt en skillnad! Hon pekar med hela handen ut SD:are som några underliga varelser på Zoo och har svårt för att förstå varför varför SD:are har den ”bisarra inställningen” att inte lita på Lena och hennes kollegor! Det spelar ju ingen roll hur många gånger hon påstår att något är ”sant och relevant” när hon samtidigt drar fram SD-spöket!

”Inför valet 2010 var SD i desperat behov av pengar. För att dryga ut valkassan togs lån från medlemmarna. De fick köpa så kallade medlemsobligationer för 5 000 kronor styck. På så sätt fick partiet sammanlagt fem miljoner kronor.”

”2006 åtalades Brinkmann för att ha undanhållit miljoner i skatt för affärer han gjort i fastighets- och byggbranschen vid millennieskiftet. Han kom att frias i hovrätten, men trots flera konkurser och mångmiljonkrav från Kronofogden var Brinkmann knappast barskrapad. Enligt Affärsvärlden var den aktiepost hans familj kontrollerade i gruvbolaget Wiking Mineral värd 32,4 miljoner kronor.

I januari 2010 skrev den antirasistiska tidskriften Expo att han planerade att skänka fem miljoner euro till ett antimuslimskt parti i Tyskland. Erik Almqvist snappade upp notisen.

”Kanske kan leda till någonting bra. Bör dock noteras att finansiären antagligen är rätt extrem då han tycks vara en del av Nordiska Förbundets nätverk”, skriver han i ett mejl.”

Citaten är hämtade från Lenas andra artikel. Hela artikeln tycks ingå i Aftonbladets kampanj där det gäller att smutskasta SD. Med sin text framhåller hon än en gång att SD är ett extremt parti som man inte ens ska ta i med tång! Men … en valkampanj kostar pengar … för alla partier. SD visade sitt ekonomiska sinne genom att låna pengar av sina medlemmar. De sökte andra rika intressenter – men ville faktiskt inte beblanda sig med ”extremhögern”. Så är det något att skriva om egentligen? Jo, heter man Lena Melin och vill svartmåla oh helst eliminera SD så letar man upp ett embyo som aborterades bort som intäkt för att SD är ett extremt parti.

Hur vore det om Lena skrev om hur Socialdemokraterna har bekostat sina valkampanjer? Fram till årsskiftet 1991/92 var samtliga som var medlemmar i något LO-fackförbund kollektivanslutna till S. Det innebar att alla som jobbade inom LO-sfären ansågs vara Socialdemokrater och borde rösta på S. Drygt 1 miljon medlemmar sjönk till 259 tusen  efter att denna kollektiva anslutning avskaffats. Det statliga partistödet baseras på dessa siffror!  Men LO fortsätter att pytsa in ca sex miljoner kronor om året till S. – trots att bara drygt hälften av LO:s medlemmar röstar på S. Det innebär att varje LO-fackmedlem betalar via sin fackavgift ca 6 kr per år till S – om de sympatiserar eller ej.

2015/2016 var medlemsantalet i S rekordlågt på 96 065. Det är klart att de slåss med näbbar och klor för att få tillbaka ”sina medlemmar”. Då är alla medel tillåtna! SD är det stora hotet och därför måste de smutskastas och elimineras. Lena och Aftonbladet gör sitt bästa för detta. Men deras rabiata hållning binder nog ris åt den egna ryggen.

Lena har helt fel då det gäller analysen av de som är aktiva på nätet. De flesta av oss läser, analyserar och tänker innan vi tar ställning. Det är inga cyber-krigare eller nättroll. Det är snarare cyber-sökare som letar efter MER information. Vi nöjer oss inte med den information som vi får från Lena och hennes kollegor. Vi söker mer!

Vi nöjer oss inte med att sopa framför SD-dörren! Vi vill sopa framför alla partidörrar!